"Ta din chans och dela med dig av din beskärda del av Eon!"
Tja, varför inte?
Spelat har jag gjort under ett flertal månader, under [color:\\"blue\\"]Ymir[/color] urtidsjättens misskundslösa SL-öga. Vi använder oss huvudsakligen av böcker som inspirationskälla, dock kan man väl hävda att grundboken, Krigarens Väg och Mystik och Magi skulle saknas om de inte fanns tillhands.
Kampanjen som sig kretsar runt en grupp mer eller mindre färgstarka personer, så för att beskriva kampanjen måste jag beskriva vår lilla posse.
Erianni
Klassiskt blont, vackert alvvåp. Erianni är en pyar - alv och dotter till en mäktig mecenat. Fadern sände ut henne för att finna upprorsmakaren Vrimzikiel, då denne tydligen skulle besitta information om en artefakt man kallade Köldens Hjärta. Dock var detta lättare sagt än gjort, då Vrimzikiel höll sig dold efter det att hans här blev slagen på flykten. Följdaktligen behövde Erianni nå till Vrimzikiel, och tog därför hjälp av...
Nicoz Menzier
Nicoz har säkerligen problem när det kommer till julklappshandel; hans släkt uppgår till drygt hundrafemtiotalet. Dock råkar den present hans broder traktar mest efter vara Nicoz huvud, och brodern råkar vara överhuvud för släkten. Därför har Nicoz tvingats lämna sin älskade hemma och undfly en stor grupp hyrsvärd, något han är synnerligen bitter över. Denna bitterhet var ett av skälen till att han tidigare kom att arbeta för Vrimzikiel, något som han nu fick ta konsekvenserna av.
Nicoz är en stor man, tungt rustad, men rör sig ändock smidigare än någon människa borde kunna. Hans häftiga humör döljer ett blixtrande intellekt, och för sin ålder är han en av de dödligaste fäktare som vandrat Caserion. Till uppträdandet är Nicoz hård, cynisk, spelat ouppmärksam och mycket hedervärd, men har ett kraftigt hjältekomplex och ett hjärta av guld. Detta visar han främst för Thizara.
Denelian
Hans fulla namn minns jag inte. Denelian är sanari-alv, också han med en käresta hemma och ett hjältekomplex av storlek Cheopspyramiden. Han är ung, ganska oerfaren men modig och äventyrslysten. Dessutom är han en jäkel på att sjunga, och kan en del biotropisk magi, vilket hjälper en del.
Sanari-alven arbetade till att börja med som livvakt för Erianni. Dock avslutade han sin tjänst under uppdragets gång, under mycket hårda ord.
När Nicoz kampstil är offensiv är Denelians uppbyggd på försvar. Även om Denelian inte är lika skicklig, brukar hans hjältemod och kreativitet närapå få upp honom på Nicoz' nivå i strid.
Thizara
Min rollperson. Femton år gammal cirefalisk flicka med underlig inställning till livet. Thizara är egentligen produkten av en profetia som hennes hertig till fader önskade tygla för sina syften. I sitt sökande av makt blev dock hertigen mördad, och Thizara flydde. Hon fann sig dock en ny fader ganska fort, fornkonungen Brendel av Danarth, och först på senare tid har hon lämnat hans hov för att bege sig ut i världen.
Thizara är liten och extremt bräcklig. Hon verkar avskärmad, drömmande, inte riktigt närvarande, och tycks veta saker få borde känna till. Numera har hon blivit gruppens egen maskot, något som hon inte har värst mycket emot, då hon besitter ett manipulativt stråk. Dock vill hon innerst inne sina vänner väl, även om hennes faders önskan är mer värd än dem.
Thizaras kraft ligger i att hon är en speciell sorts andebesvärjare. Hennes kraft är stark när hon väl släpper lös den, men gör att hon blir klart synlig på andeplanet.
Tanali
Depprockar-alv, tystlåten, en av Eriannis livvakter. Mycket skicklig, extremt smidig, föredrog knivstrid och att hålla sig dold. I vårt senaste spelmöte blev han dock sårad av en elak demonisk varelse och (för att göra en lång historia kort) besatt. Thizara, som kände på sig att något var fel, försökte stoppa honom, och stacks helt sonika ner, varpå Nicoz dräpte Tanali. Vila i frid, Tanali.
