Nekromanti Rollspel, bokkvalitet och samlarmani

[Genesis]

Jag äger 16 rollspelsböcker; alla utom en är små indiespel. Ett antal av dem planerar jag att ge bort eftersom jag inte känner att jag kommer att spela dem inom överskådlig framtid. Jag avskyr att sitta med en massa böcker som jag inte har någon användning för, och när det gäller vissa av mina favoritrollspel har jag ingen användning för böckerna även om jag spelar dem regelbundet.

Jag bryr mig inte ett dugg om bokens kvalitet. Jag har aldrig blivit missnöjd med kvaliteten på en bok. Eller på layouten. Eller på illustrationerna. Jag HAR blivit missnöjd på språket/upplägget, eftersom vissa spel är svåra att förstå. Faktum är att jag vägrar betala extra för kvalitet eller snygga illustrationer, eftersom jag inte tycker att det påverkar min rollspelsupplevelse. Jag har förståelse för att illustrationer påverkar andras upplevelse, men layout? Bindningskvalitet?

Varför är så många rollspelare besatta av böckerna? Varför bryr folk sig om huruvida det är offset- eller digitaltryck? Varför bryr folk sig om layouten (förutsatt att det är läsbart)? Varför samlar rollspelare på sig böcker som de aldrig kommer att använda i spel? Är det en nördgrej? Jag har svårt att förstå den besatthet av bokkvalitet som finns hos rollspelare, men som inte finns hos romanläsare. Med tanke på att rollspel som aktivitet utförs i samtal mellan deltagarna, medan romanläsande är intimt knutet till boken är det än mer underligt.

 

[Rickard]

Varför är så många rollspelare besatta av böckerna? Varför bryr folk sig om huruvida det är offset- eller digitaltryck? Varför bryr folk sig om layouten (förutsatt att det är läsbart)?

Ptroo, är det verkligen så? Intrycket jag har här på forumet är att sex stycken kan någonting om layout och brukar kommentera det. Att det är sex stycken gör också att dessa kan kommentera varandras kommentarer och diskussionen är startad.

Dessa sex (mig inkluderad) är, sin nördvana trogen, navelskådare. Det är väldigt vanligt inom nördkretsar att småsaker förstoras upp och just layouten är en sådan sak. Sedan är det en utbredd snobberi i layoutkretsar. I alla typografiböcker jag har läst har jag stött på en riktig elitism som beklagar sig om hur typografin är förfallen.

Är det verkligen så utbrett vad folk tycker om layout (läsbarhet undantaget)?

/Han som har blivit petigare och ser fel i rollspelsböcker som han haft i åratal där han förut inte lagt märke till något "misstag"

 

[krank]

Varför bryr folk sig om layouten (förutsatt att det är läsbart)?

Tja, jag bryr mig eftersom layouten och den grafiska formgivningen är lika viktig för att skapa en känsla som bilder och text. Se på Nobilis, till exempel, som med sina stora, luftiga sidor ger ett mycket speciellt och intressant intrycks om verkligen lyfter fram texten.

Varför samlar rollspelare på sig böcker som de aldrig kommer att använda i spel?

Tja, varför köper jag romaner? Serietidningar? Filmer? För att få inspiration, såklart. Idéer till äventyr och liknande kommer inte från ingenstans - ska jag spelleda superhjältande behöver jag först mata min hjärna ordentligt full med serier och andra superhjälterollspel, och i slutänden kommer det kanske ut nåt som funkar.

Jag har svårt att förstå den besatthet av bokkvalitet som finns hos rollspelare, men som inte finns hos romanläsare.

Jag har exakt samma besatthet vad gäller romaner. Jag köper hårdinbundet om jag kan, helst ordentlig bindning och extra plus får man om man har ett såntdär bokmärke av tyg. Då känner jag att jag köpt en riktig bok, inte nån pulp-pocket som kommer att slitas ner och gå sönder på ett par år.

Med tanke på att rollspel som aktivitet utförs i samtal mellan deltagarna, medan romanläsande är intimt knutet till boken är det än mer underligt.

