Jag insåg efter senaste spelmötet att jag nog egentligen aldrig har rollspelat (som i "agera så att andra känner att det inte är Josef som sitter här") i strid i någon större utsträckning.
Som spelare har man fullt upp med taktik, att överleva striden. Som spelledare ska man fatta beslut och överblick för flera SLP för att inte tala om att hålla reda på alla regler och steg. Har det varit något rollgestaltande så har mest handlat om någon enstaka kommentar från ena kombatanten till den andra och då mer på den kommandoliknande nivån än att personens natur kommit fram.
Och det är ju obra. Strid har ofta känts lite grann som ett spel i spelet. "Nu bryter vi rollspelssessionen och kör lite strid här, vi får se hur det ser ut när vi kommer tillbaka."
Vi körde Järn som använder stanskort för att uttrycka de taktiska alternativen i en slags sten-sax-påse mekanik. Problemet som vi hade var att en av spelarna tyckte att hans rollperson Wulfhart (som utmålats som ganska aggressiv) borde med fördel välja aggressiv framför andra alternativ, men eftersom stanserna är balanserade så fungerar det inte så bra, han måste kunna välja defensiv eller taktisk lika ofta som någon annan, annars kommer han att bli sämre i strid (och därför kräva klenare motståndare, typ). Vi skämtade och sa att Wulfharts variant av defensiv är att ställa sig och vråla motståndaren i ansiktet för att sabba attacken. Sedan insåg vi att det är precis så det borde vara. I varje runda och varje handling så behöver han försöka tänka ut ett "Wulfhart sätt" att agera på, inte att spelaren bara ska hitta på en beskrivning av stridshandlingar ("han lyfter yxan och hugger mot skallen, motståndaren lyckas i sista stund kasta sig ur vägen innan yxan tungt landar på hans sköld") som snabbt blir väldigt svåra att variera och göra intressanta.
På liknande sätt bör jag göra som spelledare. Den teknik jag vanligen använder för att ha någonting att agera mot gällande spelledarpersonerna är att jag har ett nyckelord som beskriver deras natur (dyster, hånfull, intelligent, etc.). Det är för att jag överhuvudtaget ska komma på någonting att säga som SLP förutom själva informationen.
Det borde jag ju kunna använda i strid lika gärna:
* Dyster: "Uppgivet lyfter han skölden för att parera, den följer nästan med i slaget. 'Perkan, ta dig hit! Jag lär aldrig ta han själv!'"
* Hånfull: "Han fångar enkelt upp hugget med skölden och följer dig stint med blicken. 'Var det det bästa du kan?'"
* Intelligent: "Han tittar tankfullt på dig och fångar upp ditt hugg med skölden. 'Vet du, jag tror att du redan har förlorat den här striden om du inte kommer på något snart.'"
Hur gör du? Rollspelar du i striderna och vad har du för knep för att lyckas med det? Både som spelare och spelledare.
Som spelare har man fullt upp med taktik, att överleva striden. Som spelledare ska man fatta beslut och överblick för flera SLP för att inte tala om att hålla reda på alla regler och steg. Har det varit något rollgestaltande så har mest handlat om någon enstaka kommentar från ena kombatanten till den andra och då mer på den kommandoliknande nivån än att personens natur kommit fram.
Och det är ju obra. Strid har ofta känts lite grann som ett spel i spelet. "Nu bryter vi rollspelssessionen och kör lite strid här, vi får se hur det ser ut när vi kommer tillbaka."
Vi körde Järn som använder stanskort för att uttrycka de taktiska alternativen i en slags sten-sax-påse mekanik. Problemet som vi hade var att en av spelarna tyckte att hans rollperson Wulfhart (som utmålats som ganska aggressiv) borde med fördel välja aggressiv framför andra alternativ, men eftersom stanserna är balanserade så fungerar det inte så bra, han måste kunna välja defensiv eller taktisk lika ofta som någon annan, annars kommer han att bli sämre i strid (och därför kräva klenare motståndare, typ). Vi skämtade och sa att Wulfharts variant av defensiv är att ställa sig och vråla motståndaren i ansiktet för att sabba attacken. Sedan insåg vi att det är precis så det borde vara. I varje runda och varje handling så behöver han försöka tänka ut ett "Wulfhart sätt" att agera på, inte att spelaren bara ska hitta på en beskrivning av stridshandlingar ("han lyfter yxan och hugger mot skallen, motståndaren lyckas i sista stund kasta sig ur vägen innan yxan tungt landar på hans sköld") som snabbt blir väldigt svåra att variera och göra intressanta.
På liknande sätt bör jag göra som spelledare. Den teknik jag vanligen använder för att ha någonting att agera mot gällande spelledarpersonerna är att jag har ett nyckelord som beskriver deras natur (dyster, hånfull, intelligent, etc.). Det är för att jag överhuvudtaget ska komma på någonting att säga som SLP förutom själva informationen.
Det borde jag ju kunna använda i strid lika gärna:
* Dyster: "Uppgivet lyfter han skölden för att parera, den följer nästan med i slaget. 'Perkan, ta dig hit! Jag lär aldrig ta han själv!'"
* Hånfull: "Han fångar enkelt upp hugget med skölden och följer dig stint med blicken. 'Var det det bästa du kan?'"
* Intelligent: "Han tittar tankfullt på dig och fångar upp ditt hugg med skölden. 'Vet du, jag tror att du redan har förlorat den här striden om du inte kommer på något snart.'"
Hur gör du? Rollspelar du i striderna och vad har du för knep för att lyckas med det? Både som spelare och spelledare.