Nekromanti Rollspel för romantisk komedi?

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
Jag funtar lite runt romantiska komedier. Det – tillsammans med muskialer – är de två genrer som är helt outforskade inom rollspel. Eller är det så?
Vilka spel/regelverk passar utmärkt att lira romantisk komedi i? (Eller om ni är Ymir, romantisk ångest?)
Själv funderar jag på om inte Heroquest skulle funka fint, just på grund av augments of extended contests. Men fanken vet om inte det finns en bättre träff någonstans...


Storuggla, krafskatten kulle
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
"The first three dates"? Tar det slut sen eller...?
Är det bra?


Storuggla, slapp batong krutong
 

thark

Hero
Joined
16 Feb 2001
Messages
1,023
Location
Linköping
Hade inte Krille något såparollspel en gång i tiden som kanske skulle funka även i detta syfte? (Det var väl definierat kring relationer och så?)

Sen finns ju detdära... vahetere... Breaking the Ice (det är rätt specifikt—handlar om ett pars första träff(ar)—men jag misstänker iaf att det borde gå att få ut romantisk komedi på det temat).

Annars så vet jag inte. Det mesta som har spelvärden för relationer och känslor och inte bara "banka gobbos och dyrka dörrar" borde väl egentligen funka bättre än något som inte har det?

Bär mig emot att inte höja HQ till skyarna förvisso, men spelets finesser ligger mer kring fördelaktighet för "culture gaming" så att säga. Emrm då. Det hindrar förstås inte att det fortfarande passar bättre än det mesta. :)

(EDIT) Meh, så han Anders före med BtI medan jag satt och skrev på mitt inlägg. *muttra*
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
"Bär mig emot att inte höja HQ till skyarna förvisso, men spelets finesser ligger mer kring fördelaktighet för "culture gaming" så att säga. Emrm då. Det hindrar förstås inte att det fortfarande passar bättre än det mesta. :)"

Är inte kärlek kultur eller? :gremwink:
Jag tänkte mest på att "Kär i Leopold: 17" kan augmenta saker.


Storuggla, konventionell kakmonster
 

Deodanders

Syntaldicus Nomenclatus
Joined
24 Nov 2005
Messages
637
"The first three dates"? Tar det slut sen eller...?
Är det bra?


Det är ett spel som handlar om själva dejtandet och att lära känna varandra.

Jag har inte spelat det, men det vet jag att Jonas Karlsson har gjort. Han kanske kan berätta mer om hur det fungerar.

Det finns några fina Actual Play-trådar, bland annat en där Bruce Wayne och Clark Kent har en träff.
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,292
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Re: Vampajjer!!!

Alltså, grejen är ju, att jag är inte mycket för att låta reglerna och tärningarna ta hand om sociala situationer överhuvudtaget. Därför funkar romantisk ångest för mig egentligen i vilket rollspel som helst. Vissa settingar är ju klart mer lämpade för det, dock - jag tänker särskilt på Vampire* här. Gamla Vampire har en intressant kontinuitet från Dark Ages-settingen till den moderna, och ihop med vampyrernas odödlighet och att det är 'vår' värld det hela tilldrar sig i kan man lätt få till en storslaget romantisk och bitterljuv känsla av tidens oundvikliga vingslag. Lägg där till White Wolfs egen förkärlek för romantik; trots den oförlåtande, onda värld som skildras har de alltid haft med en merit som heter "True Love" ('Dark Fate' är en flaw den med fördel kan kombineras med :gremsmirk:). Skulle jag gå in helhjärtat för att spelleda något verkligt romantiskt, skulle det otvivelaktigt bli i Vampire. Jag skulle börja i någon romantisk, vacker era - renässansen, den kinesiska Tangdynastin, 1700-talet, västeuropeisk medeltid om man är lagd åt det hållet, whatever, och låtit kärleken löpa som en röd tråd genom seklerna medan rollpersonerna plågas och pinas av en mörk, obarmhärtig värld. Vad själva det romantiska elementet skulle bestå i vet jag inte riktigt, för mig är romantik lika mycket en svårdefinierad, övergripande känsla som något annat, men WW har många inspirerande situationer i sina egna moduler. I WoD: Hongkong finner vi tex Lang Shan, en kvinnlig piratkapten som blev hängd av britterna på 1800-talet, och återföddes som vampyr. Hennes älskare, matrosen Da Nan, hade redan dessförinnan kastat sig i havet då deras skepp bordades av britterna. Vad Lang Shan än idag inte vet, är att Da Nan levde vidare som wraith, och ända sedan dess har försökt kontakta henne utan framgång (wraithar har ju 'vissa' problem att interagera med den vanliga världen). Nu är det ju dessutom så extra romantiskt att wraithar lever vidare pga känslor och fysiska ting med affektionsvärde för dem, och Da Nans sådana är tex 'Love (Lang Shan)', och 'Wodden carving given to Lang Shan as a present (now in a museum'). Passionerna hos Da Nans onda sida är dock tex 'Destroy Lang Shan (Twisted Love)', etc. Lang Shan själv, har hamnat i klorna på en ond ärkevampyr som utnyttjar hennes skills som sjökapten för att forsla en massa mänskliga slavar mellan olika hamnar i Fjärran Östern, medan Da Nan är havens väktare i Hongkongs wraithhierarki, och maktlös tvingas åse hur Lang Shan får allt mer dåligt samvete av sin verksamhet.. Det är helt enkelt jävligt fint och sorgligt alltihop. I love it.

