Nekromanti Rollprojektet

Ceram

Hero
Joined
2 Aug 2003
Messages
883
Location
Göteborg
När jag spelleder hamnar betoningen från mina spelare alltid på spel och inte roll. Jag vill gärna få mina spelare att betona roll mer. Jag har därför inlett ett projekt där jag ska förskjuta balansen i rollspel mot roll från spel.

Istället för att låta spelarna slå några tärningsslag kommer jag handha rollformulär och slå tärningar. Jag har uppmanat mina spelare att skriva en beskrivning av sina rollpersoner vilka jag kommer använda för att skapa deras värden osv utifrån. Jag har fått in två sådana beskrivningar och än så länge verkar det mycket positivt. Jag kommer att spelleda ganska jordnära fantasy men med övernaturligt tjafs nära till hands. Världen i fråga är Mundana för övrigt.

Och så till den stora frågan: Hur gör man för att få spelarna att spela en roll mer än att spela ett spel? Har ni tips, egna erfarenheter, lumpna skämt eller nåt annat så skriv ett svar.

/Ceram, är allmänt bortkommen idag och ursäktar sig för förvirring och sånt...
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Jag har tre tips:

1. Inget är tråkigare än tvång
uppmuntra gärna till rollgestaltande, men försök inte leda spelarna för hårt till det. Då sparkar de nog hellre bakut och låter bli att spela helt och hållet istället.

2. Visa att rollgestaltande är okej
Det kan låta knasigt, men jag tror faktiskt att dina spelare helt enkelt försöker spela så framgångsrikt som möjligt för att dina äventyr är svåra och för att de ser dem som utmaningar som i vilket spel som helst. Genom att visa "här är det meningen att ni kan koppla av litet" så ändrar man också spelarnas attityd. Jag gjorde ett misstag när jag var ung genom att hela tiden lägga bakhåll och överfall på transportsträckor. Det gjorde att spelarna hela tiden blev på sin vakt och spelade "speligt", för det var ju de som sänkte sin gard som dog.

Bra sätt att visa att "här är det okej med rollgestaltande" är genom att införa roliga spelledarpersoner, lugna sträckor där inget farligt kommer hända, genom att ge spelarna färdiga rollpersoner som inte är särskilt bra på strid och andra "spelmässiga" konfliktlösningsmetoder, samt att låta spelarna få möjlighet att leva ut personliga mål och liknande. Ibland räcker det med att kasta in en spelledarperson som föreslår att "fan, jag slår vad om att vi skulle kunna starta vår egen kriminella rörelse i den här staden" för att spelarna skall börja förstå magin med rollspel: Liksom; "vadå, det behöver vi väl inte göra för att klara äventyret, heler? Men, alltså, kan vi göra det ändå? Bara för att det är kul?"

Spelare är inte dumma, men de kan vara avogt inställda till att börja ta egna intiativ och rollgestalta om de tror att det är meningen att de bara skall klara äventyrets utmaningar så bra som möjligt. Om du visar (genom spelledarpersoner, till exempel) att det är helt okej med en lite mer avslappnad spelform så kan spelarna nappa på betet.

3. Ändra utmaningarna
Om utmaningarna är av spelkaraktär (som att man ska döda fiender) så uppmuntras ju spelarna till att lira så spelmässiga som möjligt. Då kan du inte skylla på dem för att spelsessionerna blir stela.

Du måste skriva utmaningar som måste rollgestaltas förbi för att luckra upp det beteendet. Om spelarna exempelvis måste infiltrera en fientlig rörelse, då måste de plötsligt börja skådespela för att klara livhanken. Utmaningar som måste intrigeras förbi är en annan klassiker. Det är inte för inte som Vampire (trots allt) ändå älskas av så många rollgestaltare. Låt utmaningarna vara av en sådan art att de kräver övertalningar, bluffar, lögner, förförelser och liknande (och nu pratar jag inte om färdigheterna "bluffa" resp. "övertala", utan om att spelarna faktiskt måste fundera över HUR de skall gå till väga för att kunna manipulera sin omgivning, och där deras val kommer att vara mycket viktigare än deras själva skicklighet på dessa färdigheter.)

