Nekromanti Rollspel - Fattig(t) genre/medium (?)

[pender]

Fattig genre? Va? Vaddå? Vad menar han??

Jo, jag säger så här... IMHO ligger rollspelen en bra bit efter de skönlitterära verken i motsvarande genre(scifi/ fantasy/ whatever), vad gäller kvalité på spelvärlden och dess miljöer och innevånare.

Jag läser Dan Simmons Hyperion-Cantos och förundras, trollbinds, sugs in i ett fascinerande, komplext universum där författarens intellekt och omsorg är uppenbar och påtaglig i allt från de levande karaktärerna till intrig och funderingar kring livet...

Jag förkovrar mig i diverse rollspelsvärldar och förundras återigen - denna gången av bristen på nya ideér, meningslös regel-fetischism och likriktning...

Vad tycker ni? Finns det inget utrymme för den kreativitet och det nytänkande som utmärker många scifi- och fantasyförfattares skrivande? (Ngra favoriter: Simmons, Pohl, Brin, Card, mfl)

Ett undantag från ovan... Världsbilden som presenteras i Kult. Den är genialisk och originell, och saknar motstycke inom rollspelsvärlden. (?)

/images/icons/grin.gif

Ha det // F

 

[Insignia]

Inte för att vara regel-fetischist, men hör det här verkligen hemma på skräckforumet? /images/icons/scream.gif

 

[Sereg_UBBT]

då kommer ju genast följdfrågan: hur många rollspel/rollspelsvärldar har du läst? F.ö tycker jag det är svårt att jämföra t.ex en SF-novell och ett SF-rollspel, där den förstnämnda är ett skönlitterärt verk och det andra är... inte det...

"Ett undantag från ovan... Världsbilden som presenteras i Kult. Den är genialisk och originell, och saknar motstycke inom rollspelsvärlden. (?)"

Kanske inom rollspelvärlden. Men Kults världsbild är inspirerad av gnosticismen (snodd rakt av, säger en del... tyävrr vet jag för lite om gnosticismen för att motbevisa det).

 

[Krille]

"IMHO ligger rollspelen en bra bit efter de skönlitterära verken i motsvarande genre(scifi/ fantasy/ whatever), vad gäller kvalité på spelvärlden och dess miljöer och innevånare."

Helt korrekt. Orsaken är dösimpel: rollspelsskapare är amatörer som har lust att återskapa en viss stämning eller miljö som de upplever någonstans. De är inte skickliga vana författare med miljontals ord bakom sig som vill skapa något nytt. Rollspelsskapare är amatörer i en skräpkultur som skapar för amatörer i en skräpkultur. Litterära finsmakare finns i så oerhört liten mängd i målgruppen att det inte är värt att bry sig om dem. Ni är för få för att det ska löna sig, helt enkelt.

 

[pender]

Doh - fel forum (NT)

NT = No Text (Ingen text)

 

[pender]

"Ni är för få för att det ska löna sig, helt enkelt"

Ni? ...Jag?

LOL! Sorry om mitt inlägg tolkades på det sättet - jag läser bara sk skräplitteratur själv. Och med det menar jag div fantasy och space opera mm. (Spawn ngn?) De delar i Hyperion som peppras med referenser till och resonemang kring poesi mm anser jag nästan överflödiga... nästan.

Vad jag är ute efter är det där med att ÅTERSKAPA... Varför måste rollspel handla om att återskapa? Var finns kreativiteten och nytänkandet?

*rumpnisse* "Vafö e det på detta viset?"

Inte heller är det inte det språkliga jag vill åt...

Det är ideérna! Visioner om fantastiska världar, provocerande teman, nya perspektiv, utforskandet av det förbjudna, osv... Jag menar - finns det inget utrymme för tex ett fantasyrollspel utan tolkien-varelser, men med tex mer "vuxna" teman och "Kultiska" metafysiska resonemang istället? (säg inte Gemini nu..) Tänk "Idealet Vampire" i fantasy-miljö? (Obs Idealet") Alltså en omdefinition av vad rollspel eg "måste" vara som... Som typ Vampire medförde när det kom... Tex det här med att också kvinnor kom in i hobbyn.

Jag köper inte det där med att alla rollspelare skulle vara puckade dönickar utan fantasi.

Ha de // F

 

[Rickard]

Författarna behöver "bara" förklara det som utspelas i boken, inte det på sidan om.