Sire/childe-förhållandet i vanliga västerländska Vampire är också en sån där grej man kan bygga tusen romantiska/perversa scenarier på, och blood bond-grejen, där den som dricker av andra vampyrers blod för många gånger upplever allt starkare känslor av...kärlek till dem. Jaja, jag har babblat en massa om vampyrkärlek förr, den intresserade kan titta här och här , förslagsvis. Eller så kan man studera fenomenet i dess mest basala form; läsa Anne Rice eller se 'Underworld' :gremwink:

En stundtals negativ grej med Vampire är dock möjligheten att embrejsa folk. Det omintetgör den kvintessentiella sorgligheten i Arwen-Aragorn-grejen, där den ena är odödlig och den andra inte. I Vampire: Kindred of the East finns inget embrejs dock, så där är det lugna puckar - enda sättet att bli en österländsk vampyr är att dra på sig en karmisk skuld, dö våldsamt och plågsamt, gå igenom helvetet och av ren viljekraft slita sig tillbaka till världen. Däremot finns en reell möjlighet att hoppa ned i Dödsriket och Helvetena och leta efter sin döde älskares själ, men det är ju ett klassiskt scenario i mytologin, med direkt osannolik potential för romantisk ångest.


Sedan, vill man ha komedifaktor, är det egentligen heller inga problem i Vampire; med alla skruvade, tematiska fraktioner och bisarra superkrafter urartar det lätt i surrealistisk humor ändå så. Men, som trådstartaren själv sade, så är det minsann inte mitt bord, så jag förnekar all kännedom om humorfaktorn i Vampire.

- Ymir, blev plötsligt sugen på att spelleda ett Romeo & Julia-scenario i östeuropeisk medeltid, med en Tremere och en Tzimisce...

P.S. Sedan finns ju då förstås Krilles 'Aki', som är typ skräddarsytt för romantik-ändamålet.

*När Ymir refererar till Vampire, är det i regel den bra versionen som avses, dvs Vampire: The Masquerade, företrädelsevis 3rd edition.
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
Hur fan kunde jag glömma Aki?

"P.S. Sedan finns ju då förstås Krilles 'Aki', som är typ skräddarsytt för romantik-ändamålet."

Se rubriken. Krille kommer rosta mig över öppen eld och sedan käka opp mig nynnandes på "Jag har bott vid en landsväg hela mitt liv".


Storuggla, kan inte spela aki dock
 

olaberg

Hero
Joined
1 Feb 2006
Messages
1,198
Location
Göteborg
1edAD&D

Det har allt som behövs:

Charisma som grundegenskap
Save vs Charm
Gröna drakar som håller de stackars prinsarna fånga när prinsessorna kommer för att rädda dem.
 

Duddmannen

Hero
Joined
4 Dec 2001
Messages
1,473
Location
Södertälje
Romantiska komedier

Romantiska komedier måste nog till största delen komma till genom äventyret/kampanjen snarare än regelverket. Men bortser man från det så kan det finnas vissa spel vars världar kanske lämpar sig bättre än andra. Låt mig komma med några förslag:

Buffy utan angst. Det är kanske inte Buffy längre, men det är i övrigt en miljö för både romantik och humor.

Västmark. Vad annat än ett spel om sagornas medeltid kan passa bättre till romantiska komedier. Det är ju här som romantiken har sitt ursprung! Eller nåt.

Mutant. Ja nog finns det både kärlek och humor efter katastrofen. Särskilt intressant blir det ju när man blandar ordentligt. "-Din far är ett svin." "-Och din mor är en kossa."

F.A.T.A.L. Fast man måste ta bort allt som inte är roligt eller romantiskt. Vilket lämnar ett hundratal blanka sidor att skriva kärleksfulla limerickar på... :gremgrin:
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Romantiska komedier

"Romantiska komedier måste nog till största delen komma till genom äventyret/kampanjen snarare än regelverket."

Jag tycker det är en trist inställning. Nog så sant, visserligen, men det glömmer helt bort möjligheterna till hjälp eller hinder från regelverket ifråga.

Jämför med strid: "strid måste nog till största delen komma till genom äventyret/kampanjen snarare än regelverket". Åkej, men hur gör vi då med de influenser som regelverket har på själva striden? Är den grisig och kladdig på grund av regelverkets dödliga och blodiga konsekvenser? Är den snabb, fartfylld och matinéig på grund av att regelsystemet stödjer och uppmuntrar fartfyllda och färgstarka idiotstunts? Är den kampkonstig, eftersom systemet innehåller en massa kampkonstiga element? Är den taktisk, eftersom systemet har figurer, karta och attacks of opportunity? Är systemet så trist att man som spelare inte ens vill använda det? Eller är den bara jobbig på grund av för mycket regler, så att man helt enkelt låter bli att slåss för att slippa mickla med eländet?

