Nekromanti rollspel, kvinnor och förhållanden

[Kameli]

Jag vill ta upp ett i mina ögon intressant ämne.
Vi känner alla till fenomenet kvinnor och rollspel, för er som INTE gör det så följer här en kort beskrivning;
Kvinna = Varelse som genom sitt inflytande tvingar SL att sitta hemma framför soffan och titta på Sound of Music istället för att spelleda.
Det är iallafall den syn som kanske är lite för vanligt innom våra kretsar. Nåja, nu skall jag inte klaga över det kvinnliga könet utan istället fokusera på en annan fråga som har med nästan det samma att göra. Att spela en kvinna i rollspel, Hur skall detta skötas snyggt och smidigt (vilket de flesta kvinnliga RP brukar vara, Hö Hö) utan att man faller tillbaka på vanliga klychor om starka kvinnor som mer beter sig som män i en klädsel som ger dem förfrysningsskador ifall de öpnar kylskåpet, eller rena våp. Jag är ingen expert, mest på grund av min Y kromosom men nog fasen finns det väl ett mellanting mellan Barbarella och drottning Viktoria.
Eller?
Hur gör ni rollspelande kvinnor (en aplåd är nog på sin platts mina herrar /images/icons/grin.gif) när ni skall gestalta en man? Spelar ni bara på som vanligt men drar lustiga komentarer om barpigorna istället för drängarna, gestaltas karar som steroidstinna ölhävningsmaskiner i Conan stil eller skira Jean Pierre.
Detta börjar låta som ett billigt raggningsknep men jag är så nyfiken, själv har jag spelat ett antal kvinnor (dock inte i närheten av antalet män) och tyckt att det var inte så jäkla svårt men sammtidigt har jag hört folk gräma sig över den där amazonkrigaren de spelade -89 och hur jäkla omöjligt kvinnor tänker.
Jag undrar hur många av er som vrider sina händer nu och hur många som nickar instämmande med ett litet leende på läpparn när jag kommer till min sissta punkt.
Förhållanden i rollspel; Att ha ett förhållande med en SLP är väl inga större svårigheter ifall man spelar en RP av samma kön. Men av det andra då? Är det bara jakten på trygghet som driver kvinnor i lustans labyrinter eller? Spelas enbart män som hungriga jägare?
Sedan att spela en spirande kärleksaffär mellan två RP? Realism brukar oftast benämnas som A och O i karaktärsintegrationen i rollspel, att bara säga "min gubbe är förälskad i smyg i Jockes Rp" är väldans torrt.
Har män spelade av kvinnor en något mjukare framtoning eller är det enbart en klysha. Har kvinnor spelade av män en mer djärvare vilja och klampar gladeligen först över likhögarna på väg till skatten?
Hur löser ni problemet cross gaming (cross dresser=transvestit typ.), förhållanden i rollspel osv.
Tack för mig denna gång, hoppas att ni kan ta lite lätt på detta inlägg.

Mvh David

 

[Cybot]

Hur man lär sig att rollspela den andra sidan

Ett litet tips om du vill lära dig att rollspela en person av motsatta könet.

Skapa en person av motsatta könet på något diskussions forum(ett aktivt sådant) och försök smälta in i den rollen så mycket som möjligt. Kom ihåg att det gäller att inte bli upptäckt som en fejkare.

Själv började jag med liknande för ett par år sedan och håller på med nio olika "personer" på ett och samma diskussions forum(2 av dem är kvinnor) för att putsa upp mina rollspels talanger.
Dessutom är det kul!

Ja jag vet att det är väldigt oärligt, etisk oförsvarbarligt och ytters nedrigt. Men det är kul!

 

[Duddmannen]

Jag tror att det är väldigt lätt att blanda ihop två sepparata frågor i det här fallet.

1: Hur spelar man en kvinnlig rollperson?
eller
2: Hur spelar man en rollperson som kvinna?

På fråga 1 måste jag svara "Precis som vilken annan rollperson som helst."
Låt mig förklara: Oavsett vilken typ av rollperson man spelar, ung eller gammal, dum eller smart, man eller kvinna, så gäller det ju bara att gestalta en roll. Hur rollen beter sig är ibland uppdiktat av dig själv och ibland av någon annan men i slutändan är det ändå DU som skall göra den rättvisa. Jag vill påstå att varje enskild roll måste stå ensam med bara den specifika ROLLENS personlighet som bas för rollspelandet och med så lite inblandning från SPELAREN som möjligt.

