Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,663
Min ödmjuka åsikt
Jag tycker att spelen utvecklats till en punkt där det är viktigare för ett nytt spel att vara nyskapande och annorlunda än att vara bra.
Missförstå mig inte, jag är programmerare och kan hantera komplexa regler. Det är inte problemet.
Det jag ser som ett problem är att man gör regler som är komplexa fast de inte behövs. Jag vill inte lära mig krångliga regler bara för att någon känt ett behov att vara annorlunda. Detta går igen i hela min spelstil, ett bra system ska för mig vara enkelt, enhetligt och utan onödig komplexitet.
Det jag vill se är att det kommer igång en riktning inom spelutvecklingen där man gör spel med regler som är så enkla att man kan lära sig dem lätt och inte behöver spela med regelboken uppslagen. Regler som bara funkar, bara gör sitt jobb.
Jag vill också ha ett upplägg på produktlinjerna så att de har en tydlig inkörsport och tydliga första steg. Inget tjafs med halvversioner, extra regelböcker med tilläggsregler/ersättningsregler. Bara regelbok och världsinfo/scenarios.
Detta är hur jag känner, en relativt erfaren rollspelare (cirka 20 års erfarenhet). Mot den bakgrunden är jag förvånad över att det överhuvudtaget kommer in nybörjare i hobbyn.
Tänk er själv. Vissa spel är praktiskt taget helt otillgängliga för nybörjare. Eon/Neotech med de tunga reglerna. D&D med miljoner av böcker, virriga regler, småversioner och en licens som gör en jurist yr i huvudet. Det finns gott om exempel.
När jag löser problem när jag designar program så brukar jag köra med en egenhändigt påkommen regel: "Andra försöket". Den går ut på att inte använda första iden (den är för simpel och missar en massa), inte använda tredje elle senare (då har man krånglat till de för mycket), utan att helt enkelt använda andra iden, den brukar vara lagom. Ibland måste man tänka lite mer än andra lösningen, men då måste man köra genom en stenhård reduceringsprocess för att förenkla resultatet till andralösningsnivå.
Speldesigners borde prova "Andra försöket" (och inte publicera 1 eller 3+)!
Jag tycker att spelen utvecklats till en punkt där det är viktigare för ett nytt spel att vara nyskapande och annorlunda än att vara bra.
Missförstå mig inte, jag är programmerare och kan hantera komplexa regler. Det är inte problemet.
Det jag ser som ett problem är att man gör regler som är komplexa fast de inte behövs. Jag vill inte lära mig krångliga regler bara för att någon känt ett behov att vara annorlunda. Detta går igen i hela min spelstil, ett bra system ska för mig vara enkelt, enhetligt och utan onödig komplexitet.
Det jag vill se är att det kommer igång en riktning inom spelutvecklingen där man gör spel med regler som är så enkla att man kan lära sig dem lätt och inte behöver spela med regelboken uppslagen. Regler som bara funkar, bara gör sitt jobb.
Jag vill också ha ett upplägg på produktlinjerna så att de har en tydlig inkörsport och tydliga första steg. Inget tjafs med halvversioner, extra regelböcker med tilläggsregler/ersättningsregler. Bara regelbok och världsinfo/scenarios.
Detta är hur jag känner, en relativt erfaren rollspelare (cirka 20 års erfarenhet). Mot den bakgrunden är jag förvånad över att det överhuvudtaget kommer in nybörjare i hobbyn.
Tänk er själv. Vissa spel är praktiskt taget helt otillgängliga för nybörjare. Eon/Neotech med de tunga reglerna. D&D med miljoner av böcker, virriga regler, småversioner och en licens som gör en jurist yr i huvudet. Det finns gott om exempel.
När jag löser problem när jag designar program så brukar jag köra med en egenhändigt påkommen regel: "Andra försöket". Den går ut på att inte använda första iden (den är för simpel och missar en massa), inte använda tredje elle senare (då har man krånglat till de för mycket), utan att helt enkelt använda andra iden, den brukar vara lagom. Ibland måste man tänka lite mer än andra lösningen, men då måste man köra genom en stenhård reduceringsprocess för att förenkla resultatet till andralösningsnivå.
Speldesigners borde prova "Andra försöket" (och inte publicera 1 eller 3+)!
). Efter en stund stack en tirak ett spjut i hjärtat på min alv som tvärdog. Jag tyckte dock det var skoj och när min kompis mer eller mindre slutade spela lånade jag hans bok en stund och läste en en del i den. 
. 
. Han spelar inte numera (ävenom han blev sugen när han fick veta att jag har tillgång till eonboken vandöda och nekrimanti) men har enbart positiva minnen av rollspel. Hans historier om drakar och demoner )som de översatte det till) fick mig skeptisk till det andra rollspelet (det fanns ju bara två 
). Man kunde tillexempel, om man slog bra, hugga av både vapnet och valfri kroppsdel på motståndare (hur går det till)...
