Det är dags att ta upp det här, tycker jag. Många som sysslar med narrativism eller liknande spelstilar tycker att man inte bör döda rollpersoner om inte deras spelare går med på det (eller om det inte blir ett överepiskt slut, eller liknande). Jag är inte säker på att jag håller med.
Jag kan inte säga att jag har en allmän regel i frågan, utan det kan bero på tema, känsla, spel och liknande. Men jag ogillar ofta när rollpersonerna inte kan dö. Bearnie säger här att "ju fegare spelare, desto tråkigare spel - det tror jag är en ganska allmän regel". Och det är jag inte säker på att jag håller med om.
Om folk spelar fegt för att de är rädda att förlora sin rollperson kan de lika gärna sabba spelet genom att spela övermodigt eftersom de inte kan förlora sin rollperson. Jag tycker att man helt enkelt får ta beslutet vilket som är värst. Spelar man hjältelir passar det bra att skydda rollpersonerna. Gör man det inte, utan håller en mer realistisk ton, tycker jag inte att det passar.
Det finns nämligen ytterligare en anledning till att inte förbjuda rollpersonsdöd: engagemang. Att ens rollperson faktiskt kan gå under ökar engagemanget. Om man behöver jobba för att ens rollperson skall klara sig så koncentrerar man sig mer på spelet.
Sedan har det såklart att göra med hur lätt det är för rollpersoner att dö i systemet. Är det alldeles för enkelt motverkas engagemang i rollpersonen. Är det lagom osannolikt, men risken finns ändå där, spelar man mer passionerat. Det är litet samma tänk som gör att jag ogillar spel som "garanterar" en bra ståry. Då behöver jag inte jobba för det, och då slutar jag bry mig. Möjligheten att saker och ting kommer att ta en vändning jag inte gillar är viktig för mitt engagemang.
Vad är era åsikter i frågan? Ta gärna upp saker jag inte tänkt på.
Jag kan inte säga att jag har en allmän regel i frågan, utan det kan bero på tema, känsla, spel och liknande. Men jag ogillar ofta när rollpersonerna inte kan dö. Bearnie säger här att "ju fegare spelare, desto tråkigare spel - det tror jag är en ganska allmän regel". Och det är jag inte säker på att jag håller med om.
Om folk spelar fegt för att de är rädda att förlora sin rollperson kan de lika gärna sabba spelet genom att spela övermodigt eftersom de inte kan förlora sin rollperson. Jag tycker att man helt enkelt får ta beslutet vilket som är värst. Spelar man hjältelir passar det bra att skydda rollpersonerna. Gör man det inte, utan håller en mer realistisk ton, tycker jag inte att det passar.
Det finns nämligen ytterligare en anledning till att inte förbjuda rollpersonsdöd: engagemang. Att ens rollperson faktiskt kan gå under ökar engagemanget. Om man behöver jobba för att ens rollperson skall klara sig så koncentrerar man sig mer på spelet.
Sedan har det såklart att göra med hur lätt det är för rollpersoner att dö i systemet. Är det alldeles för enkelt motverkas engagemang i rollpersonen. Är det lagom osannolikt, men risken finns ändå där, spelar man mer passionerat. Det är litet samma tänk som gör att jag ogillar spel som "garanterar" en bra ståry. Då behöver jag inte jobba för det, och då slutar jag bry mig. Möjligheten att saker och ting kommer att ta en vändning jag inte gillar är viktig för mitt engagemang.
Vad är era åsikter i frågan? Ta gärna upp saker jag inte tänkt på.