/[color:448800]Han</font color=448800> som fyller 1 år (på forumet)

 

[DanielSchenström]

Det finns rollspel som går bortom enbart äventyrande, Underground (störtande av den korrupta amerikanska staten), Star Trek (där man kan utforska diverse samhällsideer av idag i framtida varianter. Men rollspel går ut på att ha kul mer än det går ut på att tänka after eller filosofera och det är en stor del av det hela. Sådant behöver jag inte rollspel till.

 

[pender]

"F.ö tycker jag det är svårt att jämföra t.ex en SF-novell och ett SF-rollspel, där den förstnämnda är ett skönlitterärt verk och det andra är... inte det"

Utifrån mitt perspektiv framförs intressanta (läs coola) ideér och provocerande frågeställningar i en mängd olika medier - i allt från böcker (...älska space opera) till filmer och serietidningar. Men hallå liksom säger jag då... varför inte också i rollspel? (Självklart är detta mindre aktuellt i ett rollspel som tex MERP som går ut på att återskapa en redan existerande värld...)

Att Kults metafysik skulle vara en rip-off av gnosticismen ... /images/icons/grin.gif ... Well det får stå för de som sagt det

Tjo // F

 

[Krille]

Rollspel är skräpkultur

"Vad jag är ute efter är det där med att ÅTERSKAPA... Varför måste rollspel handla om att återskapa? Var finns kreativiteten och nytänkandet?"

Därför att skräpkultur i grunden handlar om konsumtion. Det är väldigt få som faktiskt skapar, och desto fler som konsumerar. I det fallet är det konsumentens marknad - gör något som konsumenten vill konsumera, eller dö som en liten obskyr förläggare i den dammigaste hyllan i spelbutiken.

"Jag menar - finns det inget utrymme för tex ett fantasyrollspel utan tolkien-varelser, men med tex mer "vuxna" teman och "Kultiska" metafysiska resonemang istället?"

Jag är rätt att svaret är "nej". Även om jag själv gör just sådana experiment så är det definitivt ingenting som säljer, och enda orsaken till att jag över huvud taget kan hålla på är att jag gör det som hobby. Det finns inga som är så konservativa som fantasyrollspelare. Fantasy ska innehålla två delar alver, en del dvärgar, fyra sorters orcher och sju delar pseudomedeltid. Tänk inte ens tanken att frångå detta, för i så fall är du en kättare, åtminstone i marknadens allsmäktiga ögon.

Khelataar var ett riktigt trevligt fantasyrollspel, där man för en gångs skull fick uppleva något annorlunda. Men slog det? Onej - Rosenius kan säkerligen berätta om alla de brev som de fick som tyckte att Lancelot skulle ta intryck av Ereb Altor istället. Det var ju en "riktig" fantasyvärld.

"Alltså en omdefinition av vad rollspel eg "måste" vara som..."

De försök som kom misslyckades. Cyberpunk var ursprungligen rätt rejält samhällskritiskt, där den kapitalistiska samhälsstrukturen drogs in absurdum och angreps av våldsamma syndikalistiska cyberpunkare. Men vad hände? Det blev normala "in och hämta chippet från företaget X så får ni X megapesos"-äventyr.

Ars Magica kom för hur länge sedan som helst, och man ville där utforska magi, metafysik ur medeltida perspektiv, medeltid och berättandestrukturer. Vad hände? Tunnelkräl och Creo Ignem!

Sen har vi som sagt var Khelataar...

"Jag köper inte det där med att alla rollspelare skulle vara puckade dönickar utan fantasi."

Det gör jag. Utan problem. Tio års rollspelskonstruktion och tjugo års rollspelande har en tendens att göra en rätt desillusionerad.

 

[DanielSchenström]

Re: Rollspel är skräpkultur

Det hindrar inte folk från att försöka i alla fall. Alla har inte blivit desillusionerade som tur är. Jag tror att ett av problemen är att de som är de största konsumenterna är de som vill ha standardköret medan de som vuxit ifrån det eller tröttnat har erfarenheten eller önskan att skapa eget.

Sen finns det spel som lyckas överraska mig med sin popularitet som t.ex Deadlands. Inte för att det är mer genomtänkt, bara en underlig kombination.

Jag tycker dock inte att standard och skräp är samma sak utan det finns bra standard och dålig dito.

