Rollpersoner ni vill men inte kan spela

[Franz]

Jag vet inte om det är så för er, men jag har en del idéer till rollpersoner som jag vill göra och spela med men som aldrig blir av. Tidigare hade det att göra med att dessa rollpersoner kanske hörde till ett spel som de andra i gruppen inte ville spela, att rollpersonen inte passade bra ihop med de övriga eller att jag redan hade en rollperson i kampanjen vi körde. Numera handlar det om att jag saknar spelgrupp.

En rollperson jag alltid velat köra är till Call of Cthulu. Det är en ganska ung psykiatriker vara lovande karriär omintetsgjorts. Han har blivit utskrattad av sina gelikar på grund av hans kontroversiella teori att psykiska sjukdomar egentligen är fysiska och manifesterar sig i olika delar av kroppen. Han är fast besluten att få upprättelse och bevisa att hans teorier stämmer, men då behöver han kroppar att bedriva sin forskning på…

Har ni någon rollperson ni länge velat köra men inte kunnat av nån anledning? Berätta om den! Och berätta varför ni inte kan spela med den!

 

[Daniel]

Vill vara en 400 år gammal butter men charmig dwarf ranger till typ Warhammer, en Aragorn ihopslagen med Gimli med drag av Indiana Jones. Saknar spelgrupp för den settingen, eller rättare sagt alltid jag som blir SL för sådan setting. Haft med den som SLP istället. Symbaroum kanske vore perfekt miljö - dock oinsatt i deras dvärgar...

 

[afUttermark]

I rollspel är man ju oftast på samma nivå som sina medspelare. Men ibland när jag en dröm om att få vara den äldre mkt mäktigare Gandalf i en grupp av äventyrare. Är dock säker på att jag kommer förstöra det för mina karaktärer är lite för impulsiva oavsett vad jag spelar.

 

[Gerkub]

I rollspel är man ju oftast på samma nivå som sina medspelare. Men ibland när jag en dröm om att få vara den äldre mkt mäktigare Gandalf i en grupp av äventyrare. Är dock säker på att jag kommer förstöra det för mina karaktärer är lite för impulsiva oavsett vad jag spelar.

Det där går att ordna… kom till SLs hus ikväll med en låda 2,3 kg haribo fruktnappar så ska vi se om vi kan lösa det…

 

[EvilSpook]

Har ni någon rollperson ni länge velat köra men inte kunnat av nån anledning? Berätta om den! Och berätta varför ni inte kan spela med den!

Kanske inte en rollperson i sig men jag skulle vilja spela konflikter som inte bara är våld och regelmekanik. Sociala och organisatoriska dilemman men ändå med ganska förutsägbara konsekvenser. Gärna tillsammans med riktiga beslutsfattare, journalister eller författare med erfarenhet från det man spelar.

Ett exempel skulle kunna vara följande scenario:

Spoiler: Kampanj

Gruppen är inre kärnan i en regering som försöker hålla hela mandatperioden. UD kontaktar dem och det finns starka skäl till att man vill exportera vapen illegalt till ett krigförande land. Rollpersonerna godkänner till slut exporten trots en betydande risk för inrikespolitisk skandal men behöver ringa kontakter för att hindra att tullen lägger sig i. En journalist får nys om affären men man lyckas tysta denne genom att gå till chefredaktören med hot om att det finns omständigheter som inte under några omständigheter får läcka ut.. Men genom att man bakbundit tullen har man stuckit ut hakan för lång och man drar på sig uppmärksamhet från Rikskrim.

Dessa lyckas man en tid hålla på armlängds avstånd, men det leder tillslut till en utredning. Medan detta pågår letar man upp lite skit och hållhakar på riksåklagaren och denne tvingas lämna utredningen. Istället kommer en annan åklagare in som sen tidigare står i tacksamhetsskuld till en av politikerna i gruppen. Nu poppar dock den tidigare överkörda journalisten upp och förser oppositionen med dokument som leder till KU-förhör. Etc.

Det behöver inte vara en modern setting eller ens den här typen av story men gärna den typen av mer "litterär" plot och konflikthantering. Det skulle funka lika bra i Fantasy bara man har tillräcklig kännedom om alla fraktioner och mäktiga SLP:er och hur politiken/intrigerandet fungerar. Men på ett djupare plan än att "jag har bluff 18". Det är i såna här situationer jag tycker att man kan göra karaktärer med lite mer djup än att bara "vara tjuv" liksom.


//EvilSpook

Edit: Anledningen till att man inte spelar så är ju att det är sjukt ambitiöst och komplext för både spelare och spelledare. Man måste hålla en rimlig nivå av transparens och alla måste ha hyfsad samsyn kring vad som är rimligt och vilken social status/makt alla andra har.

 

[Mogger]

Det där går att ordna… kom till SLs hus ikväll med en låda 2,3 kg haribo fruktnappar så ska vi se om vi kan lösa det…

@afUttermark vet bättre. SL äter inte godis. Kanske en colanapp. Öl funkar bättre.

