Nekromanti Rollperson just nu?!

[Blasphemy]

Tänkte att det kunde vara kul att höra vilken Rollperson/Rollpersoner som ni har just nu - sådana som ni antingen spelar eller hoppas att få spela med.

Alltså inga gamla favoriter.

För min egen del:

Otto Kummel: Warhammer Fantasy RPG.
Den slemmige och smala Otto Kummel är en föredetta Tjänare(som avancerat till Spion) som inte drar sig för att använda fulspel och sin vassa tunga för att ställa till det för sina fiender - eller personer som han bara inte tycker om. Själv anser han sig vara Förträfflig och raljerar vitt och brett om de andras hjältedåd - som om det vore han som hade gjort dem. Blir det väl konflikt så är han inte sen att fly eller kasta sig på sina knän och be för sitt ynkliga liv - för att sedan sticka kniven i ryggen på den som är dum nog att skona honom - allt tyder på att Otto Kummel kommer att gå ett mörkt öde till mötes.

Normalt sett så brukar jag ha många rollpersoner igång samtidigt men då en av mina Spelledare flyttat tillbaka till Värmland och andra saker har runnit ut i sanden så... tja. Finns många roliga karaktärer som blivit liggande i kampanjer och äventyr som runnit ut i sanden - exempelvis det listiga trollet Murt, Den modige Riddar Roland, Den knivkastande Nosferatun Josef och massor med andra karaktärer som aldrig kommer spelas med igen.

 

[GnomviD]

Kul tråd!
Jag brukar allt som oftast åka på att spelleda, så det brukar bli att skapa lite speciella rollpersoner när man ska spela.

Den enda jag spelar just nu är:
Stinkin' Tom: Hunter: the Vigil
En gravt alkoholiserad uteliggare som talar med andar för att skydda New Yorks luffarbefolkning. Han är en modern nojd - för att sätta sig i trans och snacka med andar så stänger han in sig i sin container, eldar och andas in bensinångor. Han har också lagt på sig vissa andra konspirationsteorier och vägrar lita på staten. Att lösa problem går före allt, och om ett spöke ber honom att gräva upp dess kropp och skicka det till dess familj så gör han det utan att bry sig om hur familjen tar emot en halvruttnad kropp i posten. Ska bli spännande att se om det är monstren eller hans övriga leverna som får honom först.

Annars saknar jag att våran Vampire-kampanj rann ut, där jag spelade en gemytlig äldre herre som sopade undan spår från maskeradbrott (anti-obstructionist carthian). Nåväl, som det ser ut så kommer vi spela Galtevår till helgen, så jag sitter och skissar på hur jag ska få min mittländska gudsvalda utbygdsjägare att bli speciell och intressant. Kul, kul.

 

[Adams]

Härlig tråd att läsa om andras rollpersoner än nästan lika intressant som att skriva bakgrund till sina egna.

Just nu har jag filat på en rollperson jag ska spela med i en D&D 3.5 kampanj som startar nästa vecka, en barbar som jag tänker göra till fighter också.

Jag har inte döpt honom än (Namn är jättesvårt, jag vill alltid ha det perfekta namnet och är extremt perfektionistisk när det gäller sådant)

Kampanjen utspelar sig i en hemmagjord spelvärld där alla D&D kampanjer min spelledare kör utspelar sig.

Jag kommer att spela en man från de norr. Där uppe bryr dom sig inte om vare sig religion eller godhet och ondska, dom bryr sig om överlevnad och har mer av en "he who stands with me shall be my brother" inställning till vänskap.

Jag tänker spela honom som en man i exil (eller liknande) som är väldigt bitter över livet och negativ i allmänhet i sitt sökande efter lyckan som verkar ouppnåelig men som ändå kan erbjuda en stark svärdsarm.

 

[Fludd]

Finns många roliga karaktärer som blivit liggande i kampanjer och äventyr som runnit ut i sanden - exempelvis det listiga trollet Murt, Den modige Riddar Roland, Den knivkastande Nosferatun Josef och massor med andra karaktärer som aldrig kommer spelas med igen.

Hallå där!? Menar du att Murt var listig? Han var väl snarare feg, äcklig och lite dum? Men väldigt rolig

 

[Blasphemy]

Jag tror du inte förstått Murts stora plan... Han hade listiga saker planerade... Så pass listiga att vanliga folk inte kan förstå dem.

