Kort sagt: bra lösning, men tvyärr bara på ett av alla problem som Religioner lämnar oss med.
Vi kan ta itu med dem ett och ett och lösa dem.
hur stor ska skillnaden vara för att det ska bli olika gudar?
Kan lösas på ett par olika sätt. Vi kan exempelvis kunna lösa problemet genom att säga att alla olika tolkningar av en gud resulterar i en ny gud med dessa attribut. Ett attribut kan exempelvis vara "får man lägga hand på heliga män? Nej.". Olika gudar kan dela attribut mellan varandra och är då på ett sätt samma gud. Skulle 99% av alla attribut delas mellan två specieika gudomar kommer dessa att vara nästintill omöjliga att separera från varandra och de kommer även att se sig själva som en entitet. Endast om de frågor som hör till den sista procenten kommer upp kommer guden att visa sig vara två olika entiteter. Detta förklarar hur olika grupper kan ha olika tolkningar av samma gud och ändå båda vara välkomna i dennes skara.
Daak kan alltså i själva verket vara 8 miljoner olika gudapartiklar samtidigt, men då så många attribut sammanstrålar kan man se honom som en eller ett par olika gudar. Likheterna är tillräckligt stora inom olika Daakfalanger att han säkert ser sig själv som en helhet. Jämför det med synapser i människors hjärnor, vi tänker inte på oss själva som summan av ett oräkneligt antal kretsar utan som en helhet, trots att våra hjärnor skulle kunna klara av enkla operationer även om bara en mycket liten del av deras celler var intakta.
[...] och framför allt vilka gudomliga lagar för qadoshförlust som han enforcar
Jag tror inte (oavsett om Daak är en gud eller flera) att det är Daak själv som "straffar" troende med qadoshförlust (oavsett vad som står i böckerna). Det känns mycket konstigt att gudar skulle vilja pusha bort troende, trots deras synder. Gudarna vill ha så många slavar som möjligt, hellre disciplinera de som felar än att förtränga dem.
Av denna anledning tror jag att det är de troende själva som förskjuter gudomen, inte tvärt om. Om du tillsvär dig en religion skapar du ett band mellan dig och gudomen vars styrka ligger i att du följer religionens bud. Varje sant ögonblick av tro stärker bandet ytterliggare, och varje synd och stund av vantro sliter sönder bandets fibrer. Guden kanske vill ha kvar dig, men ditt egna undermedvetna trycker bort gudens kärlek. En fanatisk riddare skulle mycket väl kunna slakta en kättare och fortfarande vara en del av gudens flock, trots att religionens lagar förbjuder mord, om riddaren själv känner att han eller hon har gjort rätt. En stadsbo som drucken och vredgad dräper en annan man däremot kommer att bli förskjuten då han själv vet att det han gjort är fel. Detta är inte guden som straffar, utan de egna ederna mellan den troende och guden som bryts.
Med denna tankegång finner jag inga fel i det officiella materialet, annat än att där står att gudarna "straffar" sina troende. Xinu kanske egentligen är ett flertal teotropiska entitieter med liknande attribut, men de alla är så onda och så sadistiska att de sammanstrålar till ett medvetande som törstar efter smärta och död.
).
Plågoanden har lurat 8.000.000 (blir det väl?) jargier och sabrier att be till en gud som inte finns!