På fråga 2 kan jag som man inte ge något riktigt bra svar. Jag tror inte att man skall försöka gestalta en ROLLPERSON som någon annan skulle ha gjort det, utan nöja sig med att göra det på sitt eget sätt.

I sammanfattning: Jag tar självklart lätt på ditt inlägg men jag tror samtidigt att det tog upp många bra poänger. Det är givetvis intressant att studera hur andra (personer, kön, åldrar) ger sig i kast med rollspelandet men JAG tror att man gör sig själv en otjänst om man försöker spela två roller samtidigt (Rollpersonen och Spelaren).

Fler kommentarer tack!

 

[Kameli]

Re: Hur man lär sig att rollspela den andra sidan

Skapa en person av motsatta könet på något diskussions forum(ett aktivt sådant) och försök smälta in i den rollen så mycket som möjligt.

Hmm, jag förstår nog inte riktigt hur du mernar med detta, skulle du kunna utveckla det lite?

 

[Muggas]

En person av manligt kön bör aldrig gestalta en RP av kvinnligt kön. Den enda "hane" som ska ha rätt att gestalta kvinnor, är SL (och då ska han helst inte gå för djupt in på detaljer om en kvinnlig SLP blir förälskad i en RP av hankön). Förhållanden mellan två RP, en kvinna och en man, som båda spelas av två herrar, blir väldigt lätt konstiga och får en att rysa (jag talar av erfarenhet som SL). Försök istället engagera fler tjejer i allt rollspelande!!

Omvänt gäller naturligtvis även att kvinnor ej bör gestalta män i rollspel...

Kanske är jag inskränkt, men det är vad jag tycker...
M

 

[Krille]

"Kanske är jag inskränkt, men det är vad jag tycker..."

Japp, du är inskränkt, men du har rätt att vara det.

Visst, spänningarna som du nämner finns, och det är därför som det är så förbaskat svårt att spela andra könet. Men det är faktiskt inte svårare än att spela till exempel alv eller dvärg - främmande varelser med annorlunda biologi, kultur och psyke. Så om man tillåter spelarna att spela alver, dvärgar och andra utomjordingar så bör man faktiskt också tillåta dem att spela folk av motsatta könet.

 

[Den glada Bävern]

Håller med Krille[NT]

<center>
/images/icons/dragon.gif
-|-
||
</center>

 

[Targon]

Ditt inlägg påminner mig om...

...vissa sl-idioter som hävdar att en rollspelsfärdighet måste matcha färdigheter i det verkliga livet. Exempel: Det är absolut förbjudet för en spelare att spela typ fältherre om vederbörande inte har åtminstone några grundläggande kunskaper i hur man för en här i fält. Snacka om fånig inställning.

 

[Insignia]

Re: Hur man lär sig att rollspela den andra sidan

Han menar att du ska låtsas vara tjej på något forum, och försöka undgå att bli "upptäckt" (dvs att någon listar ut att du är kille).

 

[Eksem]

Re: Hur man lär sig att rollspela den andra sidan

Haha, vilken sunkig sysselsättning det lät som när du sammanfattade orginalinlägget, som fick det att låta närmast rumsrent =)

 

[Kameli]

På Shaekspears tid...

Förhållanden mellan två RP, en kvinna och en man, som båda spelas av två herrar, blir väldigt lätt konstiga och får en att rysa

Nja, rysa vet jag väl inte riktigt, det är ju inte frågan om en "äkta" romans mellan spelarna utan bara mellan deras rollpersoner, och eftersom det är du som är din rollperson och inte rollpersonen som är du så tycker jag nog att rädslan kan te sig lite obefogad. Att sedan två omogna spelare kan sitta och häva ur sig groteska beskrivningar och dyl. är ju en annan femma men det beror mer på den tabu som råder angående förhållanden och "kärlek" i sverige och framför allt i rollspel. Hade spelarna däremot spelat flygödlor från planeten Zorb (en cigarr till den som vet var det citate kom ifrån) så hade det kanppast varit samma sak men eftersom alver, dvärgar och framförallt människor är såpass lika människor till utseendet så anser iallafall jag att det blir mer hysh hysh kring cross gaming.

Slutligen vill jag bara dra mig till minnes att under medeltidens skådespel var det förbjudet för kvinnor att stå på sen, alla roller gjordes av män och där kan vi tala om att häge sig till en roll.

