"Detta är ett ämne som säkert varit uppe flera gånger, och säkert kommer komma upp igen, men jag undrar iaf hur man kan/bör/ska/borde hantera detta. kan man ta och nyttja en religion rakt av?(exempelvis kristendomen). Och även kalla denna vid sitt jordiska namn men anpassa den lite till den nya världen."
Kan jag och Steve Jackson så kan väl du? Kristendom, judendom och islam förekommer i fantasyvärlden Yrth till GURPS. Visserligen finns det en förklaring på varför det är så, men så är det. Själv använder jag dessa tre rätt av i Västmark, men det beror ju på att Västmark utspelas i Europa.
Sen kan man väl säga att ju mer uppenbart det är att man har snott desto mer kommer man att bli anklagad för plagiat, om man inte kan komma undan med någon bra bortförklaring (som till exempel "men den här världen är Europa..."), oavsett hur mycket slit och efterforskningar som man har gjort. Daaks kyrka i Eon och tron på Etin i DoD/Ereb Altor är ju typexempel på religioner som får lida spe för att de har plagierat monoteistiska läror. Detta gäller även polyteistiska religioner - hur många Mars/Ares/Tor-kopior har inte förekommit i fjantasyreligioner? "Jo, det här är en krigsgud, men han är unik för att han... ummm... är en hon och har ett spjut istället för en hammare och hon skänker sina tillbedjare kraftbönen Spear of Lightning..."
Yeah, right.
En religion värd namnet har inte bara en klase gudar och en klase spells, utan även något bakomliggande. Det finns en mytologi och en moral också, ofta en tämligen komplex sådan som lätt kan missförstås. Ta till exempel Sodom och Gomorra: den lätta ståryn är att det är Gud som tröttnar på två städers omoral och tar bort dem med eld och svavel (tätt följt av hur döttrarna till Lot super ner pappa och har sex med honom för att hans blodslinje ska överleva - moral, yeah, right!). Tittar man lite mer under locket så hittar man hur Abraham köpslår med Gud om att skona staden om det finns rättfärdiga i den. Hur många rättrogna och oskyldiga offer är acceptabel "kollateral skada" för att man ska låta ändamålen helga medlen och sopa bort hela staden med onda människor? Och det är det som är poängen med ståryn om Sodom och Gomorra: enligt diverse rabbiner och teologer så handlar inte Sodom och Gomorra om att Gud slår ner med rättmätig vrede på de orättfärdiga, utan att Gud testar Abrahams moral genom att helt enkelt se hur långt ändamålen kan helga medlen.
Finns några sådana historier i fantasyreligioner? Oftast inte. För oss rollspelsskapare så finns det alltså ännu en vishet i Sodom och Gomorra, ännu ett lager (utöver Guds rättmätiga vrede och Guds test av Abrahams moral), nämligen att religion inte enbart handlar om coola gudar och coola spells. Att skapa en bra religion är rent vanligt jefla slit för att mickla ihop en moral, en myt och ett kulturarv som lär ut och bevarar moralen och myten. Sen kan man sno hur mycket gudanamn och dogma som helst. Det är först när man får in moral, myt och kultur i religionen som religionen blir något mer än en ursäkt att bulta hedningar och en möjlighet att få fler coola spells.
Och det kräver slit i form av hantverk eller slit i form av efterforskningar.