Nekromanti Religion

[stormumriken]

Jag håller på att skapa ett fantasyrollspel enbart för min egna lilla spelgrupp (och alternativt även till vänner som rollspelar) som kommer att ha starka influenser ifrån flera epoker i vår världs historia (bland annat Romarriket, det antika Grekland, Egypten och självklart medeltiden).

När det gäller religioner står jag dock väldigt handfallen. Ska man använda sig av flera olika religioner, med risk för att behöva få en massa religionskrig på halsen? Eller ska man enbart ha EN religion, och som då påbjuder användandet av många gudomar? Eller kanske bara ha en filosofisk religion, helt utan gudar? Eller ska man kanske skippa religioner helt...? Hur skulle en sådan världsbild se ut?

Jag är tacksam för alla svar... för det finns inga dåliga funderingar i mina ögon.

 

[Insignia]

Det vore både orealistiskt och litet trist att inte ha några religioner alls... Folk vill i allmänhet ha något att tro på.

Jag skulle föreslå att du har en grundläggande sanning, och att varje religion eller sekt är en tolkning av sanningen (eller en del av den). På så sätt hänger allting ihop, samtidigt som folk kan ha väldigt olika åsikter.

Det är så jag gör i mitt spel; jag har en förklaring till hur världen fungerar, men ingen vet exakt hur det är - religioner är bara olika folks sätt att tolka vad de ser.

 

[Dante]

Religionskrig ...

Kör hårt med så många religioner du orkar, under antiken krigade man av andra anledningar.

Historiskt sett så har de flesta religioner varit väldigt toleranta gentemot varandra. I polyteistiska religioner dyrkas ju redan flera gudar så varför inte låta folk dyrka några till? De gudar som faktiskt förbjöds var sådana där själva dyrkandet stred mot lag och ordning.

Även monoteistiska religioner kan vara toleranta. Det är först när det dyker upp påbud i stil med »du skall inga andra gudar hava jämte mig» det kan börja hetta till.

 

[Rickard]

"Det är så jag gör i mitt spel; jag har en förklaring till hur världen fungerar, men ingen vet exakt hur det är - religioner är bara olika folks sätt att tolka vad de ser"
Tänka sig.. Det är så jag gör också.

/[color:448800]Han</font color=448800> som dock har en allmänt luddig skapelseberättelse till sin värld

 

[Genesis]

Många religioner är alltid skoj. Du kan ju ha några stora och sedan ett stort antal mindre utbredda. Du måste ju även bestämma om gudarna finns och om de gör det, om de lägger sig i de dödligas liv.

Andra saker som är häftiga är t ex religioner som dyrkar nån som inte är gud, typ en härskare eller demon eller en mäktig magiker, samt, som du sade, filosofiska religioner som inte dyrkar någon gud. Ett bra exempel på en sådan är killarna i 'Icewind dale triology' av R L Stevenson, som tror att det bara finns en begränsad mängd lidande i världen och därför tar på sig så mycket smärta som möjligt för att alla andra ska slippa. De är jättetuffa. Hmmm, tror förresten att de inte är i IDT, utan i någon av de efterföljande böckerna. Nåja.

Överhuvud taget så kan man ha mycket skoj mad religioner. Det jobbiga är att präster och paladiner gärna skall ha någon sorts övernaturliga förmågor om gudarna finns.

 

[Illern]

Re: Religionskrig ...

I polyteistiska religioner dyrkas ju redan flera gudar så varför inte låta folk dyrka några till? De gudar som faktiskt förbjöds var sådana där själva dyrkandet stred mot lag och ordning.

Jo, det var ju inte förrän de kristna vägrade att hylla kejsaren som romarna blev riktigt purkna på dem...

 

[Illern]

Det jobbiga är att präster och paladiner gärna skall ha någon sorts övernaturliga förmågor om gudarna finns.

Eventuellt kan man ju komma en bit med självsuggestion. Om man tror att Guden med allra störst G i början stöttar en så kan man antagligen prestera mer och om alla faktiskt tror att prästerna kan slänga Gudens straff på en så får de nog respekt, magi eller ej.

 

[Illern]

Re: en annan variant...

Annars kan man göra så att det finns ett antal entiteter av heroisk till gudomlig natur som samsas om samma fysiska värld och människornas religioner beror helt enkelt på de entiteter som lever i det område en given kultur finns. Dessutom kanske en given grupp människor hyllar en för dem viktigare eller mer ''näraboende'' entitet, ungefär som de grekiska statsstaterna som hade olika favoritgudar i det ganska stora pantheonet.

 

[Targon]

Så här är det!

Ska man använda sig av flera olika religioner, med risk för att behöva få en massa religionskrig på halsen? Eller ska man enbart ha EN religion, och som då påbjuder användandet av många gudomar?

En religionshistorisk iakttagelse som man kan göra vad det gäller just den antika medelhavskulturen är att det trots ett gytter av olika religiösa uttryck rådde en grundläggande tolerans som på något vis var common sense. I själva verket kan man exempelvis i den hellenistiska sfären och i Romariket identifiera blott två religioner som skillde sig från de övriga genom en strukturell intolerans, nämligen judendomen och kristendomen. Mellan de övriga kulterna - Isis, Serapis, Dionysios, Demeter, Mithras, etc etc - rådde ett grundläggande tillstånd av ömsesidig tolerans, samtidigt som den enskildes hängivenhet till en viss bestämd kult var flytande och utbytbar. En snabbköpsreligiositet om man så vill. Du börjar dagen med att offra till kejsarens skyddsande, därefter sticker du till Mithras-templet och offrar något där för att sedan gå till Demeter för att be om fruktbarhet, etc.

Alltså, laborerar du med polyteistiska religioner är det inte nödvändigt att du behöver frukta destruktiva religionskrig. Polyteismen är till sitt väsen tolerant, medan monoteismen är grundläggande intolerant. Laborerar du med monoteistiska religioner ökar alltså genast faran för religionskrig.

Kontentan är att du kör med en blandning av både och. Det kan uppstå en ganska intressant dynamik om du kontruerar ett gäng olika polyteistiska kulter och dessutom lägger in en eller två monoteismer.

 

[Targon]

Nja...

Det är först när det dyker upp påbud i stil med »du skall inga andra gudar hava jämte mig» det kan börja hetta till.

Är det inte det som i det närmaste är själva definitionen av monoteism? Monoteism innebär ju implicit ett villkorslöst underkastande under en och samma Gud.

Henoteism, däremot, innebär en affirmativ tro på en gud, dock utan den skarpa exkluderande gränsdragning som innebär dyrkandet av denne gud såsom den ende Guden.

 

[Insignia]

"Han som dock har en allmänt luddig skapelseberättelse till sin värld"

Tänka sig... Det har jag också /images/icons/laugh.gif

 

[Genesis]

Bra idé [nt]

...............