Jag håller inte med. För mig pågår 99% av allt rollspelsrelaterat utanför själva spelandet. Läsande av rollspels- och andra böcker, planerande, skrivande, mindmaps, tillverka hemsidor, bygga världar med historia och geografi och geopolitik... Alltså, jag vet ju att du avskyr förberedelser och sånt, men för mig är förberedelserna nästan mer givande än själva spelandet.




Jag gillar böcker. Böcker är för mig överlägsna alla andra sätt att förmedla information. Ljudböcker är värdelösa, eftersom jag inte kan koncentrera mig på dem. Filmer är värdelösa, för de måste hasta igenom allting och kan inte gå in detaljerat vare sig i setting eller karaktärer, i både film och de flesta TV-serier finns visserligen "drama", men man har skalat bort nästan allting som gör personerna intressanta och mångfacetterade, och bara tagit med det som är direkt kopplat till den "drama" man vill skapa.

Jag äger en hel del rollspelsböcker jag inte kommer att använda direkt. Jag lär till exempel knappast spela In Nomine med originalregler eller Etherscope, typ nånsin. Det betyder inte att de är värdelösa. Att ha dem ståendes i hyllan gör att jag vet att när jag bestämmer mig för att köra en rejäl ångpunkskampanj, eller för den delen bygga något eget ångpunkigt, så har jag böcker att ta fram och inspireras av.



En rollspelsbok med dåliga illustrationer köper jag väldigt, väldigt sällan - helst inte alls.
En rollspelsbok med kass layout (som Gemini, med sin text som löper i marginalen, eller Gestalt, som inte marginaljusterar sina ganska smala kolumner) läser jag en gång, men drar mig för att läsa igen eftersom det faktiskt är jobbigt att ta sig förbi ful eller dålig layout. Texten är läsbar, visst, men det är som att jämföra en motorväg med en lerig skogsstig. Båda är framkomliga, men det går snabbare och lättare på den ena.


Jag kan bli besviken på ett spels språk, regler, värld (eller brist på), layout, design, illustrationer, rollformulär - det finns inga onödiga delar.

 

[Big Marco]

Jag är en samlare. Jag samlar på film, figurer (filmfigurer exvis) och spel (dataspel, rollspel och brädspel).

Jag gillar att samla, det ger mig något, en tillfredsställelse. Självklart gillar att samla på bra saker men även dåliga saker kan komplettera koncept och serier.

Det jag däremot inte accepterar, och detta gäller generellt, är när kvaliteten tummas på. Speciellt om man betalar ett pris som inte motsvarar kvaliteten. Kvalitet är subjektiv till del och för mig ndg spel är kvaliteten dels kopplad till smarthet ndg regelmakande och världsskapelse, men också till produktionskvalitet (layout, bilder, språk och tryck).

Produktionskvaliteten blir viktigare ju högre pris varan har. Det finns snygga rollspel som har buggiga eller trasiga regelverk, det finns fula rollspel med störtsköna regelverk. Problemet infinner sig när varan inte håller måttet _och_ är dyrt. Då blir jag upprörd. Helt i onödan, månne, men det blir jag.

Världen är för full av dåligt kvalitet för att acceptera ytterligare dålig kvalitet. Därför gnäller jag. För att gnäll dels viftas bort med "jaja", men för att gnäll också är det människor tar till sig mest. Om tio personer ger en komplimang och en kritiserar så minns de flesta kritiken. Förhoppningsvis lär sig producenterna av kvalitetssvaga produkter att göra bättre.

Jag tummar inte på kvaliteten. Jag vägrar. Det gäller allt - både i mitt samlande men även om jag äter ute och maten är dålig, flygresan är undermålig, hotellet misslyckas, etc. När saker och ting inte håller måttet så gnäller jag. Jag ger också beröm och uppskattning när kvaliteten överraskar positivt - något som jag ser som mycket viktigt och självklart. Man kan inte förvänta sig perfektion överallt, men man behöver inte acceptera undermålig kvalitet heller.

