Rising
Vila i frid
"Jag minns att jag sett ett avsnitt av "Nollor och nördar" där de spelar rollspel. Det såg rätt fånigt ut, men framställdes i alla fall som något positivt. Till och med sportfånen tyckte att det var kul."
Nja, "sportfåne" var han inte, utan han var en av freakarna, en sådan där potsmokande slyngel som inte är bra på någonting. Nå, avsnittet hette förresten "Discos and Dragons" (avsnittet där Grateful Dead's American Beauty-album spelar en stor roll) och rollspelstemat började när Sam hade sagt att han var "sick of being called a geek" och undrat "What's so geeky about us anyway?" I nästa sekund kommer Harris fram och berättar att den nya D&D-manualen har kommit ut...
Senare säger Bill att han vill att hans nästa rollperson ska heta Gorthon; "because it sounds cool." Neal försöker ge rådet åt Bill att inte spela som tjuv igen: "You always fall down a well trying to steal stuff." Sam däremot säger att han nog inte vill spela D&D, eftersom det är ett "geeky game"...
Senare pratar de om vilken bild de tycker är tuffast i boken och Gordon gillar bilden på Ishtar, medan Bill föredrar Goddess of Vice; eftersom "you can see her butt." Harris pratar om Dancing Sword och då bryter plötsligt tuffingen Daniel oväntat in i samtalet: Han undrar vad det är för poäng med ett "dansande svärd" eftersom det låter så dumt. Stämningen blir lite tryckt, men efter att Sam förklarat att svärdet kan slåss på egen hand så att man kan fäktas mot två fiender samtidigt så säger Daniel att det var rätt coolt.
"Coolt?" kan man nästan höra Sam tänka, och vips så har han bjudit in Daniel för att spela rollspel med dem. Daniel blir förstås lite misstänksam, men de börjar rada upp argument för hur roligt det är, och bäst är den feta, lökiga nörden Gordon, som säger "and the best part is you get to pretend to be somebody you're not", vilket ju låter extra kul när det kommer från honom.
Nå, till slut spelar de rollspel iaf. De skojar med varandra om att Harris (som förstås är DM) är för sträng, men han kontrar elegant med repliken: "Oh, I'm sorry. Perhaps I should let you encounter kittens and grandmas so as not to upset you", och de slår fram att han, slyngeln (=Daniel) skulle vara dvärg. Det vill han förstås inte vara, även om Sam försöker övertala honom om att dvärgar i D&D är bra krigare. Daniel vänder sig om till Neal och frågar honom om han är dvärg, men han är ju barbar och heter "Kragenmore the Destroyer"... Nå, när Sam förklarat att dvärgar kan hitta värdefulla ädelstenar i tunnlarna så går Daniel till slut med på att vara Dvärg, men han insisterar på att heta Carlos...
Jag älskar när Bill protesterat med "Carlos the dwarf?" och Daniel replikerar "Yeah, you got a problem with that, Gorthon?"
Senare har alla kul, och trots att Bill's tjuv återigen har ramlat nerför en brunn och dött så har de ändå klarat äventyret. När Daniel går så frågar töntarna varandra: "Does his wanting to play with us again mean he's turning into a geek or we're turning into cool guys?" och självklart drar de slutsatsen: "Cool guys."
---
Annars tycker jag att det bästa rollspelsinslaget är i ET där mamman frågar "vem är det som vinner, egentligen?" och ungarna förklarar "det är som i verkligheten; ingen vinner".
Det märks ju att Spielberg har lirat en del rollspel själv.
/Riz
Nja, "sportfåne" var han inte, utan han var en av freakarna, en sådan där potsmokande slyngel som inte är bra på någonting. Nå, avsnittet hette förresten "Discos and Dragons" (avsnittet där Grateful Dead's American Beauty-album spelar en stor roll) och rollspelstemat började när Sam hade sagt att han var "sick of being called a geek" och undrat "What's so geeky about us anyway?" I nästa sekund kommer Harris fram och berättar att den nya D&D-manualen har kommit ut...
Senare säger Bill att han vill att hans nästa rollperson ska heta Gorthon; "because it sounds cool." Neal försöker ge rådet åt Bill att inte spela som tjuv igen: "You always fall down a well trying to steal stuff." Sam däremot säger att han nog inte vill spela D&D, eftersom det är ett "geeky game"...
Senare pratar de om vilken bild de tycker är tuffast i boken och Gordon gillar bilden på Ishtar, medan Bill föredrar Goddess of Vice; eftersom "you can see her butt." Harris pratar om Dancing Sword och då bryter plötsligt tuffingen Daniel oväntat in i samtalet: Han undrar vad det är för poäng med ett "dansande svärd" eftersom det låter så dumt. Stämningen blir lite tryckt, men efter att Sam förklarat att svärdet kan slåss på egen hand så att man kan fäktas mot två fiender samtidigt så säger Daniel att det var rätt coolt.
"Coolt?" kan man nästan höra Sam tänka, och vips så har han bjudit in Daniel för att spela rollspel med dem. Daniel blir förstås lite misstänksam, men de börjar rada upp argument för hur roligt det är, och bäst är den feta, lökiga nörden Gordon, som säger "and the best part is you get to pretend to be somebody you're not", vilket ju låter extra kul när det kommer från honom.
Nå, till slut spelar de rollspel iaf. De skojar med varandra om att Harris (som förstås är DM) är för sträng, men han kontrar elegant med repliken: "Oh, I'm sorry. Perhaps I should let you encounter kittens and grandmas so as not to upset you", och de slår fram att han, slyngeln (=Daniel) skulle vara dvärg. Det vill han förstås inte vara, även om Sam försöker övertala honom om att dvärgar i D&D är bra krigare. Daniel vänder sig om till Neal och frågar honom om han är dvärg, men han är ju barbar och heter "Kragenmore the Destroyer"... Nå, när Sam förklarat att dvärgar kan hitta värdefulla ädelstenar i tunnlarna så går Daniel till slut med på att vara Dvärg, men han insisterar på att heta Carlos...
Jag älskar när Bill protesterat med "Carlos the dwarf?" och Daniel replikerar "Yeah, you got a problem with that, Gorthon?"
Senare har alla kul, och trots att Bill's tjuv återigen har ramlat nerför en brunn och dött så har de ändå klarat äventyret. När Daniel går så frågar töntarna varandra: "Does his wanting to play with us again mean he's turning into a geek or we're turning into cool guys?" och självklart drar de slutsatsen: "Cool guys."
---
Annars tycker jag att det bästa rollspelsinslaget är i ET där mamman frågar "vem är det som vinner, egentligen?" och ungarna förklarar "det är som i verkligheten; ingen vinner".
Det märks ju att Spielberg har lirat en del rollspel själv.
/Riz
