Nekromanti Rollspel för den nya Mansröreslen

[Ram]

Jag får en väldigt spontanbild på näthinnan när vi pratar det moderna mansspelet.

Jason Steele, den legendariske space agenten är nu 49 år gammal. Han är den störste av de stora, förförare av kvinnor, ett explosivt muskelberg, en gudabenådad pilot och lika skicklig med kraftstaven som med sin pålitlige blaster.

Han har även ett knä som är som kex, har utvecklat en liten mage som gör att hans dräkt fått bytas ut inte bara en utan två gånger. Han är gift sedan 17 år och passionen med hustrun Jane har utvecklats till kärlek och respekt. Typ. Jobbet går väl skapligt. Han är lägre chef över Hellasdivisionen. Operativ men även administrativ. Det vill säga pappersarbete, rapporter, personalansvar... Det är rätt många pajasar på avdelningen, introverta analytiker, diverse rejects och sedan Dough Stax. Det är en riktigt grym agent. Han är... Asså, det är lätt att vara superdeffad och maxtränad när man inte har barn, kvällsmat och tvätt att ta hand om. Kathy åkte precis till akademin. Smart och snygg, hon kommer gå långt. Om hon nu inte går för hårt på stim och glitter... Will är i nedre tonåren och... Well, han kommer säkert över de där sminkgrejorna snart... Åsså Lucy... Sladdisen som precis lärt sig gå.

Och missions, det är... Svårare. Att snacka sig förbi brudarna funkar inte som innan. Gropen i hakan och det sneda leendet biter inte så bra längre. Flowet i fighterna är inte samma heller. De gör ondare, tar längre tid och det tar en vecka att bli som folk igen. Samma när man festar. Man vill bräcka ungdomarna och det går fortfarande men man är fan inte folk på två dagar efter... Tur man har grabbarna. Ben, Dave och Sammy kan man lita på. Skitsnack i bastun är najs och Sammy är fortfarande hårt deffad. Och dom där ögonen, damn! Vi snackar aldrig om det där som hände på spaningen i Noctis gray complex men blickarna som växlas ibland...

Men fan, skriv rapporten nu. Missat tillfälle igen, miljömupparna kom undan. Sedan hem och fixa kvällsmat, frugan har folkförsamlingsmöte i kväll igen. Resten av veckan blir det fältet, kanske skulle ta och planera med Sammy på raiden. Och skicka Stax att övervaka avfallsstationen. Igen.

 

[anth]

Jag får en väldigt spontanbild på näthinnan när vi pratar det moderna mansspelet.

Jason Steele, den legendariske space agenten är nu 49 år gammal. Han är den störste av de stora, förförare av kvinnor, ett explosivt muskelberg, en gudabenådad pilot och lika skicklig med kraftstaven som med sin pålitlige blaster.

Han har även ett knä som är som kex, har utvecklat en liten mage som gör att hans dräkt fått bytas ut inte bara en utan två gånger. Han är gift sedan 17 år och passionen med hustrun Jane har utvecklats till kärlek och respekt.

Låter väldigt likt de sista böckerna med Carl Hamilton / Coq Rouge av Guillou.
Speciellt om man tar Stellan Skarsgårds version.
Det skulle kunna fungera.

 

[obak]

Jag har inga sådana kval.
Nu tänker jag inte fara ut i några tirader om diskussionsklimat, tystnadskultur eller de facto censur.

Mansrollen har ju sett olika ut genom människans historia, från apstadiet till idag. Jag tänker ponera att män varit de huvudsakliga utövarna av organiserat och oorganiserat våld, jag tänker även ponera att detta varit en av många av evolutionens överlevnadsstrategier och därmed inte lägga något värde i det eller skuldbelägga. Jag antar även att detta inte kommer ändras inom de närmaste hundra tusen åren eller så...