Jag tummar inte på kvaliteten. Aldrig.

 

[krank]

/Han som har blivit petigare och ser fel i rollspelsböcker som han haft i åratal där han förut inte lagt märke till något "misstag"

Ju mer man kan, desto petigare blir man.

Det finns dock egentligen bara ett fåtal fel som jag tycker är helt oacceptabla rent layoutmässigt och typografiskt:

- Text som går över i marginalspalten. Har bara sett i gemini, men det gör boken i stort sett oläslig.
- Icke marginaljusterad text (mitt främsta hatobjekt här är Gestalt, där det nästan blir oläsligt eftersom högersidan av de ganska smala spalterna blir så hackig).
- Oläsliga rubriktypsnitt. Här har jag inga exempel som jag kan ta upp på rak arm, men jag vet att jag sett det.


Sen har vi mindre fel som mer är störiga, som att Järnringen tycks tro att man kan använda sans serifer till brödtext i tryck och sånt.

När jag nu sitter och pillar med Evolutionens Barn, och tidigare när jag skrivit uppsatser och liknande till skolan, så är jag ganska pillig, men det är för att jag tycker att det är kul att pilla. inte så kul att jag är villig att spendera tusentals kronor på typsnitt eller sitta och knipa individuella tecken, men tillräckligt kul för att kunna sitta och fippla med inställningarna för mina textstilar i InDesign i timtals...

 

[Genesis]

- Text som går över i marginalspalten. Har bara sett i gemini, men det gör boken i stort sett oläslig.
- Icke marginaljusterad text (mitt främsta hatobjekt här är Gestalt, där det nästan blir oläsligt eftersom högersidan av de ganska smala spalterna blir så hackig).
- Oläsliga rubriktypsnitt. Här har jag inga exempel som jag kan ta upp på rak arm, men jag vet att jag sett det.

Sådant här fascinerar mig. Jag har läst Gemini. Det är ett medelmåttigt spel, men jag hade inga som helst problem med att ta mig igenom det. Oskrivna blad är inte marginaljusterat. Jag tycker att det ser litet roligare ut så. Det är heller inte rollspel.nu. Fula rubrikteckensnitt har jag sett, men jag vet inte om jag sett några som varit oläsliga. Eftersom rubriker sällan är långa tycker jag inte att det gör något om de är svårgenomträngliga.

Det här är väl en god anledning till att inte lära sig typografi, verkar det som. Ju mer man kan, desto svårare får man att läsa många böcker.

Utpost kommer för övrigt att bara använda sansserifer.

 

[Arfert]

Krank och Marco har redan svarat för mig, känns det...

Jag samlar också (inte bara böcker utan även annat, som gamla kameror och skrivmaskiner, till exempel), det finns det många nördar som gör. Nördar är ofta samlare, helt klart. Annars skulle det inge göras actionfigurer av Freud (med pipa), till exempel. Eller Cthulhu-kramdjur.

Böcker köper jag för att inspireras, jag har ju max spelat hälften av alla rollspel jag äger (det är många), och ett fåtal supplement. Köper dem som sagt för inspiration och att lära mig saker. Man kan inte ha för många rollspel om man är spelskapare.

Romaner layoutas av förlag som ofta har klara typografiregler och i princip alltid går att läsa. De är funktionella. Och det är DET ENDA de ska vara, skapa så lite friktion mellan verk och läsare som möjligt. En rollspelsbok ska däremot insprirera också, den jobbar på fler plan. Och alltför ofta layoutas de av glada amatörer, även om det inte är lika förjävligt illa som förr i tiden. Det finns helt enkelt mer som är dåligt.

Bindningskvalitet.. där har jag bara ett krav, att bokfan håller. Hur de löst det är mig egalt, men den ska hålla att bläddra i, många år helst.

