Rising
Vila i frid
Ja. Och jag har redan skrivit och visat det här redan i trådens inledning.Jag pratade om teater i förra inlägget, apropå det du skrev om "Men att skådespela hur ens karaktärer löser personliga problem, överbryggar kulturella klyftor och hanterar dispyter".
Men okej, nu tar vi en gång för alla och kollar om det du just citerar räknas in till ordet "problemlösning" eller inte. Men det här är sista gången jag repeterar argumenten.
Vi gör en googlesökning på "problemlösning" och ser vad vanliga människor (som inte känner till min term) anser om saken:
Redan på tredje plats kommer en kurs i problemlösning, som bland annat räknar upp punkterna:
Anpassa dig till olika tankestilar
Profilera din egen tankestil och andra människors stilar
Fastställa tillvägagångssätt för att hantera icke-dominanta sidor
Överbrygga motsatta stilar
Styrkan i positiv kommunikation
Sträcka dig utanför din egen stil
Övervinna "Det fungerar inte här"-mentaliteten
Motverka "Men vi har alltid gjort så här"-mentaliteten
Uppmärksamma arbetsplatsens kultur
Uppmärksamma dina egna omedvetna sidor
Självkännedom och självkontroll
Bilda koalition med personer med motsatt tankestil
Justera kommunikationen efter olika tankestilar
Förvandla konfrontation till kommunikation
...osv. Idel exempel på hur problemen kan höra till ens mentalitet, överbrygga skillnader i stilar och kulturer, att lära känna sig själv och sina olika sidor, samt att omvandla dispyter till samförstånd och kommunikation.
Då kan vi använda detta för att pricka av vår punktlista som du uppenbarligen hade sådana problem med att se som "problemlösning":
Lösa personliga problem? Check.
Överbrygga kulturella klyftor? Check.
Hantera Dispyter? Check.
Allt det där inräknas alltså i ordet problemlösning, såsom vanliga människor använder ordet. Det är bara rent logiska och matematiska gåtor som hamnar högre upp på en googlesökning.
Nå. Var det en fluke?
Nej, för på sjunde plats hittar vi en text om problemlösning för chefer; och här poängteras åerigen distans mellan en själv och problemet för att "förstå" det, och man uppmanas att "utveckla sin egen roll" genom handlingarna kommunikation och självvärdering.
På plats nio en publikation som listar egenskaper för problemlösning, där ansvarstagande nämns först, för att återgien vissa på hur problemen kan vara rent mentala; och på plats femton i googlesökningen kommer en ny kurs där följande punkter beskrivs som problemlösningens kärna:
Lär känna dina egna mål och värderingar för att förstå vilka lösningar du är ute efter
Lär dig att förstå andras önskemål för att hitta rätt lösningar och undvika konflikter
Lär dig att förmedla dina egna önskemål utan att andra känner sig hotade av det
Lär dig olika tekniker för att byta perspektiv och tänka nytt
Återigen skall man lära känna sig själv genom självdistans och omprövningar av perspektiv, samt bygga broar mellan människor för att undvika konflikter.
Check, check, check, på min lista.
---
Det stör mig litet att du har en raljant ton i dina inlägg. Varför håller du på så för? Jag låtsas inte missförstå dig, utan som du ser här så har jag bevisligen rätt.
Och... om du skall påstå att du inte förstår mina termer, varför tar du då själv och använder dem? Eller tänker du påstå att "samberättande" är ett jättevanligt ord utanför rollspelsdiskussioner också?
---
Jag nöjer mig med att härmed ha visat (övertydligt) att ordet "problemlösning" inte är väsenskilt från de problem som gestaltas i teaterdelen av rollspelshobbyn, däremot är min term det, precis som termen samberättande. Så uppenbarligen klarar du av att använda mina termer hur bra som helst fastän du påstår att de skulle vara obegripliga.