90% grå, 1% vitt, 9% svart
En sak jag tycker om med Saga, i allafall det Saga jag föreställer mig - är att det är en ganska lättsam och "trevlig" spelvärld. Lite matinéaktigt Errol Flynn. Det finns tydliga kontraster mellan ljus och mörker. Gott och ont. Sant och falskt.
Men jag förmodar att i takt med att fler kampanjböcker kommer ut så kommer kampanjvärlden inte kännas riktigt så.
I många kampanjvärdlar så är det ju i regel som så att om något upplevs som mörkt och ondskefullt, så är det i regel inte det. Och om något ser ljust ut och verkar gott - så kan man som spelare ta för givet att det inte är så. Det leder till att man som spelare blir cynisk, då man inte kan lita på någon eller något.
Den kampanjvärld som jag som SL vill försöka förmedla är att är en värld där det finns mycket ljus (gott, äkta, rent, sant), mycket mörker (bedrägligt, ont, lögnaktigt) och sedan "tillräckligt mycket" grå för att spelaren inte ska kunna vara helt säkra på att det de ser och hör är sant....
Men när man gör kampanjvärlden 90,5% grå, 0,5% ljus, och 11% mörker, ja då blir man nog ganska så cynisk efter ett tag. Förstår du hur jag tänker?
I äventyret med det förgiftade vinet så välsignade prästen vinet innan festen, vilket författare skrev "tog udden av giftet", inte sant? Detta är vad jag pratar om! Jag vill ha fler av den typen av "guds ingripanden" som gör att präster, tempelriddare och andra med tro, har en verklig kraft... att i sin guds namn kunna få bra saker att hända. Om det inte finns något övernaturligt som hjälper människor i deras kamp för överlevnad och strävan, så finns det ju ingen anledning att tro på något, inte sant?