Just det ja, Vindsjäl hade jag helt glömt! Har inte läst spelet själv (det finns så mycket jag borde läsa!) men av vad jag hört om det så låter det passande för kids i 13-årsåldern!
Det var nog bäst för alla att plasma-lansar och motorsågsskorna inte kom med i slutprodukten…
Jepp, ett Starter Set (med färdiga rollpersoner) och ett Essentials Kit (med möjlighet att göra egna). Båda är rätt bra.
Nja, det tror jag inte. Alltså jag menar inte att Mutant År noll på något vis är särskilt svårt eller opedagogiskt. Men det har mycket "indie" i sig att det ställer ganska stora krav på gruppen att forma spelvärlden själva*, allt från hot till Arken och slumphändelser i zonen. Äventyrsplatserna är också väldigt mycket just öppna miljöer med SLP med agendor och så vidare. Vilken rollpersonernas ingång ska vara kan kräva lite eftertanke (från SL och från spelarna). För mig är det inte så nybörjarvänligt. (Betyder inte att det inte kan funka ändå, men det höjer den generella tröskeln något.)
Fast grejen var väl att det inte skulle vara fantasy?
Jag är inte övertygad om att det behöver innebära problem. Vet att du pratat om att din son spelar rollspel och att den gruppen inte tar så mycket initiativ. Med mina syskonbarn är det annorlunda. Nu har de i och för sig inte provat på att vara spelledare men som spelare skulle de inte alls ha några problem att vara delaktiga i utformningen av spelvärlden. Om bara den yngre tjejen får upp intresset för att läsa tror jag även att hon kan bli en bra spelledare. Idéerna och engagemanget finns där men eftersom hon bara är 9 år blir det för svårt för henne att hålla ordning. Den äldre tjejen skulle däremot lätt klara av att läsa regelböckerna och förstå hur allt hänger ihop, men jag tror inte att hon kommer att bli någon spelledare. Hon saknar det där extra intresset som krävs för att leda snarare än uppleva. Summa summarum tror jag inte att det är graden av "indie" som är avgörande utan hur barnen är som personer. Man får också tänka på att barnen inte spelat på andra sätt tidigare och att inslag av "indie" därför kommer att vara helt normala för dem på ett sätt som de inte är för oss veteraner som först indoktrinerades av trad under lång tid.
Det är inte alls skrivet med barn i åtanke, men att det har färg verkar göra att folk tänker att det är det – och har hört från flera håll att det funkar okej.
Nog ett inte för mycket i meningen, skrevs senare prio på skjutvapen etc
Jo men självklart är det så. Det är så klart jättesvårt att generalisera - jag har också träffat på barn som funkar på det viset du säger. (Min dotter spelledde till exempel en helt egenkonstruerad sandlåda det första hon gjorde - tyvärr är hon inte alls lika intresserad av hobbyn.) Men jag vidhåller nog att om man ska sätta ett rollspel i händerna på ett barn man inte känner och som ska lära sig hela grejen själv kommer traddigare spel, allt annat lika, vara lättare för genomsnittsbarnet att ta till sig.
Tror som sagt helt tvärtom. Spel för barn och nybörjare bör ha en jättestark identitet och setting – och vara allt annat än generiska.Låter som det behövs ett svenskt generiskt rollspel!
Bara om man räknar "säger inte ett jävla dugg om hur det ska gå till" som förvillande.