Jag tycker illustrationer i alla högsta grad påverkar min rollspelsupplevelse... Warhammer skulle till exempel sakna den gritty känslan utan bilderna i böckerna. Illustrationer påverkar i allra högsta grad hur ett rollspel uppfattas. Om Drakar och Demoner från början hade släppts i ett diskret läderband med layout a la Münchausen och med träsnittsillustrationer hade det setts som ett helt annat spel, utan tvekan. Eller om Skymningshem: Andra Imperiet hade haft Coriolis bilder och layout...

 

[Arfert]

Det här är väl en god anledning till att inte lära sig typografi, verkar det som. Ju mer man kan, desto svårare får man att läsa många böcker.

...det där är ju nys, en svårläst bok är en svårläst bok. Skillnaden är att en typograf omedelbart VET varför den är svårläst.

Med den logiken ska man inte lära sig speldesign heller, för att man inte då kan läsa spel...

När det gäller marginaljustering eller inte så är det så att det OFTAST ger en lugnare läsupplevelse med rak höger, med där är svaret "det beror på"... typsnitt, spaltbredd osv.

På webben (du tog upp rollspel.nu) är det tvärtom, rak höger försämrar nästan alltid läsbarheten, eftersom det är skillnad på html-text och "satt" text.

 

[Rising]

Oskrivna blad är inte marginaljusterat. Jag tycker att det ser litet roligare ut så.

Läsbarheten ökar faktiskt om texten är vänstercentrerad, så det är inte främst tal om vad som ser roligt ut. Jag personligen menar vidare att rollspelslayout har mer gemensamt med layout för magasin än för romaner, så jag skulle nog vilja säga att vänstercentrerad text på många sätt kan anses vara ett klokare val än marginaljusterat.

För mig är det viktigaste vad som är läsbart. Jag blir rent osugen på den tredje utgåvan av Kult för att den är så jobbig att läsa. Detta är åikter jag skulle ha haft oavsett om jag hade begripit varför den är så svårläst eller inte.

Sedan kan förstås kunskaper vara lite smådumma i en del andra sammanhang; jag vet exempelvis att jag stör mig på text som inte linjerar, vilket enbart är en big deal om pappret har så låg opacitet att textraderna på sidans baksida kan påverka ens läsförmåga. Men jag tycker det är fult oavsett, och därför blir det en sådan där grej som jag kan snörpa på munnen åt. Det är förstås lite tramsigt, men samtidigt inte så konstigt. Jag vet ju exempelvis att jag stör mig lite mer på dumma regler nu för tiden än vad jag gjorde som tonåring också. När man vet mer så ställer man högre krav, helt enkelt. I alla avseenden. Och jag tror inte bara att det beror på att man skulle bli gnälligare och jobbigare ju mer man lärde sig, utan faktiskt också så att ju mer man kan - desto mer glädje kan man få ut av saker som verkligen är av hög kvalitet. Därför så ställer man högre krav allteftersom man lär sig mer.

I övrigt kan jag dock hålla med dig i sak: Vad jag saknar mest när det gäller rollspelsutformning är nämligen inte hög kvalitet och proffsighet, utan amatör- och punkmässig charm. Jag skulle gärna vilja ha fler rollspel som såg ut som om de hade klippts och skurits fram i någon galen entusiasts källare; med allt vad det innebär av respektlös formgivning och sprudlande kreativitet.

 

[Arfert]

I övrigt kan jag dock hålla med dig i sak: Vad jag saknar mest när det gäller rollspelsutformning är nämligen inte hög kvalitet och proffsighet, utan amatör- och punkmässig charm. Jag skulle gärna vilja ha fler rollspel som såg ut som om de hade klippts och skurits fram i någon galen entusiasts källare; med allt vad det innebär av respektlös formgivning och sprudlande kreativitet.

Nu är det ju en missuppfattning att det bästa och charmigaste "punklayouten" gjordes av amatörer, det är helt fel. Det var väldigt medvetna och välutbildade unga designers som gjorde de grejerna.

Däremot är den dåliga delen av punklayouten gjorda av amatörer. Och den är bara dålig, inte charmig.

