Nekromanti Rollförankring och hur det kan Motverkas

[Jambu]

Låt oss nu se om jag kan sammanfatta det jag vill säga på ett lyckat sätt...

Både jag och en spelledare som jag spelar med håller med om att det oftast faller på min roll, även om rollerna i alla andra meningar kan vara annorlunda, att föra äventyret vidare. Jag menar inte att min roll alltid har ett stort inflytande eller något sådant, utan snarare att det är på mitt initiativ som rollpersonerna kommer någon vart och inte ”fastnar” (ni vet nog alla vad jag menar..) i en stad/grotta/whatever.

Nu är det så att jag, tillsammans med Whizzman, (omnämnda SL), har kommit fram till att: Detta har delvis med mig som spelare att göra, att jag vet hur jag ska göra för att, och vill, hjälpa spelledaren så att vi inte fastnar i något mönster. Naturligtvis kan detta leda till att man kommer ur askan in i elden, men enligt min vy kan det vara mycket roligare att rollspela i elden än i askan. Den andra delen är mina rollers personligheter, som kan vara mycket annorlunda men oftast är pådrivande på något sätt.

Till nästa kampanj, så ska jag i originalitetens anda försöka spela något helt annorlunda. Jag har inte bestämt exakt vad än men t.ex. tystlåten istället för verbalt aktiv. Det finns med detta några problem, som egentligen är anledningen till den här tråden. Jag är inte den enda i min spelgrupp som har någon stark förankring i hur jag spelar, utan snarare så vill jag påstå att de andras roller är mer lika spelarnas förra roll än mina. Värt att notera är att jag här, liksom i resten av texten, talar om personligheten på rollerna, inte skickligheter, bakgrund, utseende eller något sådant. En av hakarna är att om jag starkt förändrar min typ av spelande, kommer någon annan då att ta över rollen som den pådrivande personen i gruppen? Jag tror att alla skulle ha kul om det blev lite omväxling, men frågan är hur vi ska övertyga de andra spelarna om det, eller snarare hur vi ska få spelarna att spela andra roller.

Ett uppenbart problem är att spelarna kan begränsas av sina egna förutsättningar snarare än sina rollers. En av de andra spelarna som jag talade med igår sa att jag ofta brukar komma på planer som funkar bra, som han aldrig skulle kunna ha kommit på. När han lägger fram en plan ser andra de uppenbara bristerna som undgått honom. Om jag nu spelar en roll som inte är bra på att komma på planer, och jag lägger fram något som i mina (spelarens) ögon har många brister, men något som det är mycket troligt att min roll skulle komma på, kommer någon annan att upptäcka dessa brister eller kommer vi då att genomföra planen trots att de andras roller mycket väl kunde ha dragit de logiska slutsatserna och modifierat planen, men för att spelarna aldrig la märke till dem? Ett annat exempel är när en annan spelare nära slutet på en session utbrast ”Va? Är han vampyr?!”, något som för de andra spelarna (och därmed deras roller) varit uppenbart, något som spelaren ej insett, men något som borde ha borde ha framgått för hans roll.

Vad jag vill se till är alltså 1 att alla har roller som de vet hur de ska spela 2 att de olika rollerna kompletterar varandra (om man vill ha en någorlunda framgångsrik grupp alltså) 3 att de är annorlunda än deras vanliga roller och 4 (viktigast) att de är roller som spelarna tycker om att spela.

Frågorna jag vill ställa er är:
Hur kan jag övertala de andra om att en radikal omväxling kan vara kul? (låg prioritet)
Har ni haft några liknande problem? (medel prioritet)
Hur tycker ni att rollförankring av detta slag ska motverkas? (hög prioritet)

 

[MrG]

Har ni haft några liknande problem? (medel prioritet)

Självklart, på olika sätt och i olika nivåer och inte ens att det alltid känns som ett problem.

Hur tycker ni att rollförankring av detta slag ska motverkas? (hög prioritet)

Finns en bunt varianter;
-har en kompis som kör med färdiga karaktärer i kortkampanjer, mellan de ordinarie speltillfällena. Där mixar han rollerna och utmanar spelarna att pröva nytt, nått som oftast ger bra resultat. Enda jag funderar på är varför jag varje gång jag gästspelat fått en mer och mer handikappad karaktär nästa gång borde det bli en hjärna i burk kvar...
-ge gruppinstruktioner, typ nu ska alla spela yrkessoldater
-lotta ut roller i gruppen (typ ledare, teknisk expert, förklädnadskunnig)
-spel i spelet (a play in a play), låter rollernas roller i plotten få ett uppdrag som tvingar dem att spela andra roller än sig själva
-spelledarens hjälp, lappar med idéer, eller tydligt tala om vem som uppfattar vad, här tänkte jag främst på exemplet du hade med spelaren som missad en vampyr, som sl kan man styra upp där och säga det snyggt och tydligt till de spelare som behöver veta det och lika så markera det till de som säkert fattat, men vars roller inte behöver känna till det (typ; "Heidi, din okultistiskt intresserade biblotikare känner genast igen personens uppebara tecken på att vara vampyr, medan Göran, din norska hemmafru, med specialicering i gardiner, upplever det som en väldigt charmande normal herre")
-åter sltips, låt planer funka, även om de kanske inte är vad du skulle klassa som genialiska, är det bra i spelaren hjärna, uppmuntra honne och låt det funka, även om det kanske inte borde det enligt din första tanke

Hur kan jag övertala de andra om att en radikal omväxling kan vara kul? (låg prioritet)

Se till att de får testa annat, för vissa funkar det, andra har bara kul i vissa roller verkar det som, så tror inte du kan hoppas på att få det att funka för alla. Här brukar jag rekomendera att åka på konvent och slumpa ut rollerna.