Liksom, det är egentligen inte själva övertalningen i sig som är intressant, utan diskussionen som rollpersonerna ska ha med varandra om VEM de skall övertala och HUR de skall övertala denne för att få det de vill ha. Det är den situationen du skall planera för. Det är då som spelarna enklast lever sig in i sina rollpersoners personligheter. När de väl skall övertala så försöker de ju oftast göra detta så bra de bara kan. Det är inte rollgestaltning. Men när du har en situation där en alvkvinna säger att hon säkert kan få informationen som gruppen behöver genom att förföra hertigen, medan en munk protesterar och säger att det vore oanständigt och ärelöst och att de istället borde förklara deras situation för hertigen och lita på att han är förstående och ger dem informationen med vilje, varpå gruppens tjuv skakar på huvudet och säger att det förmodligen är säkrast att helt enkelt tvinga informationen ur hertigen genom tortyr, har du situationen du eftersträvar.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,656
Kort tips

Och så till den stora frågan: Hur gör man för att få spelarna att spela en roll mer än att spela ett spel? Har ni tips, egna erfarenheter, lumpna skämt eller nåt annat så skriv ett svar.
Mitt anspråkslösa förslag: ät små barn. Oops, fel förslag. Kör humorspel. Det finns inte mycket som kan få spelare att glömma regler som att få flippa ur lite. När de fått in vanan kan du prova med tex skräck. Sedan kanske du är redo för fantasy.

Låter banalt, men det funkar.
 

Ziaxool

Veteran
Joined
7 Jun 2002
Messages
137
Location
Kolmården
En sak som jag tycker är lite underlig är att folk uppfattar strid som motsatsen till rollspelande. Med det menar jag att folk verkar tycka att anteligen slår man monster eller också så rollspelar man, men varför inte göra båda? Faktumet att man slåss betyder ju inte att man inte kan skapa personligheter. Senast för någon timme sedan så spelade jag ett äventyr med Yassilus där vi både skapade (ähum) djupa karaktärer och slogs en del.
Men det är möjligt att jag överdriver och har missupfattat allting.

/Ziaxool - helt fel ute?
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Med det menar jag att folk verkar tycka att anteligen slår man monster eller också så rollspelar man, men varför inte göra båda?
Det stämmer, det är inte vattentäta skott mellan de tu. Däremot är det en skillnad på att lösa utmaningar som spelare och att gestalta sin rollperson. Strider, när de är utmaningar, erbjuder rätt få möjligheter till gestaltande. Man kan i stort sett bara agera ut smärta och ropa ut elaka stridsvrål mellan stridsomgångarna.

För att strider ska vara intressanta fonder för gestaltande så måste de stridande ha någon form av relation, och deras konflikt skall inte bara vara ett hinder i vägen på rollpersonernas väg mot att klara äventyret. Men sådana strider är svåra att etablera som äventyrskonstruktör, och de faller platt om inte spelarna är med på noterna.

Om jag förstod trådstartaren rätt så var det just det som var problemet; spelarna tog inte direkt och rollgestaltade av egen maskin.

Då tycker jag att det är att göra det onödigt svårt för sig att försöka klämma in regler & agerande + allt på en gång i spelsessionerna. Det är mycket enklare att låta rollgestaltandet få ta plats i den situationen där de kommer fram bäst; direkt dialog. Om man låter spelets utmaningar få vara av just dialogtypen (=såsom infiltration, utfrågningar eller intrigerande) så kan inte spelarna gömma sig från uppgiften; de måste agera. Och de blir ändå inte tvingade till det på ett fabricerat sätt.

Därför tycker jag att den vägen var lämpligast.
 

soda_UBBT

Warrior
Joined
30 Jul 2001
Messages
267
Location
Luthagen, Uppsala.
Inte särskilt konstruktivt, men tämligen sant.

[snip]
Och så till den stora frågan: Hur gör man för att få spelarna att spela en roll mer än att spela ett spel? Har ni tips, egna erfarenheter, lumpna skämt eller nåt annat så skriv ett svar.
Först. Vill de du spelar med spela så mycket roll då? Det finns ABSOLUT inget självklart med djupa gestaltningar och rollprestationer i rollspel. Jag gissar att majoriteten utav 'rollspelarna' uppskattar spelbiten, och ibland kanske kryddar med rollinslag.

Man måste inse att även om vi alla spelar rollspel, så spelar vi jäkligt olika spel – kika bara i tråden ’Att tala elle inte!’. Folk spelar olika och gillar olika saker - i rollspel alltså.

Så! Innan du börjar hamra och fixa med hjälp utav alla geniala svar, kolla om de du spelar med är intresserade. Finns viljan, så brukar det lösa sig.
 