 

[Eksem]

Re: Rollspel är skräpkultur

den kapitalistiska samhälsstrukturen drogs in absurdum och angreps av våldsamma syndikalistiska cyberpunkare. Men vad hände? Det blev normala "in och hämta chippet från företaget X så får ni X megapesos"-äventyr.

Väldigt tragisk ironi, det där. Synd att halva min spelgrupp är världskapitalister och att jag är så konflikträdd. Annars skulle jag dra in massor med politik i Mutant, tror jag. Det skulle kunna bli väldigt intressant.

 

[Widde]

Ja, och nej

Krille har ju i grunden rätt, men han målar med den breda penseln. Rollspelsskribenter måste kunna betala hyran, alltså skriver man något som appelerar till massan, och vips har man något som ingen tycker direkt illa om -- något som alltså kan säljas till många. Den typen av rollspel som du söker, efterlyses endast av en liten del av rollspelarna. Rollspelarna är förhållandevis få, detta medför att det finns liten eller ingen ekonomisk bärighet i "nydanande projekt".

Rant mode ON

För övrigt ser jag ingenting nydande i Vampire (inget flame nu!!!), faktum är att jag inte sett någonting nydanande med något rollspel sedan 1983 (eller tidigare). Caveat; med möjligt undantag av Ars Magica och dess sätt att cirkulera spelledarrollen. Annars har det varit en jämn och trög fantasysmet, med ett och annat inslag av skräck, agent och rymd. Jajjamensan jag generaliserar grovt.

Rollspelare är värdekonservativa; dom vill ha det som det var förr, precis som Krille säger. Alver, dvärgar, drakar och femtioelva sätt att stava till orch. Låt mig ge ett exempel: Världen. Hur ser den ut? Mig veterligen (och här ger jag mig ut på hal och tunn is) så har det på 25 år producerats exakt tre spelvärldar som inte har varit sfäriska; Glorantha (Chaoslum, c:a 1977), Hollow Earth (TSR, c:a 1990) och Discworld (SJG, 1998?). Och vad kan man spela då? Människor. Människor med spetsiga öron (alver). Korta, breda människor som gillar guld (dvärgar). Korta människor som gillar god mat och har håriga fötter (hober). Människor med ångest och ätstörningar (vampyrer). Var är det fantastiska? Vem vågar ta ut svängarna? Nephilim var ett steg, men det blev blixtsnabbt kvävt under en hop politiskt korrekta röster. Hade man kunnat spela Kafer i GDW:s Traveller 2300 hade det varit lite nytt, men annars är allt fadd och smaklös fantasy. Ibland med rymdraketer eller slemmiga nefariter, men i grund och botten är allt fantasy.

Rant mode OFF

Men problemet är i grund och botten det att publiken är för liten för att det skall löna sig att experimentera, och det för i sin tur att allt experimenterande läggs på amatörernas späda axlar. Och no offense nu, men vi är inte proffsskribenter (de flesta av oss). Vi kan inte, har inte tid eller möjlighet att kräkas ur oss 200 sidor "nydanande, banbrytande rollspel" som kanske köps av 150 pers. Så just nu står hela utvecklingen av rollspelen och faller med de glada amatörernas heroiska insatser, för i dagsläget finns det ingen möjlighet att leva på ett experiment.

-Widde <---- pessimistkonsult

 

[DanielSchenström]

Re: Ja, och nej

"Mig veterligen (och här ger jag mig ut på hal och tunn is) "

Sannerligen gör du det. Du, precis som de flesta av oss har haft en begränsad ekonomi och därför inte kunnat inhandla alla rollspel och supplementen till dem. Med världar, menar du specifikt planeter? Annars har vi morfiska fickdimensioner av gotisk skräck (Ravenloft TSR), multiversum (PlaneScape TSR), rymden med kubiska planeter, och alla andra former man kan tänka sig (Spelljammer TSR), en bar i ett tubformat universum (Tales from the Floating Vagabond Avalon Hill), en sfärisk planet med svävande landmassor och en massa varelser som inte är människor av olika slag (Skyrealms of Jorune Chessex och andra), ringformad värld (Ringworld, separat eller GURPS, lite osäker) ...