 

[Krille]

"Hur kan jag övertala de andra om att en radikal omväxling kan vara kul? (låg prioritet)
Har ni haft några liknande problem? (medel prioritet)
Hur tycker ni att rollförankring av detta slag ska motverkas? (hög prioritet)"

Jag tror inte att det är rollförankring som är problemet. Det handlar snarare om spelarkemi och spelarpersonlighet än om rollförankring. Problemet är att du är mer ledartyp än dina medspelare, vare sig mer eller mindre. Och jag är rädd att om du inte tar ledarrollen i nästa äventyr så kommer ni helt enkelt ingen vart.

Jag tycker ändå att du ska prova - bygg en rollperson som högst motvilligt blir ledare. Om ingen annan tar ledarrollen så finns ju reservplanen att du tar ledarrollen (som vanligt), men om någon tar ledarrollen så är ju problemet löst.

 

[walium]

"Hur kan jag övertala de andra om att en radikal omväxling kan vara kul? (låg prioritet)"

Inledningsvis så kan man skapa en lite annorlunda kampanj som kräver lite annorlunda rollpersoner. Ett annat sätt är att själv föregå med gott exempel genom att skapa rollpersoner eller spelledarpersoner som avviker ganska mycket ifrån den övriga gruppen. Att ha åtminstone en spelare i gruppen som vågar pröva något nytt brukar uppskattas av spelledaren även om det också kan leda till att denne spelare för alltför mycket uppmärksamhet.

"Hur tycker ni att rollförankring av detta slag ska motverkas? (hög prioritet)"

Det lättaste och bästa sättet torde vara att rotera spelledare oftare och inte låsa upp sig i väldigt långa kampanjer där spelarna sitter på samma karaktärer i flera år. Ett varierat utbud av kampanjer och spel gör det lättare att variera karaktärerna. Behöver spelarna riktigt mycket hjälp så kan spelledaren göra karaktärerna själv eller så kan ni pröva med några konventsscenarion med bifogade rollpersoner.

 

[Feuflux]

Eftersom forumet, mitt internet och min inspiration funkar vid samma tidpunkt för första gången på 4 dagar (snarare 2 men det känns som 4) eller så så tänkte jag svara. Jag har bergis glömt av en del av det jag tänkte säga men med tanke på att det är jag så vad det nog ändå inget att ha.

Bra svar från övriga tråddeltagare tycker jag.

För att utveckla det Krille säger lite. Människor är olika och därmed är även rollspelare olika. Vissa är bättre än andra på att gestalta vissa saker. Att sätta Asociale Anders till att spela den talföre riddaren som leder gruppen och Pratsamme Putte på att spela tyslåten munk bara för att det ger variation blir vanligtvis (vad jag vet iaf) inte så lyckat som det först kan verka. Deltagarna är kanske med på det hela (att tvinga folk till variation är nog inte så smart, mer om sånt senare) men förr eller senare kommer folk att reta sig på saker. Om man inte trivs med sin karaktär blir man lätt inaktiv. Det spelpass där min kusin Björn hade det som tråkigast (vad jag minns) var när han istället för sin klichéroll "den impulsive krigartypen" spelade "den harmoniske helaren". Rollen höll honom tillbaka från hur han ville spela snarare än att ge nya möjligheter. Det här var dock ett gäng år sedan och det hela skulle troligtvis förlöpa annorlunda om vi spelade nu. Man ändrar stil.

Nåt som (kanske) inte ändras är ledaregenskaper. Att spela en ledargestalt i ett rollspel blir oftast bättre om spelare bakom karaktären är en sådan typ i verkligheten. Jag är ingen ledartyp utan mer "fördolt högra hand" men när vi lirade star wars så var min karaktär sen solklare ledaren i äventyrargruppen. Det var jag inte så bekväm med så i slutändan hade alla spelare lika mycket drivkraft. Om man tar hårt på karaktärgestalning/inlevelse så är det här givetvis en störande grej. Inte nog med ett ledaren inte känns som en ledare utan äventyret riskerar att stanna upp en det krävs att just han eller hon drar igång saker.

Nu låter det kanske som om jag är jättemotståndare till att variera karaktärer. Det är jag väl egentligen inte. Men om man vill ha variation ser jag hellre att man byter spel än gör en mutering av rollfördelningen i ett invant spel. Vill man få slagsmålsfanatikern att spela lugnare roller, hitta en spel som är mindre stridsfokuserat, snacka om det hela och spela ett enkvällsäventyr och se om det funkar. Men ha kvar det "vanliga spelet" så att spelaren inte berövas sitt vanliga spelsätt som han ju faktiskt trivs med (får jag anta).
___________________________________________________________

Jag har aldrig spelat rollspel så frekvent (förutom årskurs 6-7) samt sommaren 2003 utan det har gått lång tid mellan spelpassen. Jag har därmed inte upplevt rollförankring som något irriterande som jag antar att det kan vara om men spelar en gång i veckan åratal i streck. Nu vet jag inte hur ofta du spelar och hur bra tipset blir, men jag chansar i alla fall på det här: Håll kvar ert standardspel som det är, låt alla behålla sina vanliga roller och använd andra spel för att variera. Prata med spelgruppen och låt alla skapa rollpersoner ihop så att alla är med på noterna. Presentera det som enkvällsäventyr som kan fortsätta om det blir lyckat. Alla kan gå med på att testa nåt de är osäkra på en gång (annars är de fåniga). Det är lättare att byta sin standardroll om även rollspelsmiljön byts. Det är det jag tror iaf.

Har du nu inget annat än ett spel så får du testa ändå. Testa att låta spelarna ha ovana karaktärer men tvinga dom inte om dom nu styvnackat vill hålla fast vid gamla vanor.

Annars finns ju konventsscenarion med färdiga karaktärer.