 

[Gerkub]

Nej men skämt åsido, visst skrev @entomophobiac nåt i sin recension av Stormbringer att där kunde man börja på helt olika nivåer, typ fattiga bonndrängar hänger med mäktiga magiker. Det låter kul på pappret.

 

[Mogger]

Just nu vill jag göra en RP baserad på min "RP" i Crusader Kings 2. En gigantisk svärdsmästare, som blev hertig av Milano vid 4 års ålder. Växte upp och blev spionmäster åt 3 olika heliga tysk-romerska kejsare, deltog i två korståg, vann två dueller och bär två magnifika artefakter; en superb rustning och en väldig stridshammare. Vid sin sida har han Marsalk prins Anatolos av Bysans (som 5:e son inget att hämta) och hans bästa vän General Luca från det heliga landet, den enda som överträffar hans skicklighet med vapen.

Duce Matteo II av Milano!!!

Jösses vilken jävla furste han var!! 63 år på tronen! Lade under sig Pisa och Genua och slod ner 3 uppror (varav ett var ett stort inbördeskrig i tyskromerska riket).

 

[Zeedox]

Lite enklare - om jag blir inbjuden till att spela D&D är min första tanke oftast att spela magiker. Men spell slot systemet, där jag behöver förbereda en serie trollformler i början på äventyret som förbrukas allt eftersom, gör att jag får kortslutning i hjärnan. Vilka trollformler skall jag välja att förbereda? Jag har ju oftast noll koll på vad som kan vankas i äventyret. I praktiken har det oftast blivit pannkaka - de 3-4 trollformler jag kunnat förbereda kom aldrig till någon större nytta.

Jag tror man behöver vara smartare än jag är för att spela trollkunnig i D&D effektivt. En anledning till att jag uppskattar lite friare magisystem.

 

[Christoffer]

En rollperson jag alltid velat köra är till Call of Cthulu. Det är en ganska ung psykiatriker vara lovande karriär omintetsgjorts. Han har blivit utskrattad av sina gelikar på grund av hans kontroversiella teori att psykiska sjukdomar egentligen är fysiska och manifesterar sig i olika delar av kroppen. Han är fast besluten att få upprättelse och bevisa att hans teorier stämmer, men då behöver han kroppar att bedriva sin forskning på…

Varför inte bara spela honom då? Kanske att CoC inte är rätt spel för det. Men det går nog där också om en vill. Menar, det intressanta här är ju karaktärens moraliska dilemman och öppningen mot en ny karriär och vilka övertramp som sker, att spela en sådan karaktär och följa brödsmulorna längs den snitslade banan känns ju lite som att kasta bort en fantastisk möjlighet att spela och våndas över vad fan ens karaktär gett sig in på egentligen. Kör!

Edit: missade det om saknad spelgrupp, haha, men förutom det, kör!

 

[Christoffer]

Nej men skämt åsido, visst skrev @entomophobiac nåt i sin recension av Stormbringer att där kunde man börja på helt olika nivåer, typ fattiga bonndrängar hänger med mäktiga magiker. Det låter kul på pappret.

Det är fantastiskt. Spelledde en kampanj för länge sedan med Burning Wheel, @Hans E Magnusson spelade en pojke och uppassare till en kapten (en annan karaktär, väl?), pojken hade två lifepaths, kaptenen fem eller kanske rent av sex lifepaths tror jag. Skrev lite om det här: https://www.rollspel.nu/threads/burning-wheel-karameikos-brinner.48984/

Jag tror vad en måste tänka på är bara att det inte finns något vi ska övervinna och besegra gemensamt. Problemet blir ju oftast här, som med så mycket annat, att så många äventyr inte är skrivna så. Alla rollpersonerna ska alltid vara med och möta samma saker och hjälpas åt att övervinna detta. Ett enkelt utgångsläge är att istället föreställa sig en situation som vi alla möter men utifrån helt olika förutsättningar och med helt olika ingångar i vad situationen är. Säg en ö, på ön en magikers torn och alla dennes tjänare, hemligheter och monstrositeter, antagligen en konflikt på platsen mellan olika delar av hushållet, magikern sen länge borta ingen vet var, vissa vill lämna, vissa lärlingar vill utse sig själva som fullärda och ta över magikerns plats, osv. Massa konflikter. Detta är ett avstamp från en sak jag förbereder för Stormbringer själv faktiskt. Säg att du spelar en lärling. Jag spelar kaptenen för magikerns splittrade och nu totalt kaotiska vaktstyrka. Någon tredje spelar en träl som flyter iland från ett skeppsbrott, stärkt av sin frihet och lovat att aldrig finna sig under någon annans makt igen. Alla dessa får ju sitt eget möte med ön och dess innevånare, alla har sina egna intressen, sin egen berättelse. De kanske aldrig ens behöver träffa varandra? Och gör de det får det ju konsekvenser som vi inte vet om, kommer jag som kapten försöka tvinga in trälen under mitt befäl? Osv.

