Basenanji
Postd20modernist
- Joined
- 4 Nov 2002
- Messages
- 9,296
Verkligheten...
Nä, nu måste jag få tala om Hur Det Är.
Vi som gillar rollspel har en sak gemensamt- vi gillar att fantisera oss bort från verkligheten. Det är vårt stora problem.
För om man är tjej/kille som sneglar lite i hemlighet på den där kufige men ändå coola Krille-killen/snygga goth-tjejen i svart t-shirt/skinnrock, har man inte en chans eftersom han/hon hellre vill drömma sig bort till ett land som har på tok för många konsonanter och bebos av nån sorts monster som kallas för *årscher*...
Alltså, vi väljer ju bort umgänge medan Bengan och co. efter träningen söker upp sällskap. De går på disco. De raggar. De visar upp sig. Vi...visar upp våra tärningar. För redan invigda.
Tråkigt men sant. Så mitt tips till alla kärlekskranka rollspelare blir att åtminstone en gång gå på disco och visa upp sig. Kom ihåg att fler än man anar tycker att det är minst lika rock'n'roll att våga stå för att man gillar rollspel som något annat (hockey tex).
Apropos nördigheten:
Ibland blir jag tokig på rollspelare som saknar självdistans och mitt på tunnelbanan högt utbrister hur självklart det är att '...man inte kan förgifta drakar...' tex. Ungefär som att det borde vara common knowledge. Nördighetsstämpeln skulle vara lättare att tvätta bort om vi kunde uttrycka oss mer diplomatiskt tror jag.
Kommer ni ihåg den där ljudteknikern från "Glenn Killing i manegen" ?
Precis så upplever nog många icke-rollspelare oss rollspelare när vi glömmer bort att ha lite självdistans till hobbyn...
"..liksom det e bara å ta en tjenshört istället för en plejtarmår- då får du ju högre DEXbonus va?! Så får ru sjustare AC, helt enkelt..."
Usch...sånt där tycker jag ska stanna hos oss. På våra skumma forum.
Eller vänta nu- att spela rollspel, kolla på film, datspel och allt det där man ska gilla om man spelar rollspel, är kanske inte en hobby? Det kanske är en sorts subkultur? Tja, isåfall är det kanske fullkomligt normalt att betrakta drakars motståndskraft som något allmängiltigt kunskapsgods. Men då gäller det bara för en liten, liten grupp människor i vårt land och jag tycker att det vore otroligt synd om man bara kan umgås med människor som förstår sig på den här subkulturen och väljer bort alla andra människor ("...för att de inte FATTAR hur coolt det är med rollspel...!" )
Kanske är det så att man försöker vinna cred åt hobbyn genom att använda fikonspråk och uttrycka sig bullrigt. Lite "Rollspelare och STOLT! " vilket i mina ögon, blir lite onödigt provocerande... Roligare är t-shirten med texten: "Jag spelar rollspel!" som min kompis glatt bar när det stormade som mest runt Kult och Allan Rubin. Shit, vad han fick tjejer (och andra killars avund) på den tröjan!
Jag tycker att vi är coola som gillar rollspel. Det som stör mig är när vi måste bevisa för alla andra att det är så coolt. Kan vi inte bara vara lite sjuckert bakåtlutade, le i mungipan och blasé acceptera att några tycker att vi är nördiga- vi vet ju att det är tvärtom egentligen?
/Basenanji, som skojade lite med er. Jag vet inte alls Hur Det Är. Det vet ingen.
Nä, nu måste jag få tala om Hur Det Är.
Vi som gillar rollspel har en sak gemensamt- vi gillar att fantisera oss bort från verkligheten. Det är vårt stora problem.
För om man är tjej/kille som sneglar lite i hemlighet på den där kufige men ändå coola Krille-killen/snygga goth-tjejen i svart t-shirt/skinnrock, har man inte en chans eftersom han/hon hellre vill drömma sig bort till ett land som har på tok för många konsonanter och bebos av nån sorts monster som kallas för *årscher*...
Alltså, vi väljer ju bort umgänge medan Bengan och co. efter träningen söker upp sällskap. De går på disco. De raggar. De visar upp sig. Vi...visar upp våra tärningar. För redan invigda.
Tråkigt men sant. Så mitt tips till alla kärlekskranka rollspelare blir att åtminstone en gång gå på disco och visa upp sig. Kom ihåg att fler än man anar tycker att det är minst lika rock'n'roll att våga stå för att man gillar rollspel som något annat (hockey tex).
Apropos nördigheten:
Ibland blir jag tokig på rollspelare som saknar självdistans och mitt på tunnelbanan högt utbrister hur självklart det är att '...man inte kan förgifta drakar...' tex. Ungefär som att det borde vara common knowledge. Nördighetsstämpeln skulle vara lättare att tvätta bort om vi kunde uttrycka oss mer diplomatiskt tror jag.
Kommer ni ihåg den där ljudteknikern från "Glenn Killing i manegen" ?
Precis så upplever nog många icke-rollspelare oss rollspelare när vi glömmer bort att ha lite självdistans till hobbyn...
"..liksom det e bara å ta en tjenshört istället för en plejtarmår- då får du ju högre DEXbonus va?! Så får ru sjustare AC, helt enkelt..."
Usch...sånt där tycker jag ska stanna hos oss. På våra skumma forum.
Eller vänta nu- att spela rollspel, kolla på film, datspel och allt det där man ska gilla om man spelar rollspel, är kanske inte en hobby? Det kanske är en sorts subkultur? Tja, isåfall är det kanske fullkomligt normalt att betrakta drakars motståndskraft som något allmängiltigt kunskapsgods. Men då gäller det bara för en liten, liten grupp människor i vårt land och jag tycker att det vore otroligt synd om man bara kan umgås med människor som förstår sig på den här subkulturen och väljer bort alla andra människor ("...för att de inte FATTAR hur coolt det är med rollspel...!" )
Kanske är det så att man försöker vinna cred åt hobbyn genom att använda fikonspråk och uttrycka sig bullrigt. Lite "Rollspelare och STOLT! " vilket i mina ögon, blir lite onödigt provocerande... Roligare är t-shirten med texten: "Jag spelar rollspel!" som min kompis glatt bar när det stormade som mest runt Kult och Allan Rubin. Shit, vad han fick tjejer (och andra killars avund) på den tröjan!
Jag tycker att vi är coola som gillar rollspel. Det som stör mig är när vi måste bevisa för alla andra att det är så coolt. Kan vi inte bara vara lite sjuckert bakåtlutade, le i mungipan och blasé acceptera att några tycker att vi är nördiga- vi vet ju att det är tvärtom egentligen?
/Basenanji, som skojade lite med er. Jag vet inte alls Hur Det Är. Det vet ingen.
