Faehrengaust
Hero
Det poängteras ibland att det är anakronistiskt att plåtrustningar och ringbrynjor samexisterar i fantasypel, t.ex. DnD.
Jag ska argumentera emot det (bara så att spelarna ska kunna ha kvar sina rustningslistor
). Argumentationen förs utifrån följande teser:
- Det är en fantasy-värld
- Det finns så pass mycket monster att de utgör ett hot, speciellt mot landsbygden
- Det finns hot från andra primitivare varelser (än människor) som t.ex. gäng av orcher eller goblins
Så, vad jag alltså utgår ifrån är att det finns ett hot från monster och lågteknologiska (ej krutvapen) humanoider mot landsbygden. Rustningar ska inte enbart täcka för behoven på människornas slagfält utan även för bondemilisen, soldater vid gränstrakter och för äventyrare/monsterjägare. Bönder och andra civilister måste snabbt kunna mobiliseras för försvar av hembygden mot monster och andra varelser. Därför har de vapen och rustningar i hemmen. Och de tränar med sina vapen och rustningar (t.ex. som långbågskyttarna gjorde i England).
I en sådan situation så är det i feodalherrarnas intresse att se till att det finns en bondeklass som kan hålla sig med rustning och vapen. Antagligen kommer det att finnas rikare bönder, i alla fall i gränstrakter. I mer centrala delar där monsterhotet är mindre så blir det antagligen mer fördelaktigt för makthavarna att kuva bönderna hårdare och att inte ha dem beväpnade till tänderna pga upprorsrisk. Bönderna i gränstrakterna mot vildmarken kan ha ungefär samma välståndsnivå som Dalkarlarna vid Gustav Vasas tid. De hade råd att beväpna sig och var en makt att räkna med.
Om det är situationen (vilket jag skulle vilja hävda det är i de flesta DnD-liknande miljöer) så har bönderna behov av rustningar. Vad ska de ha för rustningar?
Det finns flera faktorer att tänka på
Så vad finns det att välja på (inte en komplett lista):
Tyg/läder: Stora fördelarna är att det är billigt och går att tillverka/reparera lokalt. De är lätta att sköta om, förvara och använda. Många plus blir det.... MEN, de skyddar inte tillräckligt bra. Trotts det sistnämna så är detta antagligen en vanliga form av rustning hos många bönder, främst på grund av kostnaden. Den som har råd skaffar dock något bättre.
Ringbrynja: Kostnaden är beroende på kostnaden på arbete. Ringbrynja är arbetskrävande och om det är brist på arbetskraft så kommer priset snabbt att gå uppåt. Har man å andra sidan mycket billig arbetskraft att tillgå så går priset ner.
Att tillverka en ringbrynja är tekniskt enklare än plåtrustning, men den kan antagligen inte tillverkas lokalt (beror på vilka hantverkare som finns att tillgå). Ringbrynjor kan dock repareras lokalt. Det finns gott om exempel på ringbrynjor där revor eller hål har reparerats med improviserade ringar eller till och med lädersnören. Det blir inte lika bra, men det låter sig göras och är en fördel. En ringbrynja går även att reparera ordentligt vid senare tillfälle utan att man behöver kasta iväg den (och förlora sin investering) vilket är viktigt för bönder.
En ringbrynja är lätt att sköta om, transportera och förvara. De rostar förvisso, men kan avrostas. Läderremmar byter man ut själv.
Det går att sätta på sig ringbrynjan själv även om det är bökigt (och enklare om man får ett handtag). Det går rätt snabbt också.
Det går att anpassa ringbrynjan om man råkar lägga på sig vikt eller om den ska gå i arv. En enkel justering är att ändra lite på vadderingen man har under. För större justeringar krävs hantverkare.
Skyddet då? Ringbrynjan skyddar mycket väl mot de flesta typer av anfall. Den kommer inte räcka till mot det allra värsta dock, men om det är en drake som ska dräpas så behövs det nog ändå mer än en bondemilis.
Brigandin: Ett bra alternativ/komplement till ringbrynja är brigandin. Tekniskt kräver det att man kan härda (det ska helst vara härdat) stålplattor. Det är tekniskt mycket enklare än att härda, t.ex. ett helt bröstharnesk. Antagligen inget man gör lokalt dock. Men om man vill göra en ohärdad brigandin så kan det göras lokalt om det finns en smed och tillräckligt med metall. Det är inte ens svårt och tar inte så lång tid.
Brigandin är inte så farligt dyrt, i alla fall inte jämfört med plåt.
Det går alldeles utmärkt att reparera brigandin lokalt. I alla fall tillfälligt. Reparationen behöver inte nödvändigtvis ha samma höga kvalitet. Om en stålplatta har penetrerats och är sönder så kan man ersätta det med vanligt järn/stål eller till och med härdat läder tills man har möjlighet att göra en bättre reparation.
