Nekromanti Rollpersoners personligheter?

[Vindicator]

Så gott som alla rollspel jag känner till har grundegenskaper och någon slags färdigheter / specialiseringar, men en sak som jag har funderat på är personlighet... Borde detta också slås fram vid skapandet av rollpersonen, eller ska det vara helt och hållet upp till spelarna att bestämma?
I Neoworld (mitt spel) har jag gjort så att det finns sju grundegenskaper (Fysik, Koordination, Perception, Mekanik, Intelligens, Psyke, Karisma) och sju personlighetsegenskaper (Heder, Lojalitet, Aggressivitet, Humor (baseras delvis på Karisma), Ölsinne, Karma (ondska/godhet) och Rykte).
Är det bra att göra på det här sättet, så att spelarna får en mall att följa för hur deras rollpersoner ska vara, eller ska det vara helt och hållet upp till dem själva att bestämma?

Själv tycker jag i alla fall att det är något positivt om rollpersonernas personligheter fastställs när man skapar rollpersonen, så att spelarna inte uppför sig likadant som de skulle göra i verkligheten.

 

[DanielSchenström]

Det är både positivt och negativt. Det positiva är ju att det får folk att pröva att spela nåt nytt eller spela (som i gestalta) över huvud taget. Nackdelen är att det troligtvis inte går hem alls hos mer erfarna spelare som gärna hittar på bakgrund och personlighet själva. (Måhända kan det tycka att det är charmigt att pröva några gånger, slump kan vara kul.) Men det är ju inte svårarae än att skriva att spelledaren eller spelaren bestämmer själv om det ska slumpas, väljas eller fixas helt själv.

 

[Johan K]

Ja & nej..

För min del så tycker jag att personligheten i karaktären växer fram ju mer man spealr med den. Men samtidigt så är det åxå kul om man slår fram vissa för & nackdelear som man kan sepal på. Det är ju åxå välldans intressant !!

 

[TomasHVM]

Det kan kanskje fungere om du lar spillerne selv bestemme verdiene på karakter-trekkene.

Selv prøver jeg å begrense spillernes beskrivelser av rollens bakgrunn så mye som mulig. De fleste spillere er bedre rollespillere enn forfattere, så de skaper gjerne klisje-pregede bakgrunner.

Jeg lar dem bestemme:

- hvor rollen kommer fra
- hva far og mor heter
- en venn
- en kontakt (som kan være verdifull)
- en uvenn
- mulig gammelkjæreste

Å definere rollen sosialt hjelper til å fortelle hvem rollen er. Alle venner og kontakter og familie som nevnes her blir selvsagt plassert geografisk. Venner og familie som ikke nevnes kan likevel finnes, og brukes av spillederen. Det er ikke den spilling der det ikke kan passe med et lite familieintermezzo a'la:
Den barmfagre unge kjerringa roper til dere: "Min kjære bror! Er det virkelig deg!? Så godt å se deg!" og så brøyter hun seg frem, tar krigeren Grabbel i armene og løfter ham fra bakken! Det er søsteren hans, ser dere. Ansiktet hennes er som en kvinnelig utgave av Grabbel. Noen som prøver å hilse på søsteren til deres gode venn?

Spillerne får IKKE bestemme dette om rollens bakgrunn:

- at rollen er foreldreløs
- at rollen er spion eller lignende
- at rollen egentlig er en arveprins eller lignende

Grunnen til at de ikke får ha slikt i rollens bakgrunn, er at det en fantasy-klisjeer, og gir lite til spillet.

Ellers er altså det viktigste at spillerne lager bakgrunnen underveis, i samarbeid med spillederen og de andre spillerne, slik det passer med dramaet, eller slik det faller seg. Det blir stort sett mye bedre bakgrunner på den måten, og de blir mye mer med i spillet. Og det blir spillet bedre av.

 

[Krille]

"Borde detta också slås fram vid skapandet av rollpersonen, eller ska det vara helt och hållet upp till spelarna att bestämma?"

