Georges Jaques Danton (Empiricus) hamnar i giljotinen. Joseph Fouché (Impetigo) lyckas slinka undan, men kommer inte tillbaka till den politiska scenen förrän napoleontiden. Därmed är revolutionärerna vinnarna (tills vidare i varje fall!).
(Kontrarevolutionärerna har alltså valt att ge upp.)
Vet ni vad det sura är? Det riktigt, riktigt sura?
Jag satt en halvtimme innan rundans slut och tänkte "Impetigo kommer snajpa mig, jag borde förbereda ett inlägg och motsnajpa honom, helst med en "Bitch, please!"-kommentar i inlägget."
Sen fastnade jag i en grej och missade att förbereda inlägget med typ fem sekunder. Skulle precis trycka skicka när jag såg Vimes stopp-post.
Några snabba kommentarer till spelupplägg och spel:
1. Jag var imponerad, förvånad och förfärad över hur snabbt byn med tämligen stor (själv)säkerhet identifierade ulvlaget. Jag tror Basse redan i R1 skrev ett inlägg där han landar i att ulvarna "måste" vara Sidd, Impetigo och Empiricus. I R2 var det helt spikat. Jag har skummat R1 igen men förstår fortfarande inte riktigt hur det gick till.
2. Robespierre var inte kontrarevolutionär. Men han kunde ha varit det. Jag hade gjort en lista på 20 historiska personer kopplade till revolutionen som jag slumpade från.* Ingen i listan är kontrarevolutionär i egentlig mening, ingen Comte d'Artois till exempel. Likväl har alla i listan blivit avrättade eller i varje fall anklagade för att vara konspiratörer och revolutionens motståndare på olika sätt. En grej med Franska revolutionen (och revolutioner i största allmänhet kanske) är att det är ganska lätt att gå från revolutionens gullegris till dess förrädare nu jävlar ska vi hugga huvudet av honom! Revolutionen äter sina egna barn och så vidare. Det kontrarevolutionära laget här blev en ohelig allians mellan LaFayette (som absolut var den gulligaste gullegrisen i början av revolutionen för att ganska snabbt bli avskydd, föraktad och misstänkliggjord), Danton (som nog hade sitt revolutionära credd intakt när han blev utmanövrerad av Robespierre och avrättad för fiffel och profiterande) och Fouché (en överlevare som jag hade svårt att fabulera ihop en bra flufftext för, skulle han bli utröstad).
3. Jag tror att det här var ganska balanserat. Nu kändes det som att det blev ganska ensidigt, och att spänningen mest låg i hur förmågorna skulle slumpas (ulvarna hade behövt en aning mer tur med slumpen. De fick aldrig både väktarförmågan och nattmordet.). Å andra sidan var som sagt byn magiskt kvick på att framgångsrikt sortera spelarna i röda och gröna. Det är lite lurigt att utvärdera spelupplägget i och med det.
4. Det förvånade mig att ulvarna inte gjorde några som helst försök att signalera till varandra i R1. Jag såg framför mig att de antingen skulle försöka koda det (typ att första bokstaven i varje mening i första inlägget skulle bli D A N T O N eller något däråt), eller att de skulle smula biografihintar (typ att Fouché nämner något om "polis", Danton något om "tjursparkar" och LaFayette något om "Amerika").
*
1 Antoine Barnave
2 Marquis de La Fayette
3 Fabre d'Églantine
4 Georges Jacques Danton
5 comte de Mirabeau
6 Jean Sylvain Bailly
7 Camille Desmoulins
8 Jacques Hébert
9 Maximilien Robespierre
10 Madame Roland
11 Jacques Pierre Brissot
12 Jean-Paul Marat
13 Charlotte Corday
14 Louis Antoine de Saint-Just
15 Georges Couthon
16 Paul Barras
17 Philippe Égalité
18 Jacques Nicolas Billaud-Varenne
19 Joseph Fouché
20 abbé Sieyès
4. Det förvånade mig att ulvarna inte gjorde några som helst försök att signalera till varandra i R1. Jag såg framför mig att de antingen skulle försöka koda det (typ att första bokstaven i varje mening i första inlägget skulle bli D A N T O N eller något däråt), eller att de skulle smula biografihintar (typ att Fouché nämner något om "polis", Danton något om "tjursparkar" och LaFayette något om "Amerika").
Om du bara visste hur många poster jag läste med sådana glasögon på ...
Jag försökte se koder i varenda grej folk skrev, utan framgång. Var väl nog därför jag slutade rundan med att fastna i BB7:s fluff, för det fanns liksom inget annat att gå på vad gällde smulningar som jag såg.
Om du bara visste hur många poster jag läste med sådana glasögon på ...
Jag försökte se koder i varenda grej folk skrev, utan framgång. Var väl nog därför jag slutade rundan med att fastna i BB7:s fluff, för det fanns liksom inget annat att gå på vad gällde smulningar som jag såg.