DODswe4

Hero
Joined
3 Mar 2004
Messages
1,283
Location
Stockholm
Tvång brukar inte vara bra.

Mitt förslag är att göra ett äventyr utan någon strid, där kraven är att RPn ska klara sig på sitt egna viss någon stans exempelviss i stan, skogan eller grottan. Där du finner det lämpligt. Om du vill ha mer rollgestaltande är det även bra att göra alla RPs personliga så som, nakdelar och fördelar är ganska bra. Utveckling av karaktären från äventyr till äventyr är också viktigt. Få spelarna att minas sina gamla handlingar EX det var nog inte rätt att döda Sir Konrad så jag skonnar den här riddarn istället. Så att gamla handlingar får konsekvenser i nuet

Sorry om jag snackar skit
 
G

Guest

Guest
Re: Rollprojektet [OT]

Då tycker jag att det är att göra det onödigt svårt för sig att försöka klämma in regler & agerande + allt på en gång i spelsessionerna. Det är mycket enklare att låta rollgestaltandet få ta plats i den situationen där de kommer fram bäst; direkt dialog. Om man låter spelets utmaningar få vara av just dialogtypen (=såsom infiltration, utfrågningar eller intrigerande) så kan inte spelarna gömma sig från uppgiften; de måste agera. Och de blir ändå inte tvingade till det på ett fabricerat sätt.
Nu är min fråga, hur får man en dnd spelare att förstå att detta är nödvändigt?
För mig är det relativt naturligt och jag har därför ingen insyn i motivation.
 

Ceram

Hero
Joined
2 Aug 2003
Messages
883
Location
Göteborg
oppinionsundersökning utförd

Först. Vill de du spelar med spela så mycket roll då? Det finns ABSOLUT inget självklart med djupa gestaltningar och rollprestationer i rollspel. Jag gissar att majoriteten utav 'rollspelarna' uppskattar spelbiten, och ibland kanske kryddar med rollinslag.

Man måste inse att även om vi alla spelar rollspel, så spelar vi jäkligt olika spel – kika bara i tråden ’Att tala elle inte!’. Folk spelar olika och gillar olika saker - i rollspel alltså.

Så! Innan du börjar hamra och fixa med hjälp utav alla geniala svar, kolla om de du spelar med är intresserade. Finns viljan, så brukar det lösa sig.
Jag har kollat med tre spelare nu. Alla vill ha mer rolltolkande eller teaterapande. Eftersom dessa spelare är de som jag troligen kommer spelleda i sommar då en drar till Boden tolkar jag det som att viljan finns.

/Ceram, diggar teaterapande
 

Ceram

Hero
Joined
2 Aug 2003
Messages
883
Location
Göteborg
svar och sånt

Mitt anspråkslösa förslag: ät små barn. Oops, fel förslag. Kör humorspel. Det finns inte mycket som kan få spelare att glömma regler som att få flippa ur lite. När de fått in vanan kan du prova med tex skräck. Sedan kanske du är redo för fantasy.

Låter banalt, men det funkar.
Hmm... Intresant förslag. Det finns dock givetvis förhinder. Humor skulle nog kunna gå att dra ihop och säkert bli intressant också även om jag inte äger eller känner till något bra humorspel. vill du tipsa om nåt?

Skräck blir knepigare. Jag gillar inte skräckkultur (böcker/filmer/serier/nått) alls så jag har inga spelledarideér till sånt...

Sen vill mina spelare spela fantasy. Det kan visserligen bero på att de inte provat mycket annat men ändå...

/Ceram, tackar och funderar...
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Rollprojektet [OT]

Nu är min fråga, hur får man en dnd spelare att förstå att detta är nödvändigt?
Det är i min erfarenhet enklast att gå från grottröj till infiltration: Alltså genom att få dem att haja att "ah, det här slottet kan vi inte bara anstorma och inta med våld, vi måste smyga oss in och använda list, förklädnader och lurendrejeri", och då kan det enkelt uppstå många situationer där just gestaltandet blir viktigare. Därifrån kan man enkelt gå vidare med mer avancerade former av infiltration, där man exempelvis ska försöka bli medlem av en kriminell grupp och arbeta sig upp mot toppen. En sådan spelsession kommer bli hårt dialogdriven. Sedan kan man köra fucking intrigorgier eller rättegångsdramer eller vad som helst, eller helt enkelt återgå till att kräcka orchisar i en grotta för gamla tiders skull.
 

