Jag har börjat hänga litegrann på The Forge på sistone och läste en intressant Actual Play-rapport av Ron Edwards där han talade om hur vissa rollpersoner var protagonister och andra inte. Jag bad om en definition och fick följande lista:
Det här anknyter nog också till vad Dnalor pratar om i sin senaste teori-tråd.
Allt detta ligger just nu och skvalpar i min hjärna och väntar på att något formas. Så jag tänkte posta det här och se vad ni har för tankar om saken. Att spela en stödroll till någon annans historia är något vi ofta ryggar tillbaka ifrån, men det är ju på sätt och vis att ta en del av spelledarrollen. Och PTA har gjort det med Spotlight Episodes i åratal.
Berätta gärna om egna erfarenheter där era rollpersoner har varit icke-protagonister och där det var kul eller inte kul. Eller prata om hur protagonism kan delas ut i förhand (som i PTA) eller utvecklas i spel (som i Spione). Eller hur reglerna i rollspel påverkar protagonism. Eller något annat som känns någorlunda relevant.
Jag vet inte riktigt vart den här tråden kommer att bära hän, men med viss tveksamhet postar jag i rollspelsforumet.
Jag tyckte att det där var väldigt intressant, eftersom det så tydligt speglade mitt senaste speltest, där en av rollpersonerna tydligt kändes som huvudpersonen, vars berättelse stöddes av de andras. I Campbell-termer var han Hjälten, medan de andra två var Skuggan och Mentorn.Ron Edwards said:Hi Simon,
In this discussion at least, I'm using "protagonist" to mean a character with three features:
i) who deals with situations which themselves raise disturbing and engaging thematic questions
ii) who generates a distinct sort of sympathy or understanding from the real people playing the game
iii) whose responses and decisions have irreversible consequences for themselves and other characters
I'm not sure how well you know Spione, but the system designates two (and always and only two) people to take the main responsibility for playing two principal characters, one each. Through the rules, the principal definitely displays the features (i) and (iii).
Therefore, whether a principal also gains the (ii) feature is open to play, and I stress that this is not a goal of play, simply a possible outcome for that character. Also open to play is whether any other character (in game terms, usually a member of the Network or the Supporting Cast) may acquire the three features. Since such characters are played in a more group-based fashion, this typically happens when (ii) arises first for that character.
Det här anknyter nog också till vad Dnalor pratar om i sin senaste teori-tråd.
Allt detta ligger just nu och skvalpar i min hjärna och väntar på att något formas. Så jag tänkte posta det här och se vad ni har för tankar om saken. Att spela en stödroll till någon annans historia är något vi ofta ryggar tillbaka ifrån, men det är ju på sätt och vis att ta en del av spelledarrollen. Och PTA har gjort det med Spotlight Episodes i åratal.
Berätta gärna om egna erfarenheter där era rollpersoner har varit icke-protagonister och där det var kul eller inte kul. Eller prata om hur protagonism kan delas ut i förhand (som i PTA) eller utvecklas i spel (som i Spione). Eller hur reglerna i rollspel påverkar protagonism. Eller något annat som känns någorlunda relevant.
Jag vet inte riktigt vart den här tråden kommer att bära hän, men med viss tveksamhet postar jag i rollspelsforumet.