Jag äger 16 rollspelsböcker; alla utom en är små indiespel. Ett antal av dem planerar jag att ge bort eftersom jag inte känner att jag kommer att spela dem inom överskådlig framtid. Jag avskyr att sitta med en massa böcker som jag inte har någon användning för, och när det gäller vissa av mina favoritrollspel har jag ingen användning för böckerna även om jag spelar dem regelbundet.
Jag bryr mig inte ett dugg om bokens kvalitet. Jag har aldrig blivit missnöjd med kvaliteten på en bok. Eller på layouten. Eller på illustrationerna. Jag HAR blivit missnöjd på språket/upplägget, eftersom vissa spel är svåra att förstå. Faktum är att jag vägrar betala extra för kvalitet eller snygga illustrationer, eftersom jag inte tycker att det påverkar min rollspelsupplevelse. Jag har förståelse för att illustrationer påverkar andras upplevelse, men layout? Bindningskvalitet?
Varför är så många rollspelare besatta av böckerna? Varför bryr folk sig om huruvida det är offset- eller digitaltryck? Varför bryr folk sig om layouten (förutsatt att det är läsbart)? Varför samlar rollspelare på sig böcker som de aldrig kommer att använda i spel? Är det en nördgrej? Jag har svårt att förstå den besatthet av bokkvalitet som finns hos rollspelare, men som inte finns hos romanläsare. Med tanke på att rollspel som aktivitet utförs i samtal mellan deltagarna, medan romanläsande är intimt knutet till boken är det än mer underligt.
Jag bryr mig inte ett dugg om bokens kvalitet. Jag har aldrig blivit missnöjd med kvaliteten på en bok. Eller på layouten. Eller på illustrationerna. Jag HAR blivit missnöjd på språket/upplägget, eftersom vissa spel är svåra att förstå. Faktum är att jag vägrar betala extra för kvalitet eller snygga illustrationer, eftersom jag inte tycker att det påverkar min rollspelsupplevelse. Jag har förståelse för att illustrationer påverkar andras upplevelse, men layout? Bindningskvalitet?
Varför är så många rollspelare besatta av böckerna? Varför bryr folk sig om huruvida det är offset- eller digitaltryck? Varför bryr folk sig om layouten (förutsatt att det är läsbart)? Varför samlar rollspelare på sig böcker som de aldrig kommer att använda i spel? Är det en nördgrej? Jag har svårt att förstå den besatthet av bokkvalitet som finns hos rollspelare, men som inte finns hos romanläsare. Med tanke på att rollspel som aktivitet utförs i samtal mellan deltagarna, medan romanläsande är intimt knutet till boken är det än mer underligt.