 

[Herr Ågren]

Instämmer med föregående skribent. Draget till sin spets innebär ju resonemanget om absolut könsbundenhet att man överhuvudtaget inte får spela någon vars identitet avviker från ens egen. Skillnaderna i personlighet borde vara minst lika stora mellan en narcissistisk medelålders aristokrat på en koloni i yttre rymden och en dumsnäll bondson i en medeltidsby som mellan man och kvinna någonsin kan bli? Slutsats: Ska man hålla stenhårt på trovärdigheten i rollgestaltningarna kan spelarna endast tillåta gestalta rollpersoner som är identiska med dem själva, har samma bakgrund och erfarenhet av livet, samma mentalitet och världsåskådning etc. Låter ganska tradigt va?

 

[Quan'talis]

Re: På Shaekspears tid...

Slutligen vill jag bara dra mig till minnes att under medeltidens skådespel var det förbjudet för kvinnor att stå på sen, alla roller gjordes av män och där kan vi tala om att häge sig till en roll.

Och under renässansen, då Shakespeare skrev sina pjäser (Besserwisser? Vem?Jag?) var förväxlingskomedier rätt populära, t.ex pjäser där en kvinna klädde ut sig till man. Och med tanke på att kvinnan i fråga spelades av en man måste det ha varit rätt förvirrande för publiken...

 

[Rickard]

"Ska man hålla stenhårt på trovärdigheten i rollgestaltningarna kan spelarna endast tillåta gestalta rollpersoner som är identiska med dem själva, har samma bakgrund och erfarenhet av livet, samma mentalitet och världsåskådning etc. Låter ganska tradigt va?"
Jo, men sedan tänker (inte agerar) man ju nästan likadant med alla karaktärer oavsett vad man har skrivit för personlighet.. Det går inte att komma ifrån..

/[color:448800]Han</font color=448800> som tycker diskussionen har kommit ifrån den (OBS ingen sarkasm) ytterst intressanta orginalfrågan

 

[Kameli]

Jaja! Får man inte ha fel ; ) [NT]

NT = No Text (Ingen text)

 

[Cybot]

Kunskaper

Själv har jag inställningen att de får viss spela en fältherre om de vill men de kommer att förlora om de inte lär sig hur det går till.

Att inte alla fältherrar visste hur man förde en arme i fält är smärtsamt demostrerat i flera fall när det gäller 30-åriga kriget samt en hel del andra slagfält där arméer leds av personer som har fått sin rang på grund av kontakter och inte kunskaper.

 

[Rising]

Ang. förhållanden...

Alltså, själv spelar jag nästan alltid kvinnliga rollpersoner, och jag tror egentligen inte det är svårare att gestalta dem trovärdigt än det är att gestalta trovärdiga manliga roller. Det är ju bara det att vi gärna inte gestaltar våra rollpersoner trovärdigt överhuvudtaget, utan bara skildrar dem som platta stereotyper. Problemet är väl bara att vi killar gärna har större toleranströsklar för tramsiga manliga stereotyper än kvinnliga diton. Själv tycker jag iaf att många manliga "seriefigur"-aktiga rollpersonsmodeller kan vara rätt lustiga, medans jag kräks på alla våp, bimbos, nymfiska femme fatales, gnällkärringar, moraltanter, rabiata rödstrumpor osv. Jag kräver helt enkelt att kvinnliga rollpersoner skall skildras trovärdigare än manliga. Håller inte ni med?

Nå, när det gäller förhållanden tycker jag att det är något av rollspelsnirvana när två rollpersoner får ett intimt förhållande med varandra. Då uppstår konflikter, ställningstaganden och internt käbbel i gruppen och plötsligt kan spelarna gestalta sina roller på ett intressantare sätt än "jag är tjuven i gruppen. Mitt jobb är att dyrka upp saker" osv. Relationer med SLP's kräver ganska mycket jobb och kan förstöra en del scener, då du som SL ju bara kan gestalta en SLP i taget. Om två RP sitter på en krog med varsina pojk/flickvänner och diskuterar en deal med deras manager (ännu en SLP) så tvingas du hålla tre bollar i luften, och det är ett grymt knivigt jongleringsjobb för en spelledare! (När jag hamnade i den här situationen blev det riktigt pinsamt faktiskt, spelarna fattade inte vem jag var och när flickvännenra började bråka med varandra blev det rejält snurrigt!) Vad händer när en flickvän ska börja käbbla med managern för att han inte inser deras potential? Vad händer när pojk/flickvännerna börjar käbbla med varandra? Ska du bara låta dem sitta tillbakadragna i deras partners knän medan rollpersonerna sköter affärerna med managern? -trist...

