Rollperson eller värld först?

[Franz]

Jag började fundera på en grej och skulle gärna vilja ha er input.

I de rollspelen jag växte upp med har ordningen i regelböckerna nästan alltid varit att kapitlet om rollpersonen kommer först och världsbeskrivningen kommer någonstans därefter (inte sällan efter alla regler). Men i den genomgång av Neotech Edge som @krank började skriva så vill jag minnas att flera ställde sig skeptiska till den ordningen då man i så fall inte riktigt fick input i vad ens rollperson skulle göra i spelet. Efter det har jag uppmärksammat att en del nya spel (men inte alla) har världbeskrivningen först och skapandet av rollpersonerna nästan sist. Exempel på detta är bland annat Rotsystem och Mörk Borg.

Jag är därför lite nyfiken på vad era tankar är om i vilken ordning skapandet av rollpersonerna och världsbeskrivningen ska vara? Och varför, på vilket sätt underlättar det att ha det i en viss ordning? Vilka nackdelar finns?

 

[soda]

Rollpersonen först är ganska konstigt egentligen. Ofta vet man ingenting om vare sig världen eller reglerna vid det laget. Att skapa rollpersonen är på något sätt en del av själva spelandet, i alla fall för mig, och borde komma efter både regler, värld och exempel (om man tänker att boken läses linjärt).

 

[kloptok]

För mig blir det en konstig uppdelning. Rollpersonsskapandet handlar för mig mycket om just att introducera spelvärld. Sedan beror det väl på vilket sorts spel vi talar om. Jag kommer aldrig vara speciellt sugen på att läsa en halv roman settinginformation innan vi börjar komma till vad spelet handlar om mer konkret och hur man kommer igång att spela (dvs rollpersoner och regler). Men jag är väl inte riktigt målgruppen för den sortens spel alldeles oavsett. Jag föredrar ju spel där man själv får hitta på vad settingdetaljer som nämns i rollpersonsskapandet betyder snarare än att slå upp dem någonstans.

 

[JohanL]

Beror på? FATE i sin mest improviserade och spelardrivna form låter rollpersonerna först skapa sina rollpersoner med aspekterna, och sedan avgör de hur världen ser ut. Har någon skrivit upp sig som fiende till ett visst magikergille? Tydligen finns både magi och dess gillen då! Är du en intelligent gorilla? Då finns bevisligen de.

Men så har ju inte FATE Core en setting alls, ens en implicit. Har man en setting bör nog den komma först.

Alternativt kan man göra som White Wolf och öppna med flavor-text, sedan gå till rollpseronerna, och sedan till setting-beskrivningen. En positiv sak med "rollperson först" är för en del spelledare som inet vill att man ska läsa ens världsbeskrivningen i grundboken, och då lätt kan säga till spelarna "sluta läs här".

 

[wilper]

I boken: Spelvärld först, sedan gubbar. I alla fall så mycket spelvärld att man har något sammanhang när man gör gubbarna.

Vid bordet: Vi brukar börja med kampanjkoncept / spelvärld, och sedan göra gubbar tillsammans. Men det kvittar hur boken är sorterad för den övningen.

Streamer-rollspel där alla gör sin gubbe själva i hemlighet och sedan insisterar på att SL väver ihop allas rollpersonsbakgrunder till en sammanhängande kampanj där just deras gubbes snöflingeunikum sätts i centrum är den värsta sortens sätt att spela fel[TM].

 

[Quadrante]

Utgår från att det är spel med en färdig värld, inte en som skapas av spelarna under spel. Men även om det var det, så ska man nog veta vad man skapar till först. Om det är att en spelvärld eller spelsätt presenteras först eller om rollpersonsskapandet formas av hur världen ser ut vet jag inte att välja. Vill nog att skapandet skall ha ramar som gör att man formas in till något som passar samtidigt vill man inte strypa kreativiteten och friheten att skapa något eget ... hmm

 

[Rymdhamster]

Rollpersons-skaparkapitlet borde kunna stå på egna ben, och knyta RP till världen. Resten av världsbeskrivningen borde vara opt in för de som vill ha mer detaljer, men borde inte vara nödvändigt.

Så jag tycker absolut att rp-skaparkapitlet ska komma först. Det borde dock oftast vara bättre.

 

[ceruleanfive]

I traddiga rollspel föredrar jag följande upplägg:

1. Regler först, så att man får en idé om hur spelet fungerar (och så att det är lätt att slå upp).
2. Rollperson efteråt, så att man kan fatta informerade beslut och få en ingång till spelvärlden.
3. Spelvärlden därefter, så att man kan fördjupa sig i den vid intresse.
4. Spelledarkapitlet sist, så att spelarna kan sluta läsa där om de inte är extra intresserade, och så att grunden är lagd för spelledarspecifik info.

