Att få speltesta Revolver var en av många behållningar under konventet. Tack Måns! Reglerna har fått sig en genomgång redan, så jag ger mig bara på ett par korta kommentarer: Extended conflict tror jag kan tjäna på en bearbetning - rent intuitivt det kändes konstigt att räkna nedåt, mot en nollpunkt och ett slut, istället för att stegra, eskalera och explodera konflikten mot oändligheten (är jag vag?). Underligt var också att de resurser vi brände under Extended enbart existerade i det specifika sammanhanget; dessa dramatiska klimax borde vara till för att utmatta resurserna och ge ruljans i den ekonomin. Det slår mig att jag också kan ha missuppfattat reglerna någonstans.
Hunger och Hopp är passande och balla namn, men Hopp kom aldrig i spel. Det kändes som om Hopp saknade en tydlig och central roll i fiktionen - jag, och tydligen de andra med, fick aldrig något incitament att göra någonting av pöölen.
Spelpasset som sådant var ganska länge något prövande och stapplande. Möjligtvis berodde det på att åtminstone två av spelarna - Bobby och Vicotnik - verkade lite osäkra på vart deras rollpersoner skulle ta vägen, eller vad de ville/kunde uträtta i den övergripande intrigen. Det kan dock gärna få ta lite tid, och det var tillika bra och nyttigt att vi i Bobbys fall diskuterade det hela på ett meta-plan (Bobby fick några uppslag, och valde sedan en egen väg). Vickys Miguel satt som en smäck så fort han aktivt valde sida, för "neutral" (vilket ganska snabbt blev till ett "screw you, guys!") var ett tydligt ställningstagande i sammanhanget.
Genesis gjorde några riktigt fräna val som är värda att ta upp. När Harv planterade bevis och hotades av upptäckt valde Genesis ganska snabbt att ge upp konflikten med meta-motivet att "jag vill åka dit". Efter att Carmen skottskadats i tjänsten och haffat den desperate Stanley, så erkände Harv allt han gjort. När jag gick in i vad som skulle visa sig vara slutscenen med Harv i förhörsrummet så var jag helt bortkommen; "men... vad ska vi då konflikta över?". Istället blev det en grym dialog där Harvs fräna ord och skitmoral ställdes mot Carmens fasta övertygelser - ett riktigt ballt slut på hela härvan! Genesis val kom att lägga upp för det hela.
Redan tidigare hade Harv och Carmen faktiskt en häftig Hunger-scen på baren, där rasisten Harv lockades till att tråna efter en mexikanskas hud, hennes höfter och hettan där emellan. Till sist förnekades han detta, till fördel för en mycket yngre hingst, och det var nog med ett fladdrande känslosvall och en opassande agiterad styvhet han såg dem lämna baren tillsammans. Ball kemi! Ett defining moment för min Femme Fatale.
Slutscenen var del av någonting väldigt viktigt, hur vi på olika sätt lyckades knyta ihop säcken, och bidrog starkt till ett lyckat scenario: Gerald mötte sitt eget brutala slut när han kraftigt berusad störtade med bilen ner i en ravin; den stackars Stanley erkände allt han med, och sågs lämna vårt spelpass sittandes i baksätet av en polisbil - plågad av påtaglig heroin-abstinens.
Men vad hände med Miguel? Han fick rejält med däng av Gerald, men tillhörde trots det scenariots vinnande duo (Hoppet på rättvisa och anti-rasism triumferade). Carmen hade fullt i sin Hunger ("sex") vis spelpassets slut, så jag föreslår ett erotiskt firande på motellet (Carmens "plats") två latinos emellan, samtidigt som skurkarna antingen skakar galler eller brinner i inferno. Någon som motsätter sig detta?