Det var en fin minnesstund om än jobbig och känslosam.
Jag sammanfattar lite vad som hände och sades, i all enkelhet, så att ni som ville vara där men inte kunde kan få en bild av minnsesstunden. Jag hoppas att andra komplettererar eller rättar till det som är bristfälligt eller felaktigt uppfattat.
--
Carl Rising, Johans pappa hade hyrt en samlingssal i Kallhälls Folkets Hus och gjort i ordning den med ljus och teckningar av Johan. Vi välkomnades, ca 60 personer och fick mingla med nötter och Pommac. Därefter gick vi in i själva salen där Carl och hans gode vän Thomas Lindström höll i själva ceremonin. Thomas arbetar på Fonus och var officiant vid minnesstunden.
Det spelades musik och öppningslåten var "Round midnight" inspelad av Miles Davis och John Coltrane. Fint och melankoliskt. Därefter tog flera programpunkter vid. Programpunkterna bestod dels av tal av Calle och Thomas, av Philip en barndomsvän och av bilder som spelades upp. Johans liv från Grimsta by över tiden i strängnäs, Johan som tecknare, Johan på Carl Risings företag Mediasmedjan, och så Johan "den store forumiten".
Här gick jag upp och pratade.
Jag kände mig inte helt bekväm i den uppgiften eftersom jag är säker på att andra hade representerat rolslpel.nu bättre, men jag förstod aldrig att jag skulle bli den ende som pratade om Johan. När Carl frågade mig trodde jag att vi skulle vara flera som gav en bild av Johan. Jag fokuserade på ljusa sidor av Johan, och försökte sammanfatta det som att fina egenskaper hos Johan var nyfikenhet och empati. Jag tänker tex på de tillfällen som Johan tog sig tid att bemöta andras idéer och vad som kan ligga bakom beslutet att, på det sätt som han gjorde, ta en sådan uppgift på det allvar som jag uppfattar att han gjorde.
Därefter följde två programpunkter till som handlade om Johans sista tid och en avslutning. Carl pratade mycket om Johans farmor och hur Johan såg fram emot att få träffa henne.
Sedan gick vi till en närbelägen pub ("På bänken")där vi drack och skålade för och med Johan (Calle hade ordnat med en bild av Johan och två glas - att skåla med). En kondoleansbok fanns med för att skriva en hälsning. Många skrev fina saker och bra saker.
Det pratades en hel del senare med familj, släkt och vänner. Jag tyckte att det var en bra stund, och både gripande men också skönt att få prata med tex Anna (Johans syster) och Calle. Jag tycker så här i efterhand att jag har en lite annorlunda bild av Johans död än innan och det är jag glad för. Calle kunde berätta lite emr om hur Johan hade uttryckt sig i sitt avskedsbrev och jag tror nog att det hela var mer harmoniskt än jag trodde förr. Konstigt ord i sammanhanget, men jag tycker faktiskt det passar.
Jag gick hem vid 22.00 och tänkte mycket på allt som hade sagts och hänt. Nu på morgonen - dagen efter - känns det rätt bra. Jag kommer aldrig glömma Rising, och kommer sakna honom väldigt mycket.
Men nu är det dags att gå vidare.
/Basse (Jag spelade också lite altsax som ett sätt att hedra Johan, vilket gav lite Karl-Bertil Jonsson-vibbar: en ensam jazzsax på den där puben nånstans i Kallhäll. Det kändes bra, tyckte jag)