Jag bukar normalt sett aldrig bry mig om förolämpningar av olika slag men för första gången känner jag mig riktigt nedstämd, nedtryckt, sur och ilsk. Det är i jobbet jag känner mig förorättad - och ja, jag har talat om för chefen som det berör vad jag tycker och hon har gjort en pudel och bett om ursäkt.
Så döm om min förvåning när det händer IGEN!
För att göra en lång historia kort så har jag blivit ombedd att söka till en chefsutbildning som jag inte visste fanns. Det kändes bra, så jag sökte. Jag fick inget svar på min ansökan och då mina medsökare (tillika mina vänner) fick svar så frågade jag var mitt svar var.
- Det får du av din chef inom kort.
- Då antar jag att jag inte blivit antagen?
- På en rak fråga måste vi ge ett rakt svar: ja!
- Då vill jag ha ett samtal med en motivering.
Jag var ruskigt upprörd under samtalet eftersom jag visste att en av de som plockats ut inte ens hade lämnat in en CV. Jag fick en ursäkt och motiveringen till att jag inte blivit kallad till intervju för utbildningen de hade bett mig att söka var att mina kunskaper behövdes i administrationen och ledarutbildningen avsåg en butikschefsutbildning.
- OK sa jag men jag skulle bli förvånad om de andra i administrationen är intresserade av en butikschefskarriär.
Allt väl, jag jobbade på tills igår när jag fick veta att det helt plötsligt HEPP tillkommit en ny gren i ledarutbildningen, med administrativ inriktning. Förutsättningarna för utbildningen har alltså ändrats. Denna skitutbildning som jag aldrig skulle ha tänkt på att söka om de inte hade BETT mig att söka har alltså lyckats göra mig upprörd två gånger.
Och jag kan inte fatta anledningen till alltihop. Om man redan vet vilka man vill utbilda så varför gå omvägen via ansökningar?
Det jag funderar mest över nu är om jag ska ställa till med en scen eller bara rycka på axlarna och tänka att det är mest synd om den som missar duktiga mej. Normalt sett skulle jag göra det senare, men samtidigt - ska man som arbetsgivare komma undan med ett sånt här beteende?
Och hur påverkar det mig - tiga och lida känns inte riktigt som min grej...
/Magoo, bittert smakar illa
Så döm om min förvåning när det händer IGEN!
För att göra en lång historia kort så har jag blivit ombedd att söka till en chefsutbildning som jag inte visste fanns. Det kändes bra, så jag sökte. Jag fick inget svar på min ansökan och då mina medsökare (tillika mina vänner) fick svar så frågade jag var mitt svar var.
- Det får du av din chef inom kort.
- Då antar jag att jag inte blivit antagen?
- På en rak fråga måste vi ge ett rakt svar: ja!
- Då vill jag ha ett samtal med en motivering.
Jag var ruskigt upprörd under samtalet eftersom jag visste att en av de som plockats ut inte ens hade lämnat in en CV. Jag fick en ursäkt och motiveringen till att jag inte blivit kallad till intervju för utbildningen de hade bett mig att söka var att mina kunskaper behövdes i administrationen och ledarutbildningen avsåg en butikschefsutbildning.
- OK sa jag men jag skulle bli förvånad om de andra i administrationen är intresserade av en butikschefskarriär.
Allt väl, jag jobbade på tills igår när jag fick veta att det helt plötsligt HEPP tillkommit en ny gren i ledarutbildningen, med administrativ inriktning. Förutsättningarna för utbildningen har alltså ändrats. Denna skitutbildning som jag aldrig skulle ha tänkt på att söka om de inte hade BETT mig att söka har alltså lyckats göra mig upprörd två gånger.
Och jag kan inte fatta anledningen till alltihop. Om man redan vet vilka man vill utbilda så varför gå omvägen via ansökningar?
Det jag funderar mest över nu är om jag ska ställa till med en scen eller bara rycka på axlarna och tänka att det är mest synd om den som missar duktiga mej. Normalt sett skulle jag göra det senare, men samtidigt - ska man som arbetsgivare komma undan med ett sånt här beteende?
Och hur påverkar det mig - tiga och lida känns inte riktigt som min grej...
/Magoo, bittert smakar illa