Du har givetvis rätt i att det nyskapande kvävs i masskonsumtionsfloden men de görs i alla fall. När det gäller själva rollspelen i sig om de är nydanande eller ej beror på hur mycket som ska vara nytt innan man tycker det är nydanande. Jag hade inte sett ett enda samhällskritiskt rollspel tills jag läste Underground (Mayfair Games), inget tärningslöst system förrän jag läste Amber (Phage Press), inget system som gav spelarna medbestämmande på det sätt TORG (West End Games) gör. Och när jag stötte på Vampire så var det första gången ett rollspel verkade handla om mer än att banka ner motståndare så för mig var det nydanande (fast jag kommer inte ihåg om det eller Ars Magica var det jag läste först. Ars läste jag inte hela boken.)

"Så just nu står hela utvecklingen av rollspelen och faller med de glada amatörernas heroiska insatser, för i dagsläget finns det ingen möjlighet att leva på ett experiment"

Jag tycker nog att en del stora bolag har varit ute och prövat på diverse konstigheter, som t.ex. Nephilim, så amatörerna är inte helt ensamma. Faktum är att jag snarare förundras över hur vissa saker överhuvudtaget nått tryck (snarare än amatörkopiering eller onlinepublicering i våra dar) med tanke på publiken. En publik som brukar gnälla för minsta lilla men som ändå gör att vissa rollspel klarar sig.

 

[Targon]

Kanske inom rollspelvärlden. Men Kults världsbild är inspirerad av gnosticismen (snodd rakt av, säger en del... tyävrr vet jag för lite om gnosticismen för att motbevisa det).

Nja, man kan nog säga så här: Valentinos och Basilides kristna gnosticism sammanblandad med judisk Kabbalah och filtrerad genom modernt New Age-flum. Nytänkande? Näää, knappast i sig själv. Kult kom möjligen i sin grundstory med en fräsch impuls relaterat till de befintliga rollspelen i samtiden, men knappast relaterat till den omgivande populärkulturen som sådan.

 

[Rising]

Du blandar ihop "rollspel" och "äventyr"

Alltså, jag håller iofs med dig om att det kommer lite väl många "klassiska" rollspel och att rollspelsskribenterna alltid gör det väl lätt för sig och inkluderar några alltigenom "onda" snubbar -vilket jag är tokallergisk mot. Det fanns hängivna i Chronopia, det finns Baali-vampyrer i Maskeraden, och, tja, det finns ALLTID några onda, i nästan varje rollspel.

Nå, men rollspelsvärlden är ju bara ett skal som kan formas i alla möjliga riktningar, beroende på vilket äventyr man väljer att köra! Det är ju DET som är det intressanta. -och jag tycker att många rollspelsvärldar bygger upp bra förutsättningar för att låta fantasin skena iväg. Gondica bjuder på intressanta psykologiska profiler för de stora raserna, vilket bjuder till intressanta diskussioner mellan äventyrarna om hur de ska lösa sina konflikter, och själva världen är mycket utförligt beskriven med många intressanta platser att bygga äventyr på.

Castle Falkenstein kommer med smarta sätt att klä gamla fantasyklyschor i nya skepnader, och det får i vart fall min fantasi att skena iväg.

Jag har sämre koll på science fictionspelen, men bara genom att bläddra i neotech, texempel hittar jag många små intressanta företeelser som man kan spinna vidare på. Du behöver ju inte bygga det fantasieggande, förundrande och omsorgsfulla på världen i stort, jö, försök varva ner ett par varv och koncentrera dig på det VERKLIGT viktiga; och det är att berätta historier om något så påtagligt som människoöden. En historia om konflikter över klassklyftor eller kulturgränser är alltid mer "viktiga", än en komplex bakgrundsinfo om världen Ulla-Balla-Bo som hittats på i Aasimovs vilda feberdrömmar... Sån't imponerar i vart fall inte på mig.

Vet inte om min poäng är tydlig i det här inlägget, eller om det ens fanns nå'n. Well, well. F.ö. så ÄR Kult snodd direkt från gnosticism-läran. Det är ju liksom hela poängen! Däremot så har ju petersén och Johnsson varit smarta och verkligen förvrängt läran för att bli ett vettigt rollspel. Det finns ju ingen kabbala-trogen som vet något om nefariter eller liktorer.

/Rising

 

[Nemesis_UBBT]

Jag kanske är lite sent ute men: Varför inte? Skräckforumet verkar vara det enda forumet där man inte bara diskuterar regler och prylar till diverse rollspel.