Ville skriva av mig lite här om vad som är rollspel för mig.
Jag var någonstans mellan 3-5 år när jag "spelade" rollspel första gången. Det var sagan om ringen, troligen fattade jag inte mycket. När jag var 7 år köpte jag mitt första rollspel som jag då läste från pärm till pärm. Det var gamla star wars. Nu hatte jag först börjat fatta vad rollspel innebar.
Sedan fortsatte jag med principen "äventyra - banka monster -möta coola slp - samla skatter - banka mer monster" osv i olika rollspel ända tills jag var 18.
Sedan flyttade jag ifrån mina rollspelsvänner och musiken blev mitt liv istället.
Idag, 9 år senare, när jag äntligen har tagit upp hobbyn igen är det som tillverkare. Och jag måste erkänna att det som man älskade då, tilltalar mig inte alls längre.
Nu är det andra saker som hägrar med rollspel, det är moraliska och filisofiska dileman, ett rollspel får gärna vara samhällskritiskt på något sätt, sätta spelarnas värderingar på prov, ge spelaren chansen att sätta sig ner, och faktiskt tänka till lite, inte enbart bli skrämd av lite monster, eller lösa det kluriga pusslet i en grotta.
Nu vet jag inte hur mycket av detta jag faktiskt kommer kunna åstakomma med Kontinuum, eller om det finns särskilt många som delar min åsikt, men nu vet jag i alla fall vad jag strävar efter.
Hoppas det är ok att göra sådana här svammeltrådar i forumet
Jag var någonstans mellan 3-5 år när jag "spelade" rollspel första gången. Det var sagan om ringen, troligen fattade jag inte mycket. När jag var 7 år köpte jag mitt första rollspel som jag då läste från pärm till pärm. Det var gamla star wars. Nu hatte jag först börjat fatta vad rollspel innebar.
Sedan fortsatte jag med principen "äventyra - banka monster -möta coola slp - samla skatter - banka mer monster" osv i olika rollspel ända tills jag var 18.
Sedan flyttade jag ifrån mina rollspelsvänner och musiken blev mitt liv istället.
Idag, 9 år senare, när jag äntligen har tagit upp hobbyn igen är det som tillverkare. Och jag måste erkänna att det som man älskade då, tilltalar mig inte alls längre.
Nu är det andra saker som hägrar med rollspel, det är moraliska och filisofiska dileman, ett rollspel får gärna vara samhällskritiskt på något sätt, sätta spelarnas värderingar på prov, ge spelaren chansen att sätta sig ner, och faktiskt tänka till lite, inte enbart bli skrämd av lite monster, eller lösa det kluriga pusslet i en grotta.
Nu vet jag inte hur mycket av detta jag faktiskt kommer kunna åstakomma med Kontinuum, eller om det finns särskilt många som delar min åsikt, men nu vet jag i alla fall vad jag strävar efter.
Hoppas det är ok att göra sådana här svammeltrådar i forumet