Den Store Teorien är väl Big Model, som flera andra på forumet behärskar och använder sig av och därmed kan länka till bättre än vad jag kan. Den har en stor brist i och med att den bara är intresserad av en av de bitar den identifierar, och egentligen bara en del av den biten. Den är inte väldigt användbar om man inte är intresserad av specifikt narrativism (ledtråd, narrativism är inte vad det verkar vara på namnet, vilket även inkluderar begrepp som Story, Drama, Indie, etc; som inte har något med story, drama eller indie att göra).
Den bästa modellen är Risings triangel, som är en slags vriden spegel av GNS (Gamism, Narrativism, Simulationsm, väl?) som istället för att suga ruggigt hårt är väldigt användbar, pedagogisk och begriplig. Den kan Rising berätta om.
Själv tycker jag att det är en massa olika skalor där man kanske kan mäta hur man förhåller sig till saker som regeltyngd, detaljism, tempo, spelarinflytande, inlevelse och mycket mer. Man skulle kunna göra en modell med 6, 10, 12, 16 eller fler skalor där man kan vara nånstans mellan 1-10 per skala och... nej, nu skojade jag till det lite.