Ceram

Hero
Joined
2 Aug 2003
Messages
883
Location
Göteborg
1. Inget är tråkigare än tvång
Så uppmuntra gärna till rollgestaltande, men försök inte leda spelarna för hårt till det. Då sparkar de nog hellre bakut och låter bli att spela helt och hållet istället.
Roger that. Jag har en spelare som sparkar bakut vad man en säger när han har sina svaga stunder. "Det finns en dörr i andra änden av rummet". "NEJ det är ett bakhåll jag går ut genom ventilationen!"

2. Visa att rollgestaltande är okej
Det kan låta knasigt, men jag tror faktiskt att dina spelare helt enkelt försöker spela så framgångsrikt som möjligt för att dina äventyr är svåra och för att de ser dem som utmaningar som i vilket spel som helst. Genom att visa "här är det meningen att ni kan koppla av litet" så ändrar man också spelarnas attityd. Jag gjorde ett misstag när jag var ung genom att hela tiden lägga bakhåll och överfall på transportsträckor. Det gjorde att spelarna hela tiden blev på sin vakt och spelade "speligt", för det var ju de som sänkte sin gard som dog.
Hmm... Ah... Jag som satt och störde mig på att de hade vakter om nätterna trotts att de bara var tre och behövde sin sömn sist. Jag drar in alla nattliga attacker och tjafs och försöker avbetinga dem då :gremsmile:

Bra sätt att visa att "här är det okej med rollgestaltande" är genom att införa roliga spelledarpersoner, lugna sträckor där inget farligt kommer hända, genom att ge spelarna färdiga rollpersoner som inte är särskilt bra på strid och andra "spelmässiga" konfliktlösningsmetoder, samt att låta spelarna få möjlighet att leva ut personliga mål och liknande. Ibland räcker det med att kasta in en spelledarperson som föreslår att "fan, jag slår vad om att vi skulle kunna starta vår egen kriminella rörelse i den här staden" för att spelarna skall börja förstå magin med rollspel: Liksom; "vadå, det behöver vi väl inte göra för att klara äventyret, heler? Men, alltså, kan vi göra det ändå? Bara för att det är kul?"

Spelare är inte dumma, men de kan vara avogt inställda till att börja ta egna intiativ och rollgestalta om de tror att det är meningen att de bara skall klara äventyrets utmaningar så bra som möjligt. Om du visar (genom spelledarpersoner, till exempel) att det är helt okej med en lite mer avslappnad spelform så kan spelarna nappa på betet.
Det där diggar jag. Sådana saker har förekommit när jag spellett men inte ofta. Jag provar en större dos nästa gång.

3. Ändra utmaningarna
Om utmaningarna är av spelkaraktär (som att man ska döda fiender) så uppmuntras ju spelarna till att lira så spelmässiga som möjligt. Då kan du inte skylla på dem för att spelsessionerna blir stela.

Du måste skriva utmaningar som måste rollgestaltas förbi för att luckra upp det beteendet. Om spelarna exempelvis måste infiltrera en fientlig rörelse, då måste de plötsligt börja skådespela för att klara livhanken. Utmaningar som måste intrigeras förbi är en annan klassiker. Det är inte för inte som Vampire (trots allt) ändå älskas av så många rollgestaltare. Låt utmaningarna vara av en sådan art att de kräver övertalningar, bluffar, lögner, förförelser och liknande (och nu pratar jag inte om färdigheterna "bluffa" resp. "övertala", utan om att spelarna faktiskt måste fundera över HUR de skall gå till väga för att kunna manipulera sin omgivning, och där deras val kommer att vara mycket viktigare än deras själva skicklighet på dessa färdigheter.)
Innebär det att jag bör få mina spelare att skriva ned var SLPs heter och liknande så att de faktiskt kan ta mer intiativ. Nu blir det oftast "han den där snubben som gav mig öl".

Liksom, det är egentligen inte själva övertalningen i sig som är intressant, utan diskussionen som rollpersonerna ska ha med varandra om VEM de skall övertala och HUR de skall övertala denne för att få det de vill ha. Det är den situationen du skall planera för. Det är då som spelarna enklast lever sig in i sina rollpersoners personligheter. När de väl skall övertala så försöker de ju oftast göra detta så bra de bara kan. Det är inte rollgestaltning. Men när du har en situation där en alvkvinna säger att hon säkert kan få informationen som gruppen behöver genom att förföra hertigen, medan en munk protesterar och säger att det vore oanständigt och ärelöst och att de istället borde förklara deras situation för hertigen och lita på att han är förstående och ger dem informationen med vilje, varpå gruppens tjuv skakar på huvudet och säger att det förmodligen är säkrast att helt enkelt tvinga informationen ur hertigen genom tortyr, då har du situationen du eftersträvar.
Spelarna brukar, trots att de alltid valt sin personlighet noggrant, alltid sluta i samma spelsätt (en paranoid egosit, en godhjärtad dissträ typ och en flinande sarkastisk sadist)

