Det blev en stor spelgrupp på åtta spelare och en spelledare, vilket blev livligt och varmt i den redan dåligt syresatta lokalen. Men trots dessa faror gav sig dessa modiga orcher ner i berghemmets nedersta källare för att leta rätt på deras forna hövdings grav. Utrustade med en karta över den lägsta nivån, en lampa på en pinne, en trumpet, fem katter i en säck, en stor djävla tång och två flaskor vin bestämde de sig för att ta den nordvästra nedgången som tydligen hemsöktes av ett stort antal råttor.
Nattfjärilen (druid) försökte sig på att prata med råttorna och lyckades få fram lite information, men det konstaterades snart att råttor inte är de intelligentaste varelser man kan prata med och våra djärva äventyrare drog sig vidare i någon slags ungefärlig sydöstlig riktning i hopp om att snubbla över några ledtrådar.
Efter ett inte så uppskattat försök av Trumpetaren (trubadur) att charma råttorna med musik så blev det uppenbart att flera av råttorna smög runt och försökte sig på ett bakhåll. De lyckades såra Sluggot (skojare) rätt rejält, men Barberaren (Skojare) lyckades göra en god insats med att lappa ihop honom igen.
På vägen hittades det massor av söndergnagda skelett, massa sönderrostad utrustning och en talande sked med ett ypperligt recept på ett uppfriskande örtte. Råttor av betydligt större storlek än vad som får anses normalt fortsatte med en del överfallsattacker mot orcherna allt eftersom de letade sig vidare genom de skräpfyllda korridorerna och rummen.
Efter lite strapatser i ett rasriskområde lyckades de ta sig vidare till ett område helt täckt av spindelväv. Denna sattes det snabbt eld på vilket resulterade i ett eldhav och en mycket kvävande rök. Det innebar också att de många skelett som återkommit till livet kom loss från spindelnäten de trasslat in sig i och kom och letade efter de levande som vågade inkräkta på deras område.
Skeletten nedgjordes under mycken möda och stort besvär där trumpetaren bet i gräset (eller i det här fallet i stengolvet). Då kom plötsligt den vars kvarlevor de letade efter vandrande emot dem. genom kreativt användande av upphittat loot lyckades de haka fast en krok fäst i en kedja i orchkungens skelett och drog iväg med det hem igen samtidigt som Uppfinnaren (magiker) lyckades knipa åt sig kungens svärd med sin skitstora tång samtidigt som hon slängde en bomb på dvärgkungens skelett som också kom gående.
Flygande genom luften efter explosionen kom dvärgkungens magiska yxa farande, och Uppfinnaren som insåg att den nog var magisk lyckades knippa den i farten, och iväg sprang alla.
Allt som allt tycker jag själv att det var ett rätt lyckat äventyr. Vi han klart trots rätt lite snabbspolande av mig. Det var många roliga stunder med rätt härlig interaktion mellan rollpersonerna. Bara en rollperson dog (men flera var nära åtskilliga gånger). Jag fick själv lite aha-upplevelser angående saker jag bör tänka på när det kommer till spelet.
Överlag hoppas jag att folk ändå hade övervägande roligt. Om någon har någon som helst kritik så får den gärna framföras även om den är i nivån med "jag tyckte det var skitdåligt!", fast lite mer detaljer än så skulle självfallet uppskattas. Det här var som jag skrev i presentationen ett speltest, dels av systemet för mig som spelledare men även av äventyret. Hade ni sett att något hellre löstes på något annat sätt?