Vitulv;n155821 said:
De blev för en del Sveriges svar på Wizards of the Coast, och man såg framför sig ett stort, anonymt företag med enorma resurser. Inte tre killar som gillade att göra rollspel.
En stor del av friktionen tror jag handlar om
perception. Hur Riot publikt verkade uppfatta sig själva, vilken image de gärna förmedlade, och att resultaten inte nådde dit de stora orden påstod (jag tror de flesta minns tex snacket om att skippa grundegenskaper som något "unikt").
Det finns en vag term inom dataspelsindustrin som är "trippel-B" (som en kontrast mot "trippel-A" eller "AAA", som beskriver ett spel med maximala produktionsvärden inom allt - och med motsvarande hög budget, jmf med blockbuster-filmer). Trippel-B är produkter som kamouflerar sig som Trippel-A, men som inte når målen kvalitetsmässigt. Riot gjorde sköna, stämningsfulla ytor med vackra bilder, men med svajig design och balans i regelverken - och - detta tror jag är viktigt - den typen av kritik viftades bort när den dök upp.
Med detta
kändes inte det som att Riot var "tre killar som gillade att göra rollspel". Min uppfattning är att de rätt hårt jobbade för att framstå som mer "seriösa" eller "corporate" än någon annan svensk spelutvecklare. (Obs - fram till 2003 var jag en del av den gruppen så jag kan mycket väl vara färgad av det).
Sedan anser jag att de gjorde om misstaget som Target gjorde med Chronopia-versionen av DoD. Det släpptes en helt ny värld, med nya regler, utan att hantera
expectation management före släpp. För Trudvang var ett jättesteg bort från det som "var" DoD, speciellt efter chocken med v5 och strutsridande alver.
Vilket gjorde fansen överraskade. Vid överraskning blir vi människor generellt osäkra, och med osäkerhet kommer negativitet, och med det besvikelse. Asviktiga känslor att hantera innan skarpt möte görs mellan produkt och kund, och till viss del tror jag att den besvikelsen aldrig fick något utrymme att bearbetas eller ventileras, utan fortsatte år ut och år in.
Eller så är det så som du säger, Vitulv, att det bara var tre killar som gillade att göra spel, men som inte förstod det viktiga med att hantera en upparbetad fanbase och bjuda in dem i diskussionen. På Riots forum fanns en del fans, men även idoldyrkare - vilka i sig själva kan ta på sig en nära på fanatisk skrud till det som dyrkas. Vilket ytterligare ökade klyftan mellan fanbasen, och skapade ett vi-mot-dem-läge som inte heller hanterades.
) Kort kan man väl säga att M:Å0 utgick från Mutant 1 medan M:UA använde allt utgivet material till sin reboot. Hur M:Å0 har utvecklats efter släpp har jag tyvärr ingen koll på (har bara läst grundspelet).