Incels känns väldigt mycket som en produkt av internetåldern. I samhällen med stora resursklyftor och den vertikala rörligheten är begränsad så uppstår lätt frustration som övergår till brott bland dem som är bland samhällets 'förlorare'. Förut gick man på plundringståg, till sjöss, in i legionen eller i kloster om man inte hade andra alternativ än att bruka jorden (och därom var näst intill garanterad ett arrangerat äktenskap för att trygga familjens fortsatta försörjning) eller blev dräng och hade då åtminstone en familj att ingå i och vara del av. Övertaliga män uppslukades av havet, vildmarken, kyrkan eller fienden, utan denna 'ventil' återstår bara möjligheten att inordna sig. Vårt samhälle saknar dock det ideal av ödmjukhet som krävs, själva termen 'förlorare' skvallrar om att det inte handlar om oturliga livsvillkor utan att personen i sig är otillräcklig och därmed förtjänar sitt predikament.
Incels är dock bara en bråkdel av mansrollen.

Åter igen blir alltså frågan, vad vill vi att den nya mansrollen skall vara?

 

[obak]

Jag får en väldigt spontanbild på näthinnan när vi pratar det moderna mansspelet.

Jason Steele, den legendariske space agenten är nu 49 år gammal. Han är den störste av de stora, förförare av kvinnor, ett explosivt muskelberg, en gudabenådad pilot och lika skicklig med kraftstaven som med sin pålitlige blaster.

Han har även ett knä som är som kex, har utvecklat en liten mage som gör att hans dräkt fått bytas ut inte bara en utan två gånger. Han är gift sedan 17 år och passionen med hustrun Jane har utvecklats till kärlek och respekt. Typ. Jobbet går väl skapligt. Han är lägre chef över Hellasdivisionen. Operativ men även administrativ. Det vill säga pappersarbete, rapporter, personalansvar... Det är rätt många pajasar på avdelningen, introverta analytiker, diverse rejects och sedan Dough Stax. Det är en riktigt grym agent. Han är... Asså, det är lätt att vara superdeffad och maxtränad när man inte har barn, kvällsmat och tvätt att ta hand om. Kathy åkte precis till akademin. Smart och snygg, hon kommer gå långt. Om hon nu inte går för hårt på stim och glitter... Will är i nedre tonåren och... Well, han kommer säkert över de där sminkgrejorna snart... Åsså Lucy... Sladdisen som precis lärt sig gå.

Och missions, det är... Svårare. Att snacka sig förbi brudarna funkar inte som innan. Gropen i hakan och det sneda leendet biter inte så bra längre. Flowet i fighterna är inte samma heller. De gör ondare, tar längre tid och det tar en vecka att bli som folk igen. Samma när man festar. Man vill bräcka ungdomarna och det går fortfarande men man är fan inte folk på två dagar efter... Tur man har grabbarna. Ben, Dave och Sammy kan man lita på. Skitsnack i bastun är najs och Sammy är fortfarande hårt deffad. Och dom där ögonen, damn! Vi snackar aldrig om det där som hände på spaningen i Noctis gray complex men blickarna som växlas ibland...

Men fan, skriv rapporten nu. Missat tillfälle igen, miljömupparna kom undan. Sedan hem och fixa kvällsmat, frugan har folkförsamlingsmöte i kväll igen. Resten av veckan blir det fältet, kanske skulle ta och planera med Sammy på raiden. Och skicka Stax att övervaka avfallsstationen. Igen.

Hade jag kunnat ge dig tusen tummar upp hade du fått det! Bilden känns tidlös och giltig även för Grook grottmannen.
Dock är vi inne på att 'MANNEN' är den där andra procenten av spektrat, den gudabenådade alfahanen.
Mannen är ju dock även allt det emellan de två extremerna, men problemen är ju i någon mån desamma.

 

[olaberg]

Hur vill vi att mansrollen skall se ut?

KUNGEN är ju den riktiga mansrollen. Alla de andra rollerna handlar om att förhålla sig till kungen. Men kungen är den som definierar de övriga.

 

[obak]

KUNGEN är ju den riktiga mansrollen. Alla de andra rollerna handlar om att förhålla sig till kungen. Men kungen är den som definierar de övriga.

det är ju faktiskt en väldigt intressant observation! På solkungens tid skulle ju en riktig man kunna dansa balett, gråta, äta utan att tugga och massa annat suspekt fjolleri.