Brigandin har fördelen att metallen är skyddad från regn vilket gör att den rostar mindre vilket minskar underhållet. Men man behöver byta ut nitar och läderbitar med jämna mellanrum. Det är dock enkelt arbete.
Det är lätt att förvara och transportera. Går att packa rätt utrymmeseffektivt, dock lite beroende på hur brigandinen är konstruerad.
Den är även lätt att kränga på sig och det kan göras själv eller med mycket lite hjälp.
Brigandin är enkel/billig att justera om man går upp vikt eller om den ska ärvas. Kräver ingen rustsmed eller härdning. Det går att återanvända plattorna (det dyraste). Det är en långvarig investering.
När det kommer till skydd så ger brigandin mycket bra skydd, men inte överallt. Den behöver kompletteras, gärna med ringbrynja. Antagligen så ger även en ohärdad brigandin tillräckligt med skydd (i kombination med vaddering) för de flesta bönder och den är billigare och kan tillverkas lokalt.
Not: Mycket av resonemanget fungerar även för fjällpansar, lamellar, etc.
Plåtrustning: Det finns många olika nivåer på plåtrustning, men den vi tänker oss här är relativt högteknologisk, dvs den kan användas självständigt utan behov av ringbrynja.
Plåtrustningen är den tekniskt svåraste att tillverka och därför är den också dyr. Den kräver den mest avancerade härdningen (stora formade bitar). Det görs definitivt inte lokalt utan endast på vissa speciella platser. Det skulle alltså kräva en, antagligen, lång resa för bonden som bor i gränstrakterna.
Plåtrustningen är svår att reparera. En penetrerad bröstplåt kan inte lappas ihop lokalt, om det går överhuvudtaget. Det samma gäller för modifiering, plåtrustningen är gjord efter specifika mått. En viss anpassning kan göras med remmarna, men inte mycket.
Plåtrustning kräver underhåll då den rostar och det krävs hjälp att sätta på sig den. Riddare har väpnare, det har inte bönder (även om de har tjänstefolk/barn/fru som kan hjälpa till om den ska sättas på i hemmet).
Plåtrustning tar mer plats att förvara och transportera. Bitarna är inte flexibla.
När det kommer till skydd så är en högteknologisk och välhärdad plåtrustning bäst. Men, hur mycket bättre för bondens behov? Antagligen inte så mycket att det skulle spela någon större roll när motståndet är monster och orcher. Bondens skydd mot större monster är inte rustningen utan spjutformationen som han är del i.
Plåt och ringbrynja: En kompromiss som kan fungera väl är att kombinera ringbrynjan med en del plåtskydd. Då kommer man ifrån en del av nackdelarna med plåten samtidigt som man ökar skyddet. Det finns ett spann från ringbrynja med enstaka plåtbit (t.ex. hjälm) till en lågteknologisk plåtrustning.
Summering: Ringbrynja och brigandin har en roll att spela vid sidan om plåtrustningar i en fantasy-värld. Även om plåten skulle ha tagit över som riddarnas favoritrustning på slagfälten så kommer det att behövas en klass av rustade välmående bönder på landsbygden för att hålla monster och orcher på avstånd. För dessa bönder så är ringbrynja och brigandin praktiska och kostnadseffektiva rustningar.
Som en sidoeffekt så kommer dessa rustningstyper att finnas tillgängliga för äventyrare och de borde föredra dem över plåten pga samma orsaker. En full plåtrustning är för opraktisk för den typiska äventyraren. En ringbrynja och/eller brigandin skyddar nästan lika bra och ger många praktiska fördelar.
NOT: Det viktigaste är egentligen inte rustningen utan att bönderna är tränade i spjut och avståndsvapen (gärna i kombination). Det är också en stor fördel om byarna har någon form av försvarsanordningar, t.ex. mur, diken, utkikstorn, etc. Men, bondemilisen blir än mer effektiv i att avvärja en varierad hotbild om den även har rustning.
NOT 2: Det här är ett resonemang för att ge en "good enough" förklaring till att vi kan acceptera att ha olika rustningstyper i en fatasyvärld. Det är fortfarande fantasy (med drakar, orcher, magi, etc.) så det behöver inte vara 100% realistiskt. Om vi med enkla resonemang kan acceptera magi så bör vi kunna acceptera ringbrynja och plåt med det samma.