Jag fattar det! Men jag tycker det är lite märkligt. Alltså man har ju rätt hög deniability eftersom byborna inte har någon aning om vilka "gamla fransmän" de letar efter - men ulvarna vet det.
Grattis, byn! Ni spelade genomgående bra vilket gjorde det svårt för oss hela tiden.
Vi gjorde det också bra ändå och hade hyfsade odds på vinst ganska länge. Surt att Basse utan att ens verka reflektera väktade helt rätt i r3, set var det tyngsta slaget.
Tack @Vimes för mycket fint arrangemang! Det kändes välbalanserat även om tur naturligtvis spelar en större roll när förmågorna slumpas.
Min plan i r1 var att försöka få med en bybo mot Anthrox. När det misslyckades försökte jag få Anthrix att sia mig, jag räknade då med att väktarförmågan satt his en ulv som skulle hindra Anthrox siande iom att ulvarna visste att Anthrox var ulv. När Empi outade väktare misstänjtejag att han var ulv men då kunde jag ju inte räkna med att han skulle hindra siandet. Plan C blev att flytta min röst till felformatterad ”Ingen” utan @ framför och sen vara AFK så att byns llsning hade fått bli att väkta bort min röst (som alltså låg kvar på Antjrox) och därmed omintetgöra siandet på kuppen.
Tyvärr räknades ju rösten på ”Ingen” och det jade blivit lite genomskinligt att flytta rösten tillvaka till Antjrox och sen lägga en ny felformatterad röst så då funderade jag länge på att snajpa eller inte. Den stora risken med snajpen var att nån annan ulv skulle snajpa samtidigt, annars var jag rtt tillfreds med att byta 1 mot 1 och få ulvkontakt på köpet.
Jag undertecknade ett inlägg med
”Jo. Vi får se”
(Joseph Fouché”
det var så mycket jag vpgade smula kände att jag hade rätt mycket kritiska ögon på mig.
Sen i snajpinlögget drog jag in ett Fouché-citat ochvytterlugare ett i början av r2. Till sist skrev jag ju ut mitt namn rätt upp och ner när ingen hörde av sig.
Jag fattar det! Men jag tycker det är lite märkligt. Alltså man har ju rätt hög deniability eftersom byborna inte har någon aning om vilka "gamla fransmän" de letar efter - men ulvarna vet det.
Det suraste ögonblicket i spelet är ju när Anthrox droppar sitt namn och alla ba: ”jaja, vad ska man göra…” den bitterheten använde jag för att elda under min vrede i mitt drev mot Anthrox.
Så här i efterhand hade det blsta ulvdraget varit att droppa sitt namn DIREKT innan det blev ”frowned upon”.
Intressant hur effektivt nattmordsr blev för byn.
Det grönade ju inprincio helt den bybo som fick det, de två siarrollerna gjorde ju å andra sidan ingen skilnad alls och millern blev ju också en ickeroll.
men i r3 hade ju byn tre gröna namn iom nattmord plus Anthrox så det var bråttom för ulvarna att få nåt gjort. Därmed tror jag att ”plan B”, att rädda mig från hängning genom att avslöja hela ulvlaget, var att föredra feamför plan A, att låta Sidd och Empi kämpa på när det bara var Rasmus och bb7 kvar som inte hade geönfärgats.
Intressant hur effektivt nattmordsr blev för byn.
Det grönade ju inprincio helt den bybo som fick det, de två siarrollerna gjorde ju å andra sidan ingen skilnad alls och millern blev ju också en ickeroll.
Ja. Jag undrar om det var tvunget att bli så eller om det blev så i just det här spelet. Att claima nattmordet och sedan inte nattmörda är förstås jättegrönande, men man kan ju tänka sig att som ulv göra det för att samla grönpoäng (likt Empi claimade väktarrollen trots att siaren var outad i R1). Om inte annat tänkte jag nog att byn skulle känna sig osäker på att gröna folk bara för att de outat nattmordet...
Vad gäller millerrollen håller jag med, den gjorde inte särskilt mycket nytta. Den funkar ju som ett skydd mot siande i en runda, men eftersom siandet inte fick någon betydelse blev det ingen grej av det.
Den riktiga spänningen låg ju i hur nattmord och väktande skulle utfalla.
Sen i snajpinlögget drog jag in ett Fouché-citat ochvytterlugare ett i början av r2. Till sist skrev jag ju ut mitt namn rätt upp och ner när ingen hörde av sig.
Sen låg ju förvisso siandet där och hotade ulvlaget, eftersom det innebar att de var tvungna att bryta status quo genom att få väktare eller nattmord. Tror det var en miss av Empi att outa väktare i R1. Det grönade honom lite, men det betydde också att siaren var i aktiv tjänst för byn vilket inte var bra för ulven.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.
kände att jag hade rätt mycket kritiska ögon på mig.