Fy vad ägigt med ett ställe som heter Pudas. Synd att det fanns en studentpub som hette så, dock, eftersom jag är allergisk mot studenter. Jag väljer nog att flytta till den där orten, då.
Btw så har jag ingen aning om varför jag säger just pudas. Jag hade ett ryck ett tag och sade egennamn om allting; "den där puben verkar lite för Ramona för mig" (för vulgo-billig), "att ha en tejpad plånbok är fan Leeroy!" (urbant hård och tuff) och "Det kommer fan ta en halvtimme innan du kommer fram på Telia's suport. Ska du bara sitta där som en djäkla Stanley?" (torrboll) Osv. Jag gjorde det till en sport att hitta på nya uttryck hela tiden och försöka välja rätt namn varje gång så att det alltid blev intuitivt att förstå vad jag talade om. Osv. Sen tröttnade jag på det, och det var bara några få uttryck som lät så pass bra att de fastnade.
Tyvärr har jag aldrig hört en främling använda någon av mina uttryck någon gång, vilket är en hemlig tävling som jag har med en polare. Vi hittar på nya uttryck hela tiden, och har gjort sen vi började tävlingen i fyran, och den som gör ett etablerat uttryck först - han vinner. Mina bästa hittills har varit "fjuppigt" (jag försökte sälja den hårt på skolgården i mellanstadiet) och "dolfo" (som jag åtminstone fick några polare att börja använda i högstadiet-gymnasiet).
(Vi har en annan tävling som handlar om att man ska ha sett bilar med registreringsskyltarna 001, 002, 003, 004 osv upp till 999 i turordning, men den leder han stort på 032 någonting. Jag är just börjat och inte kommit någonvart.)