tråkigaste svaret som finns: Det beror på. Det beror på spelarna, spelledaren, situationen, spelet och genren.
Som spelare ser jag det som en tillrättavisning: "nu spelar du inte tillräckligt empatiskt!". Jag brukar sträva efter att i alla lägen låta mina rollpersoner fly, gömma sig, bli chockade, spy eller vad ni situationen borde kräva av en normalt funtad människa. Ibland kan jag behöva en tillsägelse, och det accepterar jag.
Som spelledare undviker jag helst att påtvinga spelarna den här typen av reaktioner etc - jag ser helt spelarna som kompetenta nog att faktiskt leva sig in i och sedan spela ut sina karaktärer.
Det händer dock att jag gör det. Framförallt gäller detta spelare som spelar rollspel som strategispel eller som rent problemlösningsspel - om alla deras karaktärer löser problem likadant och reagerar likadant så ser jag det som ett problem. Den intellektuella problemlösarbiten är en såpass liten del av den "impact" jag planerar som SL, att många av mina äventyr, ur ett rent problemlösarperspektiv, skulle vara över på några minuter. Komplikationer gäller istället moraliska ställningstaganden, avsky inför motbjudande handlingar, eller sociala konflikter etc. Den som spelar mina äventyr som rena problemlösningsutmaningar vill jag gärna näpsa en smula för att de inte ska sabba stämningen för övriga. Typ, om jag spelleder CoC, och rollpersonerna ser en Shoggoth för första gången, och jag lägger ut en kort, men effektifull och drypande beskrivning av det rollpersonerna ser, och en av spelarna säger "jaja, men jag går fram till den där boken och försöker översätta den" så är någonting fel, någonstans.