/Ceram, vet inte om han fick något sagt men minns att han hade något att säga när han började skriva...
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,656
Re: svar och sånt

Hmm... Intresant förslag. Det finns dock givetvis förhinder. Humor skulle nog kunna gå att dra ihop och säkert bli intressant också även om jag inte äger eller känner till något bra humorspel. vill du tipsa om nåt?
Skräck blir knepigare. Jag gillar inte skräckkultur (böcker/filmer/serier/nått) alls så jag har inga spelledarideér till sånt...
Sen vill mina spelare spela fantasy. Det kan visserligen bero på att de inte provat mycket annat men ändå...
Fantasyhumor och fantasyskräck?
 

Ziaxool

Veteran
Joined
7 Jun 2002
Messages
137
Location
Kolmården
Det du säger verkar ju logiskt, men endå kan jag inte hålla med. Det var väldigt svårt att få mina vänner att rolla lite mer (jag kanske inte äns har lyckats än), men det lockbetet som fungerade bäst för att få dem att utveckla sina karaktärer är att fråga hur de beter sig i strid. Jo, det är sant. Om man frågar "Hurdan är din karaktär?" så svarar de alltid "Ööh... jag har inte bestämt än..." trots att vi har kunnat spela i flera timmar med samma karaktärer. Om man istället frågar "Hur beter sig din karaktär när det är strid?" så kommer idéer som "Hm... han är ju buddhist, så han skulle ju aldrig döda någon. Han borde använda stav för det mesta." och det leder ju vidare till mer djupa karaktärer.
Men detta kan bero på att mina vänner är lite udda.

/Ziaxool - ute på djupt vatten?
 

makki

Veteran
Joined
9 Jun 2004
Messages
14
Location
där pendeltågen stannar för att vända om...
låt rollspelarna få ha lite halvtråkigt... asså låt de inte hända så jätte mycket... försök involvera dom i att känna massa snubbar runt om i staden, för att sen "belöna" dom så kan väll nån av deras vänner behöva hjälp, typ döda nån radom- snubbe å så vidare. Detta lär ju göra att dom skaffar flera kontakter så dom kan få något att göra. Å när dom snackar sej fram i världen så e de inte så mycket spel utan mer rollen som dom spelar som gäller...
Sen kan du ju göra "äventyr" där deras gubbars statestik är ganska värdelös och istället få dom att använda rollpersonen som ett medel att ta sej fram...
tror nog att de hjälper lite...
 

Bunny

Crazy like a fool
Joined
15 Oct 2002
Messages
2,953
Location
Knivsta
Re: Kort tips

"Kör humorspel. Det finns inte mycket som kan få spelare att glömma regler som att få flippa ur lite."

Det finns risker här. Spelare som fått smak för humorrollspelande kan ha en tendens att spela liknande även i andra spel. De släpper i mångt och mycket sina rollspel-tendenser, bara för att spela farsartat i de flesta andra rollspel. Ett rollspelande jag kallar för "de enkla skrattens speltyp", och försökt utvekla bort ifrån i min spelgrupp. Det kan alltså slå över på ett sätt som inte gynnar ditt nya scenario. Det är en balans man får försöka hålla.

Men nu låter jag som värsta manipulativa saten, som drar i en massa tåtar bara för att utvekla mina spelare i min riktning. Det bästa är trots allt, som troberg säger, testa olika saker och olika typers spelande, och sedan föra en fortlöpande diskussion med spelarna om hur ni/du vill spela. För fram idéer, koncept och liknande som premierar karaktärsgestaltande, så kanske de kommer haka på. Resten har redan Rising, troberg och de andra sagt.
 

Ceram

Hero
Joined
2 Aug 2003
Messages
883
Location
Göteborg
Tack för varningen [ANT]

Ett rollspelande jag kallar för "de enkla skrattens speltyp", och försökt utvekla bort ifrån i min spelgrupp.
Åtminstone halva min spelgrupp borde befinna sig jättemycket i riskzonen.

/Ceram, tror på vanor...
 
Top