Nekromanti Rollpersoners lösningar på problem...

[ulvtand]

Problematisk situation:

Rollpersonerna inlåsta i fängelshåla. Utan vapen, givetvis. De ville ut då de väntade på att BLI LUNCH/MIDDAG och letade efter något att karva på trädörren med. I hålan fanns inget sådant. Men de bar fortfarande rustningar och efter en del klurande så tog en av rollpersonerna den andres armskena, spetsade den genom att slipa den mot stengolvet. Hade plötsligt ett idialiskt (?) karvverktyg och gick lös på dörren. Dörren gav vika efter att rollpersonerna byts av med karvandet ett antal gånger. Rollpersonerna kunde fly efter att armskenan också använts som vapen mot en av vakterna. Rollpersonen kommenterade det hela med "Den här armskenan är ju bättre än mitt eget vapen!"

Någon annan som upplevt liknande problemlösning hos sina/sin spelgrupp?

 

[GlueBall_UBBT]

Nej, faktiskt aldrig.

Faktum är att mina spelare inte är några stora tänkare. Om det inte funkar att rusa rätt på och banka brukar de bryta ihop och begå självmord med sina rollpersoner så att de kan göra nya, smartare rollpersoner med förhoppningar om att jag som spelledare ska lösa deras tankenötter åt dem. Det roligaste exemplet är när de beger sig ner i en uråldrig ökengrav utan någon belysning. Givetvis vandrar de vilse i gångarna och faller ner i gropar med spetsade pålar och annat som man lätt undvikt om man hade haft en fackla till exempel. Det roliga är att jag förbarmade mig över deras dumhet och sa att de borde skaffa sig en oljelampa eller en fackla innan de gick ner i graven, annars skulle de ju aldrig upptäcka de faror som kanske lurade där nere innan det var försent, om äns det.

 

[Krille]

Problematisk situation: i en stad i det Gamla imperiet ska en klase onda kultister utföra en hemsk ritual vid midnatt för att frammana en ond kaosgud. Våra rollpersoner upptäcker detta, men vi är bara fem, och stadens högst uppsatta är medlemmar i kulten, så vi kan inte tala om det för stadsvakten.

Men, tänkte någon, det måste finnas ett magitekniskt skäl till att ritualer prompt måste utföras vid midnatt, förmodligen något astrologiskt skäl. Så vad göra?

Jo, stadshuset har en klocka, och alla verkar gå efter den för att hålla reda på tiden. Så vi mutar stadshusets vaktmästare att vrida fram klockan med fem minuter lite då och då, så att när ritualen väl sätter igång så är klockan egentligen bara 11 på kvällen.

Resultatet blev en gravt fumlad kaosgudsframmaningsritual.

 

[Troberg]

Prydlig lösning. Vår var lite rörigare, men funkade bra den också:

Det pågock något slags festival i staden med mycket festande. Vi spred ut ett rykte om att man hade öppnat en ny lönnkrog som dagen till ära bjöd på gratis dricka. Det var mycket folk där, så man fick bråka lite med dörren eller klättra in genom fönstret för att komma in. Försök hålla en stor, hemsk ritual när det står en full folkmassa som vill komma in. Under detta tumult så utnyttjade vi sedan förvirringen för att orsaka lite i största allmänhet.

 

[Foggmock]

Krånglig situatiuon: Vårt rymdskepp var smått skadat och sitter fast i en dragstråle från en niohundrametersskorv till Imperiekryssare.

Vad göra? Aptera de protonladdningar vi införskaffat för pengar vi fått av att sälja stulen platina med lagom tidsinställning samt återvända till planeten vi kom ifrån via en flyktkapsel.

Viola, världens dyraste (600000 krediter lades enbart på att PIFFA UPP skeppet) bomb.

 

[Renfield]

Min respons..

..om jag märkt att dom jag börjat spela med hade varit så dumma, hade antagligen vara att instagibba dom, går därifrån, och aldrig komma tillbaka..

 

[DarkMystic]

Alla spelledare jag har haft har alltid gjort äventyr/kampanjer där man angstar eller slåss för sitt liv... Ja tillochmed du Arvid...

/DarkMystic snurrar i datastolen han

 

[Nightowl]

RQ Vikings (historisk fantasy, tänk Prins Valiant, typ).

Rollpersonerna har blivit nesligt övergivna av större delen av besättningen (dvs dom som dom inte slog ihjäl för sitt svek). De sitter nu med ett långskepp men ingen besättning i Miklagård och deppar.

En av spelarkaraktärerna rycker upp sig och ger sig på jakt efter andra nordmän. Han hittar ett skepp fullt med folk som ska segla i morgon. Han pratar lite löst med dem, och kommer tillbaka till dem med en Plan.

De kontaktar en droghandlare i stan och köper en kruka med "sömnmedel" (jag misstänker att det var opium, men jag var SL och inte ens jag vet så kom inte å påstå det var orealistiskt). De blandar ut den med riktigt sött och dyrt mjöd, och går bort till det andra skeppet och bjuder laget runt.

De själva håller sig förhållandesvis nyktra och med ett par tre lejda män seglar de skeppet mer eller mindre om hörnet av Bosporen där en glad och mycket ohederlig man köper skeppet av dem förhållandesvis billigt, men en del silver och kläde blir de i alla fall.

Nästa dag utbryter viss panik bland männe på de andra skeppet, som ju inte längre har nån skepp, eller något byte eller några varor att komma hem med. Då dyker våra vänner upp, och listiga som de är låter de den andra besättningens skeppare vara den som till slut kommer med förslaget att de skall mönstra på rollpersonernas båt.

Deras anförare förklarar för den nya besättningen att han minsann är frikostig och skall dela med sig av sin last, för utan dem kommer han ju ändå inte hem med den. De hurrar och är glada när man ger dem deras egna grejor.

Och så seglade de hem till Skåne... och där hände det andra saker.

Erik

 

[MovinGalt]

Det blir nog mest banka. Och går det inte att banka, då bankar de hårdare. Sen börjar de gnälla på varandra, och sen går alla spelare hem. För att förhindra det ser SL (jag) alltid till att en hemlig lönndörr öppnas precis när de ska ge upp überbankandet. Simple as that.

/MovinGalt - funderar på om de någonsin tänkt...