Sömniga Isaac
Rollspelsinkvisitor
Risken är att allt för breda mål gör att en tappar bort sig. Hellre konkreta mål.
@Rickard kom dock med en bra invändning. Det är i regel enklare att arbeta med något som handlar om förändring för att sedan när målet är uppnått hitta nya mål som sprungit från resan mot det första målet.
Nya exempel:
Kunna förlåta alverna för det svek de utförde och kostade mitt folk sin frihet. I denna målsättning hamnar resan mot målet i fokus och en tydlig signal ges även till gruppen vad spelaren vill utforska med sin rollperson. När målet är löst kan nästa fråga bli hur rollpersonen ska bygga upp sin relation med alverna igen, om det inte var så att alla möten fram tills nu har resulterat i att rollpersonens förakt grott än mer.
Hitta en väg att förlåta din trolovade som du övergav då längtan att upptäcka världen tog över. När ursäkten väl är gjord, vad säger att rollpersonen inte återigen tampas med sin känsla att vilja äventyra igen och åter sviker sin trolovade. Kanske blir nästa mål att hitta en väg där det egna behovet och den trolovades behov kan mötas.
Sen kan mål kombineras. Läste något spel som talade om att sätta gruppmål och mål för rollpersonen, där gruppens mål och det personliga målet kan hamna i konflikt med varandra.
Gruppens mål: Bevara vapenvilan mellan två stammar som en del av ett förband som rekryterats av segermakten som gick in och tvingade fram vapenvilan.
Personligt mål: Återigen kunna se sig själv i spegeln utan skam efter att svikit sina gamla ideal och låtit den egna stammen förtryckas av segermakterna.
Med risk för att helt missförstått hur @Rickard menade.