Men visst, en hel del duktig bokformgivning siktar för mycket enbart läsbarhet. Men det är en annan diskussion. kanske.

 

[Rising]

Nu är det ju en missuppfattning att det bästa och charmigaste "punklayouten" gjordes av amatörer, det är helt fel.

Det är helt sant, men det låter lite fatalistiskt; att man liksom skall behöva bildning oavsett vad det än är för typ av formgivning man siktar på. Jag försökte alltså mest inspirera och ge något av en knuff i ryggen; på samma sätt som proggen hade som motto att "vem som helst" kunde göra musik. Det kan de förstås inte, men det är ändå ett bra motto. Och jag tror att den inställningen är vettig i sig: Bo Hansson kunde absolut inte spela orgel till en början, och hittade sitt alldeles egna sätt att göra det på med tiden, men Loffe Karlsson kunde förstås spela trummor och det intressanta skapades i mötet mellan dem båda.

Det är nog snarare det där mötet jag är ute efter. Man behöver förmodligen både en bildad Malcolm McLaren och en galen Johnny Rotten för att punkestetiken skall bli riktigt bra.

Men okej, vad jag uppmuntrar folk att göra, det är att bara leka sig fram - precis som Bo Hansson gjorde med sin orgel. Eller som Abbie Hoffman gjorde när han valde titeln "Steal this book" på sin anarkistiska bibel. Sedan kan medvetna formgivare ta vid och förädla samt finslipa de uttryck som fungerar och har potential, varpå en mer genomtänkt stilism kan utvecklas med tiden.

Men jag tror att man först och främst behöver galningarna: De måste börja med att sparka in dörrar och köra sitt eget race. Först därefter kan mediamänniskor komma in och reka och leta efter inspiration. Så vad jag eftersöker är kanske först och främst att fler personer skulle göra helt galna grejer, bara så att jag kunde få något att söka efter inspiration i.

 

[Arfert]

OK, det kan jag köpa.

 

[Greip]

Jag tycker att ju fler sinnen man drar in i upplevelsen desto bättre är det. Man borde ha dofter i böckerna också! Så här luktar en gammal orch osv.

Nej, men den grafiska identiteten är viktig. Det ger en helhetskänsla som kan sammanfatta vad texterna vill berätta. Jag tycker just helhetskänslan är viktig som spelare och spelledare att hitta, jag tycker man kan åstadkomma detta med en illustration/bild. Den kan inkorporera så många olika aspekter som kanske skulle krävt flera A4-sidor av text (t.ex.).

 

[LuZeke]

Känns som min åsikt är delad med andra här
Jag tycker om böcker, och när jag köper en bok letar jag helst efter den inbundna jättefina hardcover utgåvan. Till exempel. Jag var i England för några månader sen, där jag var på en seriemässa. Där fick jag tag på den senaste hardcoverboken av The Walking Dead. Köpte den för £20 (kostar runt £70-80 i butik) och fick en signatur och teckning i boken av Charlie Adlard. Så värt det!

När det gäller tryckkvalitet så gör man som rollspelare rätt i att ta kvalitén i akt eftersom böckerna kommer tummas mycket mer än en roman skulle. Flera olika människor kommer förmodligen läsa boken och alla har varierande mängd fett på fingrarna. Ett dåligt tryck kommer lida av att bläcket smetas ut av för mycket läsning. Första tryckningen av D&D 4th böckerna var av hemsk tryckkvalité då bläcket smetades ut efter bara två-tre drag med tummen.

Grafisk layout må inte va dödsviktigt, men det tillför väldigt mycket om man har en del snygga bilder att titta på för att inspireras. För att inte tala om hur en bra grafisk design kan underlätta att läsa en regelbok och skapa en känsla av spelvärlden i sig genom att imitera texturen av pergament eller liknande. D20 Modern böckerna har en riktigt skoj lösning för bokryggen. Där har dom lagt dit vad som ser ut som nåt sort metalliskt gångjärn och det ser riktigt övertygande ut i vissa vinklar.