Retorisk fråga: är det en naturlag att rollpersonen ska slås/slumpas fram, eller kan man på något sätt bygga eller bestämma sin rollperson utan slump? Naturligtvis kan man det. Och naturligtvis kan man på samma sätt bygga eller bestämma sin rollpersons personlighet, även om den nu råkar vara fastspikad med siffror. Själv föredrar jag att bygga eller bestämma rollpersoner utan slump, och det gäller även personligheten.

Vad som är mer intressant än att sätta siffror på diverse personlighetsdrag är att försöka få någon form av bakgrund på rollpersonen. I Västmark (och så småningom Skymningshem: Andra Imperiet) så bygger man rollpersonens bakgrund för att få reda på hur spelvärdena ska se ut. Det ger också en hel del av personligheten - i Västmark dubbelt så eftersom dess egenskaper omfattar vad som normalt brukar vara grundegenskaper, fördelar, nackdelar och karaktärsdrag. Man kan alltså ha egenskaper som Stark +2, Adel +1, Lejonhjärta +3 samt Raseri -2 - vilket säger att man är adlig, stark som en oxe, modig som ett lejon men med ett temperament motsvarande en krutdurk med PMS.

 

[Ackerfors]

Jag skulle inte rekommendera att skriva att man bör slå men att det är fritt fram att välja själv. Snarare tvärtom isf. Låt spelarna välja i första hand, men om man vill spela "mer hardcore" så kan man slå. Det är förstås ingen stor sak och heller inget som skulle försämra spelet något, men det är bra för nya spelare (gamla rävar gör som de vill i vilket fall).

Jag vet inte hur många gånger jag har blivit mindre spelsugen på att våran nitiska spelledare tvingat oss att först slå fram personlighet och sedan måste vi spela efter det. Det förtar mycket av spellandet om man inte får bestämma det mesta om sin karaktär, tycker jag. Visst rollspelen är spel, men det behöver inte gå till överdrift så man spelar Yatzy när man gör sin karaktär.

Kort och gott, ha gärna med möjligheten att slå fram personligheten, men tänk på hur du gör det.

 

[Man Mountainman]

(Heder, Lojalitet, Aggressivitet, Humor (baseras delvis på Karisma), Ölsinne, Karma (ondska/godhet) och Rykte).

Det där verkar vara ett minst sagt godtyckligt urval. Jag menar, Rykte är väl inte egentligen en personlighetsegenskap, och hur ofta kommer "Ölsinne" egentligen att komma till användning i en kampanj?

Karma känns lite malplacerad. den har väl inte så mycket med ens personlighet att göra som med de handlingar man begått? Jag kanske missuppfattar termen, men "godhet" av det klassiska slaget borde kanske till stor del redan täckas in av "Heder".

Slutligen har du utelämnat stora områden av det mänskliga psyket. Grad av girighet, kåthet, avund, maktbegär, empati, envishet, flit, gudsfruktighet, nyfikenhet m.m. skulle lika gärna kunna mätas av dylika värden. Eftersom en komplett lista skulle bli otympligt lång kanske du ska rikta in dig på att använda dig av värden som är relevanta för en kampanj.

Och då tycker jag, ärligt talat, inte att "Ölsinne" passar in så värst bra.

 

[Niklas73]

I Starchallenge har man (om man vill använda de reglerna) väldigt många grundegenskaper som kommer forma spelaren rätt mycket. Beroende på hur man vill göra kan man slumpa eller sätta ut poäng. Jag anvä nder mig också av mycket färdigheter som också formar karaktären.

Att slå fram sin bakgrund etc är jag emot och har alltså itne detta med. Å andra sidan kräver ett yrkesval vissa förklaringar. Är du en farmare på en planet måste du kunna motivera varför du äger en G3 711 (läs M-16) för spelledaren annars kan du inte köpa den. Detta leder till att du som spelare måste anstränga din fantasi för att hitta orsaken. Då du hittat den kan det i sin tur skapa en sidodel i bakgrunden som färgar karaktären desto mer. För och nackdelar kan defenitivt leda till intressanta klickar i karaktären - kanske tom dominerande.

