Jo, alltså...flurtis said:
Det fanns en instängd, socialt inkapabel nörd i övre tonåren som hette Micke Bergström. Eller egentligen hette han väl Lill-Micke, för det var vad alla utom hans släkt och lärare kallat honom de senaste 10-11 åren eller så. Han hade dåligt självförtroende, och ville ändra på sitt liv.
Han gjorde en plan. En del av denna plan inkluderade att skaffa sig ett häftigt smeknamn. Lill-Micke skulle förpassas till det förgångna, och den osäkre nörden Mikael skulle förvandlas till en ny, cool person som gillade edgy musik och gjorde schyssta filmer.
Så, öh, en dag så ser Micke och hans dåvarande flickvän på filmen De Förlorade Barnens Stad. Micke tycker att Krank är ett coolt namn. Det är associerat till spindeldjur och sånt, och det betyder "sjuk" på tyska. Passar hans idéer om den nya personan han tänker anta perfekt. Och så blev Lill-Micke Krank istället.
...sen blev inte krank så cool, det blev mest samme nörd fast med något ökat självförtroende och lite extra jävlaranamma, vilket ändå i slutänden gav en positiv spiraleffekt och ledde till en Krank som krank kände sig betydligt mer nöjd med än vad han gjorde med Micke.
(Sedan jag flyttade har jag varit Micke med elever och annat löst folk, dock. IRL har till viss del tjusningen med Krank försvunnit, och jag har dessutom kommit fram till att det dåliga självförtroendet måste bekämpas i roten snarare än döljas. Dessutom är jag fucking 27 år gammal, det är dags att åtminstone i professionella sammanhang sluta vara en angsty teen)
