Jag tycker det största problemet är att en karaktär som har en misslyckad karriär inte på något sätt är sämre i svärd och sköld, om hans yrke nu är krigare. Istället blir andra färdigheter lidande. Han använder de få poäng han har att sätta ut 15 i svärd och 15 i sköld, och således får alla "de mindre viktiga" yrkesfärdigheterna 0 eller ett obefintligt litet värde. På så sätt är karaktären inte misslyckad, han är bra på att strida som är hans yrke.
Detta är det största felet spelaren gör om hans karaktär har en misslyckad, eller till viss del normal, karriär. Själv är jag emot ojämna spelgrupper, så målet är alltid att alla i gruppen ska ha samma karriär. Vi är trots allt bara människor och rent generellt blir det tråkigt om man har en misslyckad karriär och en dålig karaktär, medan den andra spelaren har en egen liten one-man-army-karaktär. Man kan säga "jag gör det bästa av situationen, och har roligt ändå även fast min karaktär suger". Visst det kan gå, men i de flesta fallen är det viktigt att rollpersonerna inte skiljer sig allt för mycket, anser i alla fall jag.
Således, om alla dina spelare har rollpersoner är "loosers" så vad spelar det för roll? De behöver ju inte jämföra dessa karaktärer med dem som de hade senaste spelmöte, när de dödade drakar och räddade världen. Detta är nya karaktärer.
Jag förstår om en spelare tycker det är tråkigt att spela en riktigt dålig karaktär om alla andra har bra. Å andra sidan förstår jag inte vad problemet är att lägga ett äventyr på en lägre nivå med lite sämre rollpersoner. Detta är dock ett rätt stort problem när man är yngre och spelar rollspel. Man vill alltid ha en fräck karaktär som överträffar den förra och är oslagbart bra. Så var det för mig också, speciellt när jag var runt 14. Inställningen ändras med åren.