 

[olaberg]

Jag var (som säkert många andra här) en knepig figur i högstadiets socialpsykologiska rangordning. Och jag gjorde (som säkert många andra gossebarn här) observationen att MANLIGHET definieras av vad högstadiets alfakille tyckte och tog sig för. När folk pratade om vad "killarna" sade och gjorde så handlade det i 9 fall av 10 om vad alfan eller hans svans sade och gjorde. Även om de var ett fåtal så definierades "killarnas" (konstig avgränsning) beteende (vilket i praktiken betydde GOSSARNAS beteende) av ALFAKILLENS beteende.

Den människa med snopp som befann sig i skolans pissränna, ditslängd av de övriga, räknas inte. Så fokusera inte på mannen utan på definitionen av manligheten. Där finns den intressanta maktaspekten. (Och jag tänker förstås på Sigrid Storråda).

 

[anth]

Låter väldigt likt de sista böckerna med Carl Hamilton / Coq Rouge av Guillou.
Speciellt om man tar Stellan Skarsgårds version.
Det skulle kunna fungera.

Hittade den 30 år gamla entimmesfilmen Förhöret från 1989, med just Skarsgård som Hamilton, i SVTs öppna arkiv.
https://www.oppetarkiv.se/video/19395292/forhoret
För 30 år sedan hade vi tjock-TV, mobilerna hade börjat krympa från tegelstensstorlek och internet fanns bara på universitet och högskolor (för att ge perspektiv)
Skarsgård är född 1951 och var 38 när han spelade in. Den fiktive Hamilton är född 1954, lite yngre än Rams 49-årige Jason Steele.
Men jag tycker ändå att Hamilton passar bra in på den hård-mjuka attityd som verkar efterfrågas här.

Det jag är nyfiken på är vilket regelsystem man ska använda för att få fram den hård-mjuka stämningen?

 

[Minimoni]

Jag har inga sådana kval.
Nu tänker jag inte fara ut i några tirader om diskussionsklimat, tystnadskultur eller de facto censur.

Mansrollen har ju sett olika ut genom människans historia, från apstadiet till idag. Jag tänker ponera att män varit de huvudsakliga utövarna av organiserat och oorganiserat våld, jag tänker även ponera att detta varit en av många av evolutionens överlevnadsstrategier och därmed inte lägga något värde i det eller skuldbelägga. Jag antar även att detta inte kommer ändras inom de närmaste hundra tusen åren eller så...

Incels känns väldigt mycket som en produkt av internetåldern. I samhällen med stora resursklyftor och den vertikala rörligheten är begränsad så uppstår lätt frustration som övergår till brott bland dem som är bland samhällets 'förlorare'. Förut gick man på plundringståg, till sjöss, in i legionen eller i kloster om man inte hade andra alternativ än att bruka jorden (och därom var näst intill garanterad ett arrangerat äktenskap för att trygga familjens fortsatta försörjning) eller blev dräng och hade då åtminstone en familj att ingå i och vara del av. Övertaliga män uppslukades av havet, vildmarken, kyrkan eller fienden, utan denna 'ventil' återstår bara möjligheten att inordna sig. Vårt samhälle saknar dock det ideal av ödmjukhet som krävs, själva termen 'förlorare' skvallrar om att det inte handlar om oturliga livsvillkor utan att personen i sig är otillräcklig och därmed förtjänar sitt predikament.
Incels är dock bara en bråkdel av mansrollen.

Åter igen blir alltså frågan, vad vill vi att den nya mansrollen skall vara?

Nu har jag kollat upp vad incels är... Sorgligt att se på vilket sätt de dels gör sig själva till offer, men du har en poäng att det i varje samhälle finns ”vinnare” och ”förlorare”. Dessa incels är tveklöst en del av samhällets förlorare, det ursäktar inte deras sätt att agera men det visar på det du nämner om att samhället idag inte har någon ”ventil”. Jag tror du prickar väldigt rätt med den samhällsanalysen, det är ju tveklöst så att vi socialt och teknologiskt har utvecklats betydligt snabbare än vad vår biologiska evolution gjort på samma tid. Detta gör att vi människor möter en högteknologisk värld med sociala krav som vår i många fall primitiva biologi har svårt att förenas med.

Märk väl att jag absolut inte ursäktar incels eller andras skadliga och överlag hemska sätt att agera, utan bara försöker hitta en lins med vilken jag genom kan se orsakerna till varför.