 

[Rickard]

Spelstruktur först, skulle jag säga. Exempelvis vad vi behöver för att komma igång med session 0. Värld och mekanik är underordnat vad det är för rollspel och hur man spelar det (spelstruktur). Värld och mekanik är bara sättet att hantera spelstilen.

Minns är jag testade att göra rollperson i Matiné med min icke-rollspelande flickvän och hon fattade inte ens varför hon skulle göra en karaktär och vad den skulle användas till ("Vad är en färdighet?"). Jag hade helt missat att förklara vad sjutton karaktären gör och det är därför meningslöst att ha rollpersonskapitlet först om man inte vet vad man ska använda rollpersonen till. Det här missar erfarna rollspelare helt.

 

[Christoffer]

Vet inte om de går att separera. Saker följer ju med i och med att vi talar om rollpersonen. Tar vi ett spel där du kan välja att vara krigare eller sprätthök, så säger det något om världen direkt. Ser det nog snarare som att rollperson är ett sätt att uttrycka värld genom ett visst urval, och världen bara ett uttryck för vår rollpersons plats gentemot annat.

Kring vad som beskrivs först tror jag inte jag har någon preferens egentligen. Olika spel. Olika ingångar. Men jag tror oavsett det inte går att beskriva det ena utan att beskriva det andra direkt eller indirekt.

 

[krank]

Egentligen tycker jag inte att det spelar någon roll – under en mycket viktig förutsättning: Att spelet har en introduktion som sammanfattar spelvärlden och rollpersonernas position i den. Introduktionen kan med fördel också ha en översikt över regelsystemet. Det är här man berättar vad det är för slags spel, vad man förväntas göra, och skapar korrekta förväntningar för resten. Idealiskt sett sk man kunna ge introduktionen till nya spelare och låta dem skumma igenom den snabbt och sen typ vara redo att hoppa in.

Betyder det viss dubblering av information? Ja, men det behöver inte vara något dåligt. En av mina favorit-youtubers brukar beskriva sin pedagogiska/retoriska modell som "tell 'em what you're gonna tell 'em, tell 'em, then tell 'em what you told 'em". Så sammanfattning i början och slutet. Det är inte ett dåligt tänk tror jag, även om jag i just rollspelsammanhang kan tänka mig att skippa den sista.

Sedan föredrar jag ju att ha spelvärlden först eftersom jag ser spelvärlden och äventyren som viktigare än rollpersonerna. Jag föredrar när rollspelandet inte fokuserar på rollpersonerna som personer och deras relationer och val – utan på lösandet av äventyr och mysterier. Då blir det naturigt, för mig, att efter en introduktion berätta det som behöver berättas om spelvärlden. Sedan kan regelkapitel och rollpersons-kapitel knyta an till världskapitlet. Sedan är självklart också spelvärlden viktigare än reglerna, som ju är det jag tycker är minst viktigt och minst intressant.

Så jag föredrar intro→spelvärld→regler→rollperson→spelledarkapitel eller möjligen att man byter plats på rollperson och regler. De två är ju det svåra – vissa delar av rollpersonskapitlet förutsätter att man kan reglerna (om jag ska köpa ett värde i Akrobatik vill jag nog veta hur det värdet ska användas), men vissa delar av regelkapitlet förutsätter att man vet hur en rollperson är uppbyggd (att det t.ex. finns ett Akrobatik-värde). Men den knuten löses ju också av att man har en sammanfatting i introduktionen.


Men som sagt, egentligen spelar det ingen jättestor roll. Ha en bra introduktion bara. Hade NeotechD haft ett 3-5 sidor introkapitel med en världsöversikt och säg 3-5 olika varianter av "vilka spelgruppen är och vad de förväntas hålla på med" så hade jag haft noll problem med att ha "skapa rollperson" direkt efter det.

 

[afUttermark]

Jag tycker att rollpersonen ska komma först. Kanske i ett eget litet häfte. Allt annat är ju för spelledaren och behöver ju inte läsas av spelaren

 

[JohanL]

Jag tycker att rollpersonen ska komma först. Kanske i ett eget litet häfte. Allt annat är ju för spelledaren och behöver ju inte läsas av spelaren

Har man separat spelarbok och SL-bok blir det närmast oundvikligt (spelarboken behöver innehålla en del världsinfo, nog för att göra rollpersonen, men bulken hamnar i SL-boken).