Eithene
Ännu en vacker alv med hjältekomplex, denna gång en kvinna. Eithene kan vara svår att ha att göra med men är vass på fäktning. Hon har svurit på att döda Vrimzikiel, vilket skapat en slags dämpad konflikt mellan henne och Nicoz' heder. Eithene visade sig även ha en älskare som nu dök upp besatt av en mäktig demon. Ouch.
Första Snön
Snön är Heneaalv, och till och med kortare än Thizara. Uppenbarligen har hon upplevt hemska saker i sitt liv - hennes blick tyder på det, och hennes ena öra har skurits av någon gång i det förflutna. I övrigt vet vi inget om henne.
Halarion
Eriannis livvakt. Thism, backar inte för något, älskar Erianni över allt annat, skulle dö för henne. Finns inte mycket mer att säga.
Kraggbarbarerna
Deras namn är Ylkrakh och Boll. Ylkrakh är hjärnan i gänget - vi estimerar att hans PSY ligger nånstans runt 6. Boll är regeltekniskt ett djur. Hans panna är konkav, och då och då samlas regnvatten i denna urgröpning och bildar en pöl. Våld, mer våld, och slutligen mest våld är vad de är bra på.
Jäklar vad det här blev långt - får nog korta ned det. Vad som hänt so far:
Nicoz var på väg med kraggbarbarerna då han fann en flicka, Thizara, som helt sonika låg och sov ute i isvidderna med ett par brutna revben. Efter en viss acklimatiseringsperiod (och en gravplundring) fann gruppen en större stad i Cazerion, där Nicoz broder hann upp honom. En massa blod senare befann vi oss utanför stadsmurarna, där Erianni och hennes posse väntade.
Rätt var det var hade vi begivit oss in i Mitheraskogen för att finna Vrimzikiel, allt på Eriannis önskan (en massa pengar hade nämnts). Hon lyckades med konststycket (alltför lätt) att förolämpa Nicoz' heder i farten - detta ledde till att han ledde gänget vilse för "omförhandlingar". Det blev kallare och kallare, kylan ville inte ta slut.
Ett par dagare efter försvann Morollan, en av Eriannis följeslagare och vänner. Hans styckade kropp återfanns senare uppe i en trädkrona, vilket upprörde henne. Thizara hade nu blivit vän med Erianni, och försökte stävja problemen mellan henne och Nicoz, dock förgäves.
Efter sju sorger och åtta bedrövelser delades sällskapet. Ena gruppen, Nicoz och Denelian, mötte Första Snön och Eithene, medan Thizara, Erianni och Halarion mötte en grupp uråldriga Sanarialver som häckade i ett torn i mitten av Mithera. Dessa var väldigt roade av Eriannis försök att tala sig ur situationen, och informerade gruppen att de var tjuvpack, nu fångar och förmodligen snart döda.
Dekadens är definitivt ett svagt ord för att adekvat beskriva tornets befolkning. Åtta sanarialver härskade där, varav den främste var Teveletion Stålhand, så kallad för att hans händer var ersatta av konstruktioner i metall. Han var känslolös och mer eller mindre en naturkraft - det var hans underhuggare som var värre, då de var mer oförutsägbara.
Till dessa hörde den alltid leende Sasannarion, som Thizara hamnat i mental duell med under deras tillfångatagande; första gången hon någonsin besegrats i strid vilja mot vilja. Honom kom Thizara genast på kant med, särskilt när han började släpa med sig Erianni till sin kammare. När hon kom ut var hon tydligt traumatiserad, och Thizara, som tidigare mött Sasannarion i andestrid, var därmed fast besluten att straffa honom. Problemet var att hon, trots sin avsevärda själsflamma, var den svagare av de två. Detta hindrade henne dock inte från att hota Sasannarion till livet, något som han fann omåttligt underhållande.
Teveletion, som insåg Thizaras potential, lovade flickan att låta hennes vänner leva om hon tjänade honom. Hon gick med på det, men tortyren av dem fortsatte - när så Eriannis tjänare Ottar nästan slukades av en demon under ett experiment, fick Thizara nog. Hon väntade till dess att Teveletions försvar angreps av en rival. Då hon fick gå fritt genom hela tornet, befriade hon sina vänner, och de flydde ut genom ett fönster. De fann sina hästar, sin utrustning och sin packning, och i den mördande arktiska stormen satte de upp och gav sig av.
De kom ut till porten, inte längre. Därefter vände de sig om för att få syn på de åtta sanarialverna, som oberört betraktade dem.
Dessvärre slutar vi här; i annat fall hade inlägget blivit för långt.
--
Björn
...