Jag ska argumentera emot det (bara så att spelarna ska kunna ha kvar sina rustningslistor
). Argumentationen förs utifrån följande teser:- Det är en fantasy-värld
- Det finns så pass mycket monster att de utgör ett hot, speciellt mot landsbygden
- Det finns hot från andra primitivare varelser (än människor) som t.ex. gäng av orcher eller goblins
Så, vad jag alltså utgår ifrån är att det finns ett hot från monster och lågteknologiska (ej krutvapen) humanoider mot landsbygden. Rustningar ska inte enbart täcka för behoven på människornas slagfält utan även för bondemilisen, soldater vid gränstrakter och för äventyrare/monsterjägare. Bönder och andra civilister måste snabbt kunna mobiliseras för försvar av hembygden mot monster och andra varelser. Därför har de vapen och rustningar i hemmen. Och de tränar med sina vapen och rustningar (t.ex. som långbågskyttarna gjorde i England).
I en sådan situation så är det i feodalherrarnas intresse att se till att det finns en bondeklass som kan hålla sig med rustning och vapen. Antagligen kommer det att finnas rikare bönder, i alla fall i gränstrakter. I mer centrala delar där monsterhotet är mindre så blir det antagligen mer fördelaktigt för makthavarna att kuva bönderna hårdare och att inte ha dem beväpnade till tänderna pga upprorsrisk. Bönderna i gränstrakterna mot vildmarken kan ha ungefär samma välståndsnivå som Dalkarlarna vid Gustav Vasas tid. De hade råd att beväpna sig och var en makt att räkna med.
Om det är situationen (vilket jag skulle vilja hävda det är i de flesta DnD-liknande miljöer) så har bönderna behov av rustningar. Vad ska de ha för rustningar?
Det finns flera faktorer att tänka på
- Kostnad. Bondeklassen kan aldrig ha råd med det bästa/dyraste.
- Tillverkning. Fördel om rustningen går att tillverka lokalt så att bonden slipper resa iväg för att skaffa rustningen.
- Reparationer. Det är en stor fördel om rustningen går att reparera lokalt.
- Underhåll. Bonden vill inte använda för mycket tid åt att ta hand om rustningen.
- Förvaring. De ska förvaras på något sätt.
- Transport. Inte så viktigt eftersom de mest ska användas lokalt.
- Användning. Rustningen ska helst vara enkel att använda, dvs inte kräva specialistkunskaper eller en väpnare.
- Långsiktighet. En bode vill ha en långsiktig lösning för att spara på kostnaderna.
- Skydd. Rustningen ska givetvis ge tillräckligt bra skydd.
Så vad finns det att välja på (inte en komplett lista):
Tyg/läder: Stora fördelarna är att det är billigt och går att tillverka/reparera lokalt. De är lätta att sköta om, förvara och använda. Många plus blir det.... MEN, de skyddar inte tillräckligt bra. Trotts det sistnämna så är detta antagligen en vanliga form av rustning hos många bönder, främst på grund av kostnaden. Den som har råd skaffar dock något bättre.
Ringbrynja: Kostnaden är beroende på kostnaden på arbete. Ringbrynja är arbetskrävande och om det är brist på arbetskraft så kommer priset snabbt att gå uppåt. Har man å andra sidan mycket billig arbetskraft att tillgå så går priset ner.
Att tillverka en ringbrynja är tekniskt enklare än plåtrustning, men den kan antagligen inte tillverkas lokalt (beror på vilka hantverkare som finns att tillgå). Ringbrynjor kan dock repareras lokalt. Det finns gott om exempel på ringbrynjor där revor eller hål har reparerats med improviserade ringar eller till och med lädersnören. Det blir inte lika bra, men det låter sig göras och är en fördel. En ringbrynja går även att reparera ordentligt vid senare tillfälle utan att man behöver kasta iväg den (och förlora sin investering) vilket är viktigt för bönder.
En ringbrynja är lätt att sköta om, transportera och förvara. De rostar förvisso, men kan avrostas. Läderremmar byter man ut själv.
Det går att sätta på sig ringbrynjan själv även om det är bökigt (och enklare om man får ett handtag). Det går rätt snabbt också.
Det går att anpassa ringbrynjan om man råkar lägga på sig vikt eller om den ska gå i arv. En enkel justering är att ändra lite på vadderingen man har under. För större justeringar krävs hantverkare.
Skyddet då? Ringbrynjan skyddar mycket väl mot de flesta typer av anfall. Den kommer inte räcka till mot det allra värsta dock, men om det är en drake som ska dräpas så behövs det nog ändå mer än en bondemilis.
Brigandin: Ett bra alternativ/komplement till ringbrynja är brigandin. Tekniskt kräver det att man kan härda (det ska helst vara härdat) stålplattor. Det är tekniskt mycket enklare än att härda, t.ex. ett helt bröstharnesk. Antagligen inget man gör lokalt dock. Men om man vill göra en ohärdad brigandin så kan det göras lokalt om det finns en smed och tillräckligt med metall. Det är inte ens svårt och tar inte så lång tid.