 

[God45]

Du ska kunna förmedla det viktigaste om spelet genom karaktärsskapandet (och typ en sidas blurb). Karaktärsskapandet först!

 

[erikt]

I de tidiga rollspelen så fanns det ju oftast ingen specifik värld de utspelade sig i, utan hur världen såg ut implicerades genom vad som fanns i reglerna.
Så då var det rätt naturligt att rollpersonsskapande kom först, innan de få världsbitarna (mest vilka monster som finns) presenterades.

Men om man i stället antar ett spel med en tillhörande värld så spelar det inte så stor roll om rollperson eller värld presenteras först - du bör ändå läsa bägge innan du skapar en rollperson.

 

[ChrilleT]

Som sl läser jag igenom hela boken och först därefter börjar vi att göra rollpersoner så för mig spelar det ingen större roll. Tycker dock att en bra stämningsfull introduktionstext är bra att börja med.
För spelarnas del så spelar ordningen endast roll om de verkligen läser igenom de kapitel som tillhör världen och reglerna. Är de så intresserade så är det nog lämpligast att läsa världen först.
Jag är nog inne på att ordningen inte spelar jättestor roll.

Tycker dock det blir allra tydligast om världen och reglerna har varsin bok/häfte. Det jag gärna hade sett är tom en uppdelning av 3 böcker/häften dvs en om världen, en om reglerna och en för att skapa rollpersonen (iaf i spel som är något mer regeltunga).

 

[Sinisa_]

Jag tycker att rollpersonen kommer först, och att tillräckligt mycket världsinformation ska finnas i det kapitlet, i ens val av släkte, kultur, yrke, namn, bakgrund, etc. Jag ser nästan hellre ett rollpersonskapitel med för många yrken, typ "Långbågsskytt", "Belägringsmaskinist", "Riddare", "Hospitalerriddare", "Hyrknekt", och så vidare, med bara små regeltekniska skillnader men mycket inbyggd känsla och information kring spelvärlden, än ett kapitel med bara ett yrke som heter "Krigare" och sen nån sorts oändliga "världskapitel" som känns som tråkiga lektioner i geografi och samhällskunskap och historia. Men det är nog mycket en smaksak. Men jag älskar till exempel Warhammers karriärsystem, där man inte bara är "Helare" utan en apotekare, som sedan jobbar ett par år som kringresande kvacksalvare, och blir kirurg i en armé, och får en prästutbildning, etc; i sånt där finns redan så mycket av världen tycker jag.

 

[Ulfgeir]

Jag vill nog ha den här uppdelningen:

1: Kort setting så man etablerar "the big picture". Ex, ok det är 50 år in i framtiden, vi har cybernetik, stora stater har fallit samman och megaföretag blivit mäktiga. Magi har återkommit. Sagda företag hyr in folk som deniable passets när de vill göra fuffens mot andra företag. Här finns då även hisspitchen om vad man gör.

2: Reglerna. Börja gärna med att förklara termer som används. Gå igenom hur saker funkar.

3. Skapa rollpersoner..här ingår utrustning, spells, feats etc...

4. Spelledardel. Börjar förslagsvis med mer detaljerad setting om så behövs. Critter och exempelspelledarpersoner.. Förslag på hur man skapar äventyr och använder settingen. Gärna ett introäventyr.

 

[krank]

och sen nån sorts oändliga "världskapitel" som känns som tråkiga lektioner i geografi och samhällskunskap och historia.

Just sånt tycker jag också illa om. Världskapitel ska i första hand vara inspirerande och spel-tillvända. Men jag tror att jag nog mer tänker på dem som SL-fantasi-mat i första hand, dvs att den inspiration de ska ge i första hand handlar om att ge SL något att bygga intressanta äventyr på, i andra hand ge spelarna kontext.

Såna där geografiboks-världskapitel vet jag ärligt talat inte riktigt vilken funktion de fyller. Kanske för något slags extremt sandbox-blorbande?

 

[Sömniga Isaac]

Det beror helt på.

Det jag föredrar är när skapandet av rollpersonen informerar mig om världen. Jag uppskattar system som gör att jag genom skapandet av rollpersonen även får veta min rollpersons plats i världen och dennes koppling mot världen. Jag avskyr tillfällen där spelare väljer att skapa rollpersonen och helt ignorera världen för att köra någon form av planskiftare... Då vill jag bara slå igen boken, plocka ihop mina saker och gå hem. Så världen är betydelsefull för mig, men den ska presenteras på ett snyggt sätt genom skapandet av rollpersonen.