Nekromanti Rollspel man spelar skurk i

[EchonCique]

Tjo.

Jag sitter här och fick lite idéer, vilket i sin tur ledde till en del följder. En fundering jag fick var vilka rollspel man gestaltar ondskefulla, tvivelaktigt omoraliska eller rent ut sagt skurkaktiga rollpersoner i, i enlighet med spelmiljön och spelvärlden.

Jag kommer på ett spel på rak arm, Aberrant, men inga fler. Hjälp mig!

Vilka släppta rollspel, tar man sig en generisk skurkroll i?

 

[Johan K]

Rent spontant så känns det som Noir ligger bra tillhands..
Fick iaf den lilla känslan av det lilla jag läst om det, att man inte spelar den mest snälla personen...
Eller är jag helt ute i det blå nu ??

 

[wilper]

Vampire.

 

[wilper]

Bloodlust.. även om man kanske inte spelar "skurk" så lär man tillslut bli så förvriden av sitt vapen att man blir som en klassisk skurk.

 

[Gordeg]

Delvis beroende på spelstil:
Shadowrun.

Att rollpersonerna per definition är kriminella kan knappast ifrågasättas.
I ett standardäventyr utför rollpersonerna ett eller flera brott mot betalning, utan att ställa alltför många frågor.
Rollpersonerna är överlevare och antihjältar.

Min reservation är att jag tror att många ändå väljer att spela Shadowrun som ett hjältespel, där rollpersonerna får betalt för att utföra "goda" uppdrag som någon sorts A-team på cybernetik.

Gordeg

 

[Krille]

En klase förslag

Kult säger sig ha mörka hjältar. Hittills har jag bara hittat den mörka delen, men knappast hjältebiten. Tvärtom: i Svarta Madonnan får rollpersonerna en läbbig sjukdom och i sitt desperata sökande efter en kur så stormar de gårdar, utför ockulta ritualer, stormar nynassar, flyr från rättsapparaten, och stormar ännu mer. I ett konventsäventyr så står rollpersonerna och allvarligt funderar på om det är en cool idé att flå påven. Yeah