 

[Blasphemy]

En barbar från norr. Hmmmm ja är det D&D så är ju det perfekta barbarnamnet Nanoc. Är det från norr så är det Fenris... Möjligtvis Fenris Dödheimshgard

Eller kanske något av Manowar... om det ska vara så att "He who stands beside me shall be my brother".

 

[Flurtis]

Just for the record. Har alex flyttat tillbaka till värmland??

//Mattias (Gotland)

 

[Johan K]

Nu ska vi se här då....

Mina karaktärer i inte speciellt kronologisk ordning är:
Efraim Älgkrona, till M:UA. Denne karaktär är en nybakad zonfarare som skall ut & husera i det stora Hindenburg. Han är lite som Billinge-älgen i koncept... =)

Zich Toby till SW ifrån Äventyrsspel.
Är en Xenomorf Mystiker, som kämpar för rebellerna. Är en godmodig herre som försöker göra sitt bästa.

Jorn Logoya, dvärg i DoDT
En stor stark bitter herre som är lite väl som söker hämnd för vissa oförrätter..

Det här är väll just nu mina karaktärer som är i gång, mer elelr mindre iaf.

 

[Ulfgeir]

Tja, just nu är den huvudsakliga kampanjen vi spelar Star Wars Saga edition. Vi kör precis efter klonkrigen, och rebellalliansen håller på och bildas.

Min karaktär är Lady Miri'i Solune från Alderaan. Hon är diplomat (Noble lvl 7/Officer Lvl 1), och väldigt duktig på att prata med folk. Dels kan hon mängder med språk, dels så har hon feta bonusar på saker som Persuasion och Gather information.

Hon är även gruppens läkare (Hon är bättre än den läkarrobot som finns på den lyxjakt som vi förvärvade från en slemmig hutt), och väldigt duktig på en hel drös med skills. Faktum är att hon är rena skillmonstret (blir så när man börjar med max intelligence och charisma).

Hon föredrar att prata med folk, men är en kompetent (kan diskuteras) skytt med en blaster pistol. Det är dock inte förstavalet om hon får råda. Dock brukar hennes kamrater vara mer våldsbenägna, och reagera snabbare än vad hon gör.

Miri'i tycker illa om imperiet, då de låg bakom att det rymdskepp hennes föräldrar reste med exploderade under mystiska omständigheter.

/Ulfgeir

 

[Svarte Faraonen]

Akarion, eladrin warlord, i Arvidos D&D4-kampanj. När han inte skriker på sina medäventyrare att "rycka upp sig och stoppa in tarmarna igen" fungerar han som gruppens Token Sane Man och sammanhållande klister.

 

[Bunny]

Jag tänkte börja med en länk från 2006, för det är fortfarande Mido från Enara (Eon) jag spelar.

Jag har varit något konservativ som spelare, och inte hoppat på några andra kampanjer sedan dess. Kampanjen maler på, och det gör motvilligt Mido också.

Vem är Mido?
Stolt medlem av ätten Hohani, före detta slav, före detta gladiator - detta i kronologisk ordning. Som gladiator vann han sin frihet efter att ha spenderat halva livet som slav i Mûhad, och han är mycket bitter över det liv han förlorade på sin hemö Enara. Efter friheten följde en tid av hämnd, våndor och ett oförtrutet sökande efter sin förlorade syster innan kampanjen svepte upp honom, och han blev inblandad i ett allt större spel om världens framtid.

Den Mido du möter i länken ovan har varit i spel kanske ett halvår, och sedan Toktamish död har mycket hänt:

Mido och hans sällskap lurades av Zolod-dvärgar - men Mido vann sin rikedom i fornkungarnas viloplats, gömt i ett högmagiskt bergsmassiv.

Mido köpte och frigav en slavinna, Eli, och blev förälskad - men Eli dog och Mido var nära att ända sitt eget liv då.

Mido deltog i en expedition till ön Cai, där demonen Ishmet bemästrat sig en mäktig magisk artefakt. Mido var i högsta grad inblandad i demonens undergång, och fick även möta Nanorgona - en halv-gud och forntidshärskare med kopplingar till Midos arvfader.