 

[obak]

Jag var (som säkert många andra här) en knepig figur i högstadiets socialpsykologiska rangordning. Och jag gjorde (som säkert många andra gossebarn här) observationen att MANLIGHET definieras av vad högstadiets alfakille tyckte och tog sig för. När folk pratade om vad "killarna" sade och gjorde så handlade det i 9 fall av 10 om vad alfan eller hans svans sade och gjorde. Även om de var ett fåtal så definierades "killarnas" (konstig avgränsning) beteende (vilket i praktiken betydde GOSSARNAS beteende) av ALFAKILLENS beteende.

Den människa med snopp som befann sig i skolans pissränna, ditslängd av de övriga, räknas inte. Så fokusera inte på mannen utan på definitionen av manligheten. Där finns den intressanta maktaspekten. (Och jag tänker förstås på Sigrid Storråda).

Dock är ju just denna bit av mannens liv en bråkdel av helheten, om alfahanen fortsätter med att ge folk spö och toadöpa dem efter skolan så kommer han snart sitta på soc, kåken eller fas-3 och vara definitionen av en förlorare. Mannsrollen kräver ju också förmågan att behärska sig och spela enligt reglerna (därav fotbollens stora popularitet kanske?), att vara en härjande anarkist är kanske acceptabelt när man stinker runkstrumpa och har nyllet fullt med finnar, men ingen vinnande strategi.
Vi bör lyfta frågan om mansrollen utanför dess extremer av mobbare/mobbad, alfa/beta hane.

 

[anth]

Jag har inga sådana kval.
Nu tänker jag inte fara ut i några tirader om diskussionsklimat, tystnadskultur eller de facto censur.

Mansrollen har ju sett olika ut genom människans historia, från apstadiet till idag. Jag tänker ponera att män varit de huvudsakliga utövarna av organiserat och oorganiserat våld, jag tänker även ponera att detta varit en av många av evolutionens överlevnadsstrategier och därmed inte lägga något värde i det eller skuldbelägga. Jag antar även att detta inte kommer ändras inom de närmaste hundra tusen åren eller så...

Incels känns väldigt mycket som en produkt av internetåldern. I samhällen med stora resursklyftor och den vertikala rörligheten är begränsad så uppstår lätt frustration som övergår till brott bland dem som är bland samhällets 'förlorare'. Förut gick man på plundringståg, till sjöss, in i legionen eller i kloster om man inte hade andra alternativ än att bruka jorden (och därom var näst intill garanterad ett arrangerat äktenskap för att trygga familjens fortsatta försörjning) eller blev dräng och hade då åtminstone en familj att ingå i och vara del av. Övertaliga män uppslukades av havet, vildmarken, kyrkan eller fienden, utan denna 'ventil' återstår bara möjligheten att inordna sig. Vårt samhälle saknar dock det ideal av ödmjukhet som krävs, själva termen 'förlorare' skvallrar om att det inte handlar om oturliga livsvillkor utan att personen i sig är otillräcklig och därmed förtjänar sitt predikament.
Incels är dock bara en bråkdel av mansrollen.

Åter igen blir alltså frågan, vad vill vi att den nya mansrollen skall vara?

Jag håller i stort sett med.

Men jag är lite frågande när det gäller den nya mansrollen.
Jag har personligen inga som helst problem med min roll som man i dagens samhälle.
De flesta av mina vänner är antingen gifta eller sambos, någon är skild, de flesta har barn. Men jag upplever inte att någon av dem har problem med sin manlighet.

Så som jag förstår (rätta mig om jag har fel) så handlar den nya mansrörelsen om personer som känner sig vilsna och vill hitta sin manlighet.
Men vilka är det egentligen som anser sig vara en del av denna rörelse? Ingen som jag känner iallafall.
Följdfrågan blir: hur stor är denna mansrörelse? Om ingen jag känner är med använder jag anekdotisk bevisföring och säger att den är väldigt liten (å andra sidan - med samma anekdotiska bevisföring skulle SD inte ens sitta i riksdagen )

Är det så enkelt som obak säger?
Att förr så föddes man in i en roll, medan nu är varje individ sin egen lyckas smed och den som har mest följare på twitter vinner?
För om det är så - är det väl inte problemet att hitta sin manlighet, utan mer en allmän beslutsångest med all den valfrihet som finns i dagens samhälle?
I sånt fall räcker det väl med att ta sitt pick och back och bosätta sig i en liten stuga i skogen och leva som en... om inte grottman... så iallafall en 1800-talstorpare?
Nu inser jag givetvis att om detta är lösningen (vilket inte ens är säkert) så ställer det till problem: för att leva som en 1800-talstorpare räcker inte ens för att betala ens månatliga mobilabonnemang (men det kanske man inte behöver i ett 1800-talstorp).