Jag blev riktigt besviken på kvaliten på en del av illustratioonerna i BESM boken jag köpte för några år sen. Vissa av illustrationerna var helt horibelt dåliga.

 

[Svarte Faraonen]

Själv tycker jag inte det är så blodigt med kvaliteten, förutsatt att boken håller. En roman läser jag för det mesta en gång, kanske fler. En rollspelsbok använder jag, i optimala fall, som referensverk en gång i veckan. Om den inte tål för det slitaget, eller på annat vis är svåranvänd (till exempel att den är svår att hitta i eller att ha uppslagen på en sida man vill ha till hands) är det ett minus i betyget.

På punkten samlande skiljer sig inte min inställning till rollspelsböcker från den jag har till andra böcker. Jag har skönlitteratur, facklitteratur, rollspel och så vidare som jag inte hyser några större planer på att spela eller läsa om i sin helhet stående, för att jag gillar att kunna gå tillbaka till saker jag läst tidigare, slå upp information, få idéer, och så vidare. Och ska man ha något stående kan det lika gärna vara snyggt.

 

[Flurtis]

För det första ska boken tåla att man bläddrar i den, vilket ej har varit fallet i MÅNGA rollspel. Sedan är jag inte så petig med layout, språk etc. Personligen får jag damp på personer som sågar spel på grund av små petitesser, jag är ute efter helheten. Det sagt så är det ju en helt klar marknadsmässig fördel ifall produkten ser seriös ut.

//Mattias

 

[krank]

Personligen får jag damp på personer som sågar spel på grund av små petitesser, jag är ute efter helheten.

Jag också. problemet är att helheten består av dess delar. Petitesserna bildar helheten, liksom.

Det är som att säga att man skiter i om pusselbitarna har fel form, färg och att bitar saknas - så länge det färdiga pusslat ser bra ut... =)

 

[Eksem]

"Jag skulle gärna vilja ha fler rollspel som såg ut som om de hade klippts och skurits fram i någon galen entusiasts källare; med allt vad det innebär av respektlös formgivning och sprudlande kreativitet."

Mongoose. Du talar om Mongoose för i helvete. Det där är ju bara dumnaivt romantiserande.

 

[Eksem]

Anledningar till att bra formgivning är en bra sak:

1. Det blir lättare att läsa.

2. Spelets identitet (och intention/vision) bli tydligare.

3. Det blir lättare att bläddra i boken när man behöver hitta något.

Det känns som väldigt viktiga saker för ett rollspel. Just det här att "använda" böckerna (hitta det man letar efter när det behövs) tycks vara väldigt nedprioriterat, kanske för att det är den svåraste biten. Typiskt problem som många säkert minns (och därför får illustrera min poäng trots att spelet är gammalt) är Färdighetstabellerna i Expert, som p.g.a. sin placering i boken lade på ansenlig tid vid rollpersonsskapande som bara användes till att bläddra och svära över vart fan tabelljäveln låg nu igen.

---

Sen är det förstås fullständigt nys att romanläsare är ointresserade av böckers kvalitet. Det är helt vilt taget ur luften och är ett påstående som helt saknar bas och förankring. Buuuu!

 

[Greip]

Jag tror också det är viktigt att profilera sig idag när vi lever i ett så bildmatat samhälle. Visst, ett litet rollspelsföretag kan inte mäta sig med de stora datorspels pamparna (eller andra spelutvecklare) men man kan ändå använda samma knep som de gör.
Jag tyckte till exempel att det var ett genidrag av Järnringen att släppa en kort 3-d animerad trailer till Coriolis. Onödigt förvisso, men nyskapande. Har inget med själva boken att göra, men helheten.

Så jag tror faktiskt att det är nödvändigt för rollspelens överlevnad i dagens samhälle. Det är ett språk som är minst lika viktigt som det skrivna ordet.
Ett rollspel och världen är ju ett koncept, en idé. Jag tror som sagt att man sätter fingret på helheten bättre om man använder så många verktyg som möjligt. Inspirerande texter, bilder, layout etc.