Som synes så finns det en hel del sätt som regelverket kan påverka själva spelflödet. Det kan uppmuntra, färga eller hindra. Att i det läget bara säga "nä, sånt ska inte regelverket syssla med" är att helt strunta i dessa möjligheter.

Jag tror det är John Wick som spökar igen. "Rollspel innehåller två regelmoment: hur man dyrkar dörrar och hur man slår ihjäl goblins". Romantiska komedier är traditionellt sett varken eller. Således ska rollspel inte innehålla regler för romantiska komedier. Sånt ska ju rollspelas!

Ursäkta om jag ställer mig frågande till denna inställning. Kan regler påverka färg och smak hos stridsregler så borde de kunna påverka färg och smak hos romantik också, och "sånt ska ju rollspelas" köper jag inte som argument. Just den inställningen är faktiskt en av de direkta orsakerna till att Aki kom till över huvud taget.
 

Duddmannen

Hero
Joined
4 Dec 2001
Messages
1,473
Location
Södertälje
Re: Romantiska komedier

Du har givetvis helt rätt.

Skulle man förklara allt med "det ska ju rollspelas fram" så hamnade man ju till sist i den djupaste delen av friformsträsket. *Usch!*

Romantik och humor måste ju gå att ges regler precis som vapen och magi.

Romantiska "moves" borde man ju kunna likna vid vilka sorters combat combos som helst. Exalted har ju ett fint system där olika färdigheter har motsvarande mystiska superkrafter/martial moves som förbättrar dem. På samma sätt skulle man ju kunna ge sociala färdigheter i andra spel liknande combo-powers.

Exempel: För att nå målet att dejta Vyrsyla måste Ajiku hitta en metod att besegra sina tre nivåer Blyghet. En nivå lyckas han ordna genom en kamrats lyckade Peppning, En nivå klarar han själv genom att välja en miljö han känner sig Trygg i (parken har en karpodling, och karpar kan Ajiku). Den sista nivån får han dock dras med tills dess att de två möts. Då visar det sig att även Vyrsyla har en nivå Blyghet kvar och dessa tar då ut varandra i efterföljande färdighets och motståndsslag.

Komedi skulle man kunna använda som olika sorters gemensamma hooks, på något sätt uppmuntra spelarna att hålla en komedi-stämning och klassa det i kategorin "gott rollspelande" när man delar ut poäng.

Vad tror ni om detta?
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
Vilka spel/regelverk passar utmärkt att lira romantisk komedi i?
Av någon anledning så var min första tanke när jag läste den här meningen Vampire. Fråga mig inte varför, men av nån mystiks anledning så kan jag tänka mig att det finns mycket romantik i just detta spel. Humor kan man stoppa in vartsomhellst, så varför inte även här.
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
Re: Romantiska komedier

"Jag tror det är John Wick som spökar igen"

Men.. sa han inte det där för att beskriva hur rollspel är upplagda i allmänhet? För Wick brukar ju lägga in mysko saker och ocha mysko spel, så... ja. Eller så har du förvirrat mig.


Storuggla, bombastisk bungalo
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Romantiska komedier

"Men.. sa han inte det där för att beskriva hur rollspel är upplagda i allmänhet?"

Egentligen sa han det för att sarkastiskt beskriva hur lite rollspel har utvecklats sedan 1974, ety de fortfarande mest består av hur man dyrkar dörrar och hur man bankar goblins.

Well, ze point är att eftersom folk inte förväntar sig annat än regler för dörrdyrkning och goblinbank så förväntar de sig också vara tvungna att lösa saker som inte är dörrdyrkning och goblinbank på det gamla vanliga sättet (dvs rollgestaltning).

Spinn runt några varv till så har du en rätt god förklaring på "sånt ska man ju inte lösa med regler, sånt ska ju rollspelas!"
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
Re: Romantiska komedier

"Spinn runt några varv till så har du en rätt god förklaring på "sånt ska man ju inte lösa med regler, sånt ska ju rollspelas!""

Som strid i Aki, menar du? :gremgrin:
Förresten, hur spelar man det? Aki, alltså?


Storuggla, i brist på lesboslagsmålsrollspel
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Alltså; var det någon som såg "När Harry mötte Sally" eller "The weddding singer" och undrade hur filmerna skulle sluta? Nej, naturligtvis inte.

Hela poängen med romantiska komedier är att man vet precis hur de kommer sluta, och tja, man vet precis hur de kommer fortlöpa också. Det är alltid något strul i näst sista akten, exempelvis, och så vidare.

Så... man behöver teleologiska regler. Alltså inte regler som är till för att avgöra vad som skall ske, utan regelprinciper som talar om exakt vad som skall ske, och som sedan lämnar ett stort utrymme för deltagarna att bestämma hur detta skall ske.

Men jag är ensam samberättare här, ignorera mig...
 
Top