Jag älskar när rollpersonerna blir kära i varandra, dock kan det rubba spelstämningen och sätta onödigt mycket fokus på två spelare, vilket kan kännas jobbigt för andra spelare, då de i många avseenden lämnas åt sidan. Det blir lite "Yoko Ono-stämning" om man säger så. När jag själv spelar en kvinna brukar jag tygla mina roller så att min rollpersoner bara har hatkärleksrelationer med mina manliga medspelare -inga riktiga förhållanden. Då flyter nämligen äventyren bättre, och alla runt spelbordet får det roligare. Dessutom finns det, slutligen, ytterligare ett STARKT argument mot förhållanden i gruppen:

När förhållandet spricker, ska rollpersonerna verkligen fortsätta äventyra tillsammans? Tveksamt, så bra kompisar brukar man inte vara efter en spearation. Nå, vem är det som ska gå? Någon måste ju lämna gänget. Det här är iofs en grymt kul situation att spelleda, men när det hände för mig så delades hela gruppen upp i två läger, och ingen spelare ville ju kassera sin rollperson för gott, så vi fick fortsätta spela med två olika grupper, där de "andra" rollpersonerna fick göra nya rollpersoner och vara med i varandras spelargrupper. Det ballade dock ur när grupperna började tävla med varandra om vem som var framgångsrikast, och de nya rollpersonerna i varsina grupper saboterade för deras kompisar, så att den andra gruppen skulle lyckas bättre, osv... Jag satte till slut punkt och beordade alla att göra nya rollpersonern och börja om från noll.

/Rising

 

[Cybot]

Sunkigt?

Du förolämpar mina etiska värderingar(Om jag hade några skulle de i alla fall vara förolämpade).

Det gäller att spela spelet på rätt sätt och inte förfalla ner i träsket av uppmärksamhetsbegäran.
Det gäller att koncentrera sig på att spela karaktären för karaktärens skull och inget annat.
Du är den anonyme skådespelaren som spelar sin roll efter ett interaktivt manus.

inte så häräven om det kan vara så.
Och troligen inte så här även om sådana situationer kan uppstå så ska man inte sträva efter dem.

Du ska försöka ta upp en ROLL och spela den till perfektion.
Det är inte mer sunkigt än att rollspela på normalt sätt. Inte mycket mer i alla fall. Ok, det finns en hel del av lurendrejeri i det hela men du gör det för att vidga dina talanger.

 

[Krille]

Re: Kunskaper

"Själv har jag inställningen att de får viss spela en fältherre om de vill men de kommer att förlora om de inte lär sig hur det går till."

Så dina spelare får spela magiker om de vill, men om de inte lär sig magi så kommer de att misslyckas? De får spela bönder om de vill, men om de inte kan Bondepraktikan baklänges så kommer de svälta ihjäl? De får spela krigare om de vill, men om de inte lär sig fäktas så överlever de högst ett slagfält?

Hallå, liksom! Det är sånt man har färdighetsvärden till! Det är rollpersonen som ska lära sig magi, agrikultur, fäktkonst och taktik, inte spelaren.

 

[Cybot]

Re: Kunskaper

Nja, riktigt så menade jag det inte. Men det är mer att om de försöker spela fältherre själv och inte låta rollen göra det så får de stryk.
Skillnaden mellan en magiker/Bonde/soldat och en Fältherre är att leda en arme i fält är en väldigt strategisk skicklighet och inte som att fäktas eller använda magi vilket är en skicklighet skicklighet om du förstår vad jag menar.

En fältherres arbete består mycket lite av själva taktiken bakom det hela och mer i strategin. Jag är mycket villig att låta finliret med kavalleri och infanteri, understödjande trupper, flankering, de finare taktiska punkterna av Blitzkreig och hela den faderullan gå på automatik(om han försöker petimeter styra det så kommer jag att skita i att han råkar ha ledar värde dumptidump för då låter han inte rollen styra utan sin egen person).
Men att spela fältherre kräver lite strategiska kunskaper om jag säger så, som till exempel att man åtminstone vet vad konceptet försörjningslinjer, fientlig befolkning och truppmoral betyder.

Jag kräver inte mer än att de har läst kanske en A4 om det hela(och är mycket glad att bistå med källor och resureser) men uppskattar om de åtminstone har ansträngt sig.