 

[Guest]

I Neoworld (mitt spel) har jag gjort så att det finns sju grundegenskaper (Fysik, Koordination, Perception, Mekanik, Intelligens, Psyke, Karisma) och sju personlighetsegenskaper (Heder, Lojalitet, Aggressivitet, Humor (baseras delvis på Karisma), Ölsinne, Karma (ondska/godhet) och Rykte).

Tycker både humor och karisma känns lite felplacerade. Båda sakerna är ju egenskaper inte personlighetsdrag. Att jag är en jävel på att hiva pilsner eller dra Bellmanhistorier påverkar ju bara mitt liv de gånger jag faktiskt gör det, och säger inte särskilt mycket om hur jag är och beter mig. Till skillnad från aggressivitet som ju i mer eller mindre grad påverkar det mesta jag hittar på.

Karma känns också lite väl annorlunda för att platsa i samma kategori som Lojalitet och så vidare... I.a.f. i den betydelse jag läser in i ordet.

Borde detta också slås fram vid skapandet av rollpersonen, eller ska det vara helt och hållet upp till spelarna att bestämma?

Som så många andra har sagt, det skiljer sig så mycket från spelare till spelare och tillfälle till tillfälle att det är rätt så godtyckligt. Och det är antagligen därför de flesta spel har två system, ett tärningsbaserat och ett poängbaserat. Själv låter jag mina spelare sätta ut sådant hur de vill men går in och harklar mig lite och pekar menande när det börjar urarta.

Är det bra att göra på det här sättet, så att spelarna får en mall att följa för hur deras rollpersoner ska vara, eller ska det vara helt och hållet upp till dem själva att bestämma?

Personlighetsdrag tycker jag är rätt så okej, bara det är rätt så fritt för spelarna att bestämma hur de vill ha dem. Om någon vill spela en psykotisk lönnmördare utan tillstymmelse till samvete så är det okej. Men som spelledare är det rätt så skönt att kunna hindra den noble riddare från att skära halsen av en hel by av girighet. Och detta utan att börja tjabba om att "Så skulle aldrig din rollperson göra!".

På det stora hela så tycker jag spelarna ska få spela som de vill men kunna förklara sina rollpersoners handlingar på ett någorlunda vettigt vis.

 

[DragonLord]

Det finns risk för att dessa värden används som en tvångströja. Bedömandet hamnar liksom hos spelledaren, snarare än hos spelarna. Rollpersoner har svårt att utvecklas med sådana regler.

Men jag har ingen vidare bild av hur du använder dessa värden i spelet, så jag kanske mest bubblar om tokiga saker här...
Görs det som i Eon? Där är det tyvärr aningens av en tvångströja...

DragonLord - anser att rollpersonens personlighet är upptill spelaren, man ska spela den man vill...

 

[TomasHVM]

DragonLord - anser att rollpersonens personlighet är upptill spelaren, man ska spela den man vill...

Tror egentlig det handler om at spillere flest faktisk ikke VET hvordan man omsetter en beskrivelse av et karaktertrekk i konkret spill. Derimot vet de hvordan de skal reagere i forskjellige situasjoner, og kan utfra det både utvikle og endre rollens personlighet.

Derfor bør man også la slikt ligge til spillet er i gang, så spillerne får gjøre det de kan best, og ikke blir tvunget til å foreta valg de senere ikke klarer å følge opp (om de er aldri så frivillige).

 

[Nightowl]

Eftersom en komplett lista skulle bli otympligt lång kanske du ska rikta in dig på att använda dig av värden som är relevanta för en kampanj.

Och då tycker jag, ärligt talat, inte att "Ölsinne" passar in så värst bra.

Tja, hans tänkta kamapnjer kanske omfattar en massa krökande? Finns en hel del genrer, från vikingar till vilda västern, där hjältarna dricker hela tiden...

Erik