Brigandin är inte så farligt dyrt, i alla fall inte jämfört med plåt.
Det går alldeles utmärkt att reparera brigandin lokalt. I alla fall tillfälligt. Reparationen behöver inte nödvändigtvis ha samma höga kvalitet. Om en stålplatta har penetrerats och är sönder så kan man ersätta det med vanligt järn/stål eller till och med härdat läder tills man har möjlighet att göra en bättre reparation.
Brigandin har fördelen att metallen är skyddad från regn vilket gör att den rostar mindre vilket minskar underhållet. Men man behöver byta ut nitar och läderbitar med jämna mellanrum. Det är dock enkelt arbete.
Det är lätt att förvara och transportera. Går att packa rätt utrymmeseffektivt, dock lite beroende på hur brigandinen är konstruerad.
Den är även lätt att kränga på sig och det kan göras själv eller med mycket lite hjälp.
Brigandin är enkel/billig att justera om man går upp vikt eller om den ska ärvas. Kräver ingen rustsmed eller härdning. Det går att återanvända plattorna (det dyraste). Det är en långvarig investering.
När det kommer till skydd så ger brigandin mycket bra skydd, men inte överallt. Den behöver kompletteras, gärna med ringbrynja. Antagligen så ger även en ohärdad brigandin tillräckligt med skydd (i kombination med vaddering) för de flesta bönder och den är billigare och kan tillverkas lokalt.
Not: Mycket av resonemanget fungerar även för fjällpansar, lamellar, etc.
Plåtrustning: Det finns många olika nivåer på plåtrustning, men den vi tänker oss här är relativt högteknologisk, dvs den kan användas självständigt utan behov av ringbrynja.
Plåtrustningen är den tekniskt svåraste att tillverka och därför är den också dyr. Den kräver den mest avancerade härdningen (stora formade bitar). Det görs definitivt inte lokalt utan endast på vissa speciella platser. Det skulle alltså kräva en, antagligen, lång resa för bonden som bor i gränstrakterna.
Plåtrustningen är svår att reparera. En penetrerad bröstplåt kan inte lappas ihop lokalt, om det går överhuvudtaget. Det samma gäller för modifiering, plåtrustningen är gjord efter specifika mått. En viss anpassning kan göras med remmarna, men inte mycket.
Plåtrustning kräver underhåll då den rostar och det krävs hjälp att sätta på sig den. Riddare har väpnare, det har inte bönder (även om de har tjänstefolk/barn/fru som kan hjälpa till om den ska sättas på i hemmet).
Plåtrustning tar mer plats att förvara och transportera. Bitarna är inte flexibla.
När det kommer till skydd så är en högteknologisk och välhärdad plåtrustning bäst. Men, hur mycket bättre för bondens behov? Antagligen inte så mycket att det skulle spela någon större roll när motståndet är monster och orcher. Bondens skydd mot större monster är inte rustningen utan spjutformationen som han är del i.
Plåt och ringbrynja: En kompromiss som kan fungera väl är att kombinera ringbrynjan med en del plåtskydd. Då kommer man ifrån en del av nackdelarna med plåten samtidigt som man ökar skyddet. Det finns ett spann från ringbrynja med enstaka plåtbit (t.ex. hjälm) till en lågteknologisk plåtrustning.
Summering: Ringbrynja och brigandin har en roll att spela vid sidan om plåtrustningar i en fantasy-värld. Även om plåten skulle ha tagit över som riddarnas favoritrustning på slagfälten så kommer det att behövas en klass av rustade välmående bönder på landsbygden för att hålla monster och orcher på avstånd. För dessa bönder så är ringbrynja och brigandin praktiska och kostnadseffektiva rustningar.
Som en sidoeffekt så kommer dessa rustningstyper att finnas tillgängliga för äventyrare och de borde föredra dem över plåten pga samma orsaker. En full plåtrustning är för opraktisk för den typiska äventyraren. En ringbrynja och/eller brigandin skyddar nästan lika bra och ger många praktiska fördelar.
NOT: Det viktigaste är egentligen inte rustningen utan att bönderna är tränade i spjut och avståndsvapen (gärna i kombination). Det är också en stor fördel om byarna har någon form av försvarsanordningar, t.ex. mur, diken, utkikstorn, etc. Men, bondemilisen blir än mer effektiv i att avvärja en varierad hotbild om den även har rustning.
NOT 2: Det här är ett resonemang för att ge en "good enough" förklaring till att vi kan acceptera att ha olika rustningstyper i en fatasyvärld. Det är fortfarande fantasy (med drakar, orcher, magi, etc.) så det behöver inte vara 100% realistiskt. Om vi med enkla resonemang kan acceptera magi så bör vi kunna acceptera ringbrynja och plåt med det samma.