För att återknyta till tråden (så ingen kan säga att jag gått OT) - hur gör man om känslan att leva som en 1800-talstorpare till ett rollspel?

 

[anth]

Nu har jag kollat upp vad incels är... Sorgligt att se på vilket sätt de dels gör sig själva till offer, men du har en poäng att det i varje samhälle finns ”vinnare” och ”förlorare”. Dessa incels är tveklöst en del av samhällets förlorare, det ursäktar inte deras sätt att agera men det visar på det du nämner om att samhället idag inte har någon ”ventil”. Jag tror du prickar väldigt rätt med den samhällsanalysen, det är ju tveklöst så att vi socialt och teknologiskt har utvecklats betydligt snabbare än vad vår biologiska evolution gjort på samma tid. Detta gör att vi människor möter en högteknologisk värld med sociala krav som vår i många fall primitiva biologi har svårt att förenas med.

Märk väl att jag absolut inte ursäktar incels eller andras skadliga och överlag hemska sätt att agera, utan bara försöker hitta en lins med vilken jag genom kan se orsakerna till varför.

Det jag inte får att gå ihop är att det finns ungefär lika många män som kvinnor.
Om det nu finns massor med incels som inte hittar kärleken - så måste det rimligtvis finnas ungefär lika många kvinnliga motsvarigheter.
Har någon info om den kvinnliga motsvarigheten till incels?

 

[anth]

Dock är ju just denna bit av mannens liv en bråkdel av helheten, om alfahanen fortsätter med att ge folk spö och toadöpa dem efter skolan så kommer han snart sitta på soc, kåken eller fas-3 och vara definitionen av en förlorare. Mannsrollen kräver ju också förmågan att behärska sig och spela enligt reglerna (därav fotbollens stora popularitet kanske?), att vara en härjande anarkist är kanske acceptabelt när man stinker runkstrumpa och har nyllet fullt med finnar, men ingen vinnande strategi.
Vi bör lyfta frågan om mansrollen utanför dess extremer av mobbare/mobbad, alfa/beta hane.

Här måste jag protestera lite.
Min erfarenhet är att det finns två sorters alfahannar.
Den du beskriver är den som mobbade, skolkade och som man "visste" skulle bli socialfall eller värre.
Den andra typen var den som blev elevrådsordförande och som alla flickors mammor tyckte var en svärmorsdröm.

 

[Minimoni]

Det jag inte får att gå ihop är att det finns ungefär lika många män som kvinnor.
Om det nu finns massor med incels som inte hittar kärleken - så måste det rimligtvis finnas ungefär lika många kvinnliga motsvarigheter.
Har någon info om den kvinnliga motsvarigheten till incels?

Jag har ingen aning då incel-rörelsen inte intresserar mig egentligen alls. När jag läste på Wikipedia såg jag att det fanns femcels och liknande. Men som sagt, fram tills idag var jag lyckligt ovetande om att ens fanns något som hette incels. Dock vet jag att det inte finns lika många kvinnor som män, varken på jorden eller för den delen i Sverige. Dels har fler män än kvinnor invandrat till Sverige, jag lägger ingen värdering i det men det är så statistiken ser ut om jag läser den rätt. Sen har det funnits och fortfarande finns kulturer där man aktivt väljer bort att få döttrar till förmån för att istället få söner.

Jag reser väldigt ofta till länder i Mellanöstern och Asien och demografin för tex UAE visar att det går tre män på varje kvinna. Liknande ”obalans” finns i andra mindre länder runt persiska-viken.

