Jag hade då roligt i alla fall!
Rollpersonerna hade av olika anledningar dragits ihop av en paranoid och patriotisk amerikan för att hinna först av de räddningsexpeditioner som gett sig iväg för att rädda några italienare som kraschat på isen norr om Svalbard.
Problem dök upp direkt när temperaturen under en sekund sjönk till hundratals minusgrader och frös deras flygplan med pilot till is. En panikartad nödlandning senare befann de sig på isen. De lyckades navigera sig till italienarnas tält, som visade sig övergivet. I närheten fann de också en död italienare med ett märkligt sår på halsen, och en rysk basker.
De lyckades spåra upp en annan misslyckad expedition på isen. Roald Amundsen låg död i sitt kraschade skepp, kraniet avkapat och med hjärnan borta. Tillbaka vid tältet fann de spår som ledde dem mot istäckets ena ände. Sikten var usel.
De snubblade in i en vedervärdig varelse, en korsning mellan valross och man, som nästan slog ihjäl expeditionens ledare innan journalisten fattade mod och sköt skallen av eländet.
De tog sig fram till en märklig kulle av is som bevakades av ytterligare två valrossmän. På kullen fanns en ohelig trumpetkonstruktion, som de lyckades smyga sig till och lyckas använda. Det var mackapären som sköt kylan mot deras plan! De vände den mot valrossmännen och gjorde deras vidriga existens kort.
Kullen hade även hål, som ledde till någon sorts svalg- eller tarmliknande rör. De tog sig ned i dem (efter myyyvket tvekan), och hamnade i en slags membrankonstruktion fäst vid isblockets undersida. Där fann de ryssarna, galna och inspärrade bakom en ringmuskel. De fann också en hjärna, i en glascontainer fäst vid ett köttstalaktit, som via en talande skiva bad dem att "gå nedåt". De fann en navelsträng som fäste membranet vid en gigantisk tentakelförsedd assymetrisk krabba på havets botten.
De tog sig via strängen ned till krabban, som visade sig vara någon slags farkost. Där fann de till slut italienarna, och det laboratorium där valrossmännen konstruerats! Huga! På väg därifrån upptäckte de den vidriga varelse som orkestrerat det hela, och en vild strid med flare guns utbröt. De flydde krabban som börjat slita sig från navelsträngen, och tog sig i sista sekund ut på isen igen.
Roligt tycker jag det är med alla nya bekantskaper som dyker upp och spelar! Det känns verkligen som att Repetikon "fungerar", och vi ska nog sikta på att ha tre arrangemang nästa gång!