Mido deltog i befriandet av storstaden Alkhazan från belägrande fientliga horder, och var med i att se till att en ny Kefal kom till makten. Därmed vann han även det Mûhadinska riddarslaget.

Sällskapet for till Gordrion, där ett spår efter Midos syster uppenbarar sig. Hon är dock döende, och enbart ätten Hohanis sällsamma egenskaper gör att de kan spendera en sista stund tillsammans. Mido får veta att hon fött tvillingar till världen, en pojke och en flicka, och att dessa nu är gruvslavar.

I gruvstaden Kosala fritar Mido sin systers barn, men får samtidigt ana de mörka planer en konspiration kallad Sällskapet haft för dem.

Där uppe i norr faller en röd meteor från himlen. Upp ur askan reser sig en väldig och grotesk drake, och Sällskapet är där för att välkomna denne. I en desperat strid får Mido och hans gelikar vika sig för övermakten och fly fältet. De är nära att gå under i ett övergivet Kamorf-fäste.

Midos systerdotter är gravid, men enligt uppgift är det inget mänskligt barn hon bär på.

Mido och sällskap reser via Kamor till Drunok; ett främmande land för vars existens Midos kamrater en gång kämpat. Intrigerna spänner som en tung matta över nejden.

 

[Wilmer]

Evdin Ansgarsson
Ättling till min rollperson i en tidigare kampanj. Den nuvarande kampanjen är väldigt mycket klassisk fantasy med odrägliga undomar som sätter käppar i hjulet för Ondskan som rollpersonerna i den förra kampanjen släppt lös i världen. Vi har bara spelat två sessioner än men det som framkommit om honom än är att han är väldigt vildmarksvan, lat och oduglig när det kommer till allt utom att improvisera lögner och jaga med sitt armborst. När han och hans nufunna kamrater skulle färdas genom en by som drabbats av HungerPesten stod han kvar medans an stor tokig hund angrep sällskapet och avrättade den iskallt just som den skulle slänga sig över honom men när två magra arma människor uppenbarade sig flydde han i panik. Drabbades själv av HungerPesten senare och gjorde ett tappert försök att äta en häst hel men fick the shit smacked out of sig i stället. Well well, soliga äventyr och en riktig plott drabbade honom i slutet av det äventyret då han lämnat gruppen för att hitta sin far och fann honom steglad av det Onda Riket.

 

[Blasphemy]

Zich Toby var ett riktigt, riktigt Star Warsigt namn...

Och Billinge-älgen sedan. My god... Ska iofs inte säga något då jag hade en groda som hette Boll då jag spelade mutant senast - Han hade flygarluva, poncho och en treudd - han älskade att åka "Tumlaren" på ett tivoli och kräktes i mängder.

 

[Blasphemy]

"rycka upp sig och stoppa in tarmarna igen"

"Vänta, vänta ska bara ta min Second Wind"

SHHHLÖRP... *Tarmarna är tebax*


BTW - är inte tarmar mer Warhammer än D&D. D&D är väl mer stilfulla ärr på kinden, utmattning och tja... bonk på rustning.

 

[Robert Jonsson]

Spelleder mest, men på sistone har jag två aktiva karaktärer i varsin Changeling-kampanj.

Zoë King var en lesbisk popprinsessa med en rejäl dos attityd innan hon blev kidnappad. Hon var borta endast i några månader, men försvinnandet skedde under omständigheter som fick FBI involverade. Det blev inte bättre att fetchen från hennes flickvän, som också blev kidnappad vid samma tillfälle, verkar drogat och hjärntvättat Zoës fetch och attackerat poliser. Nu är Zoë under FBI:s beskydd vilket hon måste balansera mot kommande skivsläpp och hennes Changeling arv och plikter.

Här finns en liten blogg som Zoë skriver, även om den är långt ifrån klar.

Sen till en kortare krönika har jag Miki Hayasaki, eller Siren som hon heter i Changeling-världen. Hon är en wizened soldier och är medlem i sommarhovet, där hon arbetar som Calefactor. Hon är tystlåten och visar sällan några känslor utåt. Har haft Devon Aoki lite grann som förebild för karaktären. Namnet Siren kommer ifrån hennes förmåga att distrahera och dra uppmärksamhet till sig så fort hon säger någonting. Det gör att hon ofta skriver ned saker i anteckningsblock i vardagliga sammanhang.

 

[Svarte Faraonen]

Jag har för mig att tarmordern kom när en av karaktärerna låg på negativa HP och jag använde mitt inspiring word för att hela honom. Jag älskar konceptet med en person som inte så mycket helar sina allierade som tvingar dem att glömma sina skador.

 

[Blasphemy]

Ha ha... helt underbart.
Borde finnas "Intimidating word" också.

"Fight you worms or I will se to it that you pay"

"Yeees maaaster" skriker de då och rusar fram hållandes sina egna tarmar.

 

[Jarl]

Okej, nu känns det som jag både är tråkig och faller i en fälla, men; det står ju explicit att HP är allt möjligt, skada, smärta, moral, uthållighet etc.

 

[Lindenius]

Spel: Pendragon
Tidpunkt: År 26 i Arthurs Pendragons regens

Baran var väpnare åt den legendariske riddar Morian [pesionerad karaktär] av Easthamton (sedemera Lord av Stoneleigh) mellan År 14 och År 19 i Arthurs regens. Född i York och uppvuxen tillsammans med sina kusiner Kevin och Tobin, som tredje son till en vasall, var han dömd att bli en av de många rastlösa och dekadenta nobla ynglingarna i staden. Så skulle han förblivit om det inte vore för en liten detalj… Som kusin till fröken Ahvielle blev Baran snart en intressant ung man för den namnkunniga riddar Morian, som var upp över hjälmen förälskad i fröken Ahvielle och var mer än villig att ta sig an en person som var släkt med henne.

Baran tjänade Morian troget under fem mycket äventyrliga och våldsamma år. Hösten År 19, ett halvår tidigare än beräknat, fick Baran så sina sporrar av sin mäster tillsammans med ett av de svärd den legendariske riddaren burit och han gav sig raskt av mot Eburacum för att tjäna kung Barant. Kung Barant verkade dock osedvanligt ointresserad och Baran fick ge sig av, besviken, efter en veckas väntan på audiens. I stället styrde han kosan mot Baron Madog av Ayrs [annan spelarkaraktär] marker i väntan på det stora krigståget mot Rom.

[Här över bakgrund till spelade händelser]

Under de två år som krigståget mot Rom varade, hann Baran (i närheten av Reims) träffa krögaren Vincent som snart blev Barans vägledare, tolk, kock och fadersgestalt. Samma år, strax efter slaget vid Paris, blev Baran god vän med den unge Claudon Map Cadval som blev hans väpnare. Året därpå, efter att ha följt med konung Arthur Pendragons segertåg in i Rom, träffade han den stora kärleken: Miranda och köpte loss henne för stora delar av sitt krigsbyte.

Barans största ledstjärna, Baron Madog O'Cian, dräptes av jarl Godred av Pometain utanför sitt hem efter sitt återtåg från Rom. Baran hämnades genom att dräpa Godred snart därefter. I och med baron Madogs död förlorade baronessan Aina sin titel och Ayrhaven sattes under förmyndare. Baran lovade baronessan Aina att följa hennes son i tio för att skydda släkten O'Cians fortlevnad. Av Aina gavs han namnet Riddaren av den sorgsna månen.

//erik. tog bara med en bråkdel av det som finns skrivet om karaktären.

 

[Ceram]

Albegorius postmundana
Albegorius är en biffig tirak. Han har lång svart läderrock och under denna en ljus tröja med ett stort daakkors på, stor yxa, långt grått hår i hästsvans... Lukas beskriver honom som Solomon Cane fast med yxa. Albegorius är nämligen missionär och sprider budskapet om den sanna läran till de nordliga barbarerna.

Han är dessutom mycket karismatisk och skaffar sig trots sitt ovanliga utseende fort vänner. När det passar är han väldigt auktoritär och fylls av helig vrede när han stöter på en orättvisa han har chans att påverka. Under sina resor tar han ofta diverse mer eller mindre trasiga individer under sina vingar så som en bortsprungen och socialt handikappad adelsdam som dessutom visade sig vara mattegeni...

Den här rollen ger iallafall möjlighet att hålla fantastiska, inlevelsefulla tal