Att ett underskott på kvinnor i fertil ålder är ett problem ur en demografisk synvinkel samt att sättet som flickor valts bort i en del länder till för att människor hellre vill ha söner är hemskt tror jag de flesta håller med om. Detta ursäktar dock än en gång verkligen inte olika människors sätt att motivera våld och hat.

Nu får någon annan ta över då jag dels inte är insatt nog samt att jag är OT som bara den då jag inte med bästa magi kan få det jag skriver att bli rollspelsrelaterat.

 

[obak]

Här måste jag protestera lite.
Min erfarenhet är att det finns två sorters alfahannar.
Den du beskriver är den som mobbade, skolkade och som man "visste" skulle bli socialfall eller värre.
Den andra typen var den som blev elevrådsordförande och som alla flickors mammor tyckte var en svärmorsdröm.

Men im vi lyfter definitionen från skolgårdsnivån och från vinnare/förlorare dikotomin? Om vi pratar den ’vanlige’ mannen. Han som jobbar 7-16, dricker päroncider, lyssnar på dansband, slåss i volksturmen. Vad har han gemensamt genom tidsåldrarna?

 

[anth]

Men im vi lyfter definitionen från skolgårdsnivån och från vinnare/förlorare dikotomin? Om vi pratar den ’vanlige’ mannen. Han som jobbar 7-16, dricker päroncider, lyssnar på dansband, slåss i volksturmen. Vad har han gemensamt genom tidsåldrarna?

OK, you got a point.
Men jag hävdar ändå att numera är det inte bara muskler som gäller.
Är det ändrad syn på alfahannen som är en av orsakerna till den nya mansrörelsen?

 

[obak]

OK, you got a point.
Men jag hävdar ändå att numera är det inte bara muskler som gäller.
Är det ändrad syn på alfahannen som är en av orsakerna till den nya mansrörelsen?

Absolut, muskler är bara en liten del, en rest från grottstadiet om man så vill.
Vad är en alfahane? Idag har vi så många olika grupperingar, subkulturer, lojaliteter kors och tvärs. När det bara fanns en kung av guds nåde så var det ju enklare, allt kungen gjorde var manligt. Idag så är det många intryck som slåss om utrymmet, stylingmagasin för män ger sken av en bild som Bosse 51 på avdelning 9 som styr över smågrabbarna och har ett handslag som ett skruvstäd inte passar in på. Chefen, tränaren, kommunpolitikern, ordföranden i hyresgästföreningen som styr genom förtroende, erfarenhet, kompetens och god vilja könns mer genuint än nån John Cena wannabe. För er som gjort lumpen, tänker jag skillnaden mellan en fänrik och en kapten. Den ena lydde man för att han hade lungvolym och jättebieceps, den andra för att man åtminstone trodde att han visste vad han sysslade med.

 

[obak]

Kom att tänka på den här anekdoten,
https://youtu.be/CnaVNAj7YLQ?t=1389

 

[Bolongo]

Det jag inte får att gå ihop är att det finns ungefär lika många män som kvinnor.
Om det nu finns massor med incels som inte hittar kärleken - så måste det rimligtvis finnas ungefär lika många kvinnliga motsvarigheter.
Har någon info om den kvinnliga motsvarigheten till incels?

Termen uppfanns av en kvinna. Den blev snabbt kapad av grabbar, och har inte kunnat återerövras. Hypotesen som framförts om varför inte kvinnorna syns mer är att de är socialiserade till att inte synas - är mer benägna att internalisera sina problem än att skylla dem på en extern konspiration.

 

[anth]

Termen uppfanns av en kvinna. Den blev snabbt kapad av grabbar, och har inte kunnat återerövras. Hypotesen som framförts om varför inte kvinnorna syns mer är att de är socialiserade till att inte synas - är mer benägna att internalisera sina problem än att skylla dem på en extern konspiration.

Så om jag uppfattat rätt:
En tjej och en kille får inte ligga.
Tjejen säger: det är inte ditt fel, utan mitt, att vi inte får ligga.
Killen säger: det är inte mitt fel, utan ditt, att vi inte får ligga.
Snacka om självuppfyllande profetia.

Jag har dock väldigt svårt att se hur man får in detta i rollspel så jag släpper ämnet.

Förtydligande: generellt är jag inte förtjust i självuppfyllande profetior.