 

[Christoffer]

Men för att svara på huvudfrågan: Jag tror inte det? Jag tror inte jag har någon koncept som inte skulle kunna spelas. Men kanske också för att jag rätt sällan funderar på koncept sådär helt fritt från resten, oftast tänker jag kanske snarare på ett spel och en situation i det, och karaktären kommer senare när vi som plockat upp det som att "nu ska vi köra spel x".

 

[Gerkub]

@afUttermark vet bättre. SL äter inte godis. Kanske en colanapp. Öl funkar bättre.

(Vill lägga till att det var inte menat som en diss mot @afUttermark, kom bara att tänka på en verklig händelse som hände en vän när han var liten och en av hans spelare försökte muta till sig häftiga krafter (vilket också lyckades). Som Christoffer skriver skulle det kunna bli riktigt fett!)

 

[Gerkub]

Lite enklare - om jag blir inbjuden till att spela D&D är min första tanke oftast att spela magiker. Men spell slot systemet, där jag behöver förbereda en serie trollformler i början på äventyret som förbrukas allt eftersom, gör att jag får kortslutning i hjärnan. Vilka trollformler skall jag välja att förbereda? Jag har ju oftast noll koll på vad som kan vankas i äventyret. I praktiken har det oftast blivit pannkaka - de 3-4 trollformler jag kunnat förbereda kom aldrig till någon större nytta.

Jag tror man behöver vara smartare än jag är för att spela trollkunnig i D&D effektivt. En anledning till att jag uppskattar lite friare magisystem.

Vad tror du om ”Schrödingers karaktär” från Neoclassical Geek Revival? Att man skapar rollfiguren under äventyrets gång och väljer prylar, skills och spells efter hand.

 

[Sömniga Isaac]

Jag läste en rollspelsbok här om dagen och såg "Nomad" följt av "Herde" och tänkte på en gång "Det här är precis det jag vill spela och lagom låg nivå på fantasy elementen för att jag ska tycka det är kul", sen kom jag på att alla mina nuvarande spelgrupper spelar DnD 5. Så får lägga den här tanken om att spela en nomad som vakar över sina får och råkar ut för missöden på hatthyllan ett tag till.

 

[Mekanurg]

Jag läste en rollspelsbok här om dagen och såg "Nomad" följt av "Herde" och tänkte på en gång "Det här är precis det jag vill spela och lagom låg nivå på fantasy elementen för att jag ska tycka det är kul", sen kom jag på att alla mina nuvarande spelgrupper spelar DnD 5. Så får lägga den här tanken om att spela en nomad som vakar över sina får och råkar ut för missöden på hatthyllan ett tag till.

Du bör spela Runequest, tror jag.

 

[Sömniga Isaac]

Du bör spela Runequest, tror jag.

Jag har helt ärligt kikat och läste RQ vid flera tillfällen

 

[Anders]

Jag fick en idé till en rollperson i Ur Varselklotet men det var inte läge att spela den eftersom vi redan hade en pågående UV-kampanj. Och jag insåg att sannolikheten för att få spelgänget att vilja spela en till UV-kampanj parallellt med, eller direkt efter, den pågående nog var rätt låg. Att byta rollperson var inte aktuellt, dels var den rollpersonen som jag hade skönt insyltad i det mesta, dels gillade jag rollpersonen.
Tess var en tuff hårdrockstjej som körde trimmad moppe, mekade i familjens gigantiska garage, hittade på skit i skolan, hängde med sin likasinnade storebrorsa (ankare) och hans polare och hade som ett av sina mål att försöka få ihop det med brorsans bästis. Roligt, men ... jag kände att jag hade gjort det lite väl enkelt för mig.

Jag började tänka på en tjej med svårare utgångsläge. Sara. En rätt komplex relation till syskonen, en pappa på väg mot arbetslöshet, ny klass, bara en enda kompis, "duktig flicka" som inte vill bli påkommen med att bomma läxor eller göra något olagligt, och så, pinsamt och dumt nog, intresserad av lillebrorsans kompis. En skärpt, nyfiken tjej som inte gör så mycket väsen av sig men drömmer om äventyr och så en dag hamnar i ett mysterium som påverkar alla delar av tillvaron - skola, vänner, familj.
Jag brukar fundera på diverse fiktiva personer och miljöer men Sara var något utöver det vanliga, helt omöjlig att få bort från skallen. Så min lösning blev till slut att jag flyttade Sara till 1993, lät henne vara 16 år, placerade henne i ett Sverige utan science fiction-inslag men med mörka skuggor av lågkonjunktur, Bosnienkrig och ett samhälle i nedgång och lät henne brottas med sitt mysterium där samtidigt som hon fick hantera det ibland knepiga livet som tonåring. Och så skrev jag en bok om Sara, Strålande framtid (som blev antagen av ett förlag men eftersom förlaget gick i konkurs precis när boken skulle tryckas fick jag ge ut den på Vulkan). En perfekt lösning på "rollpersons-problemet", för det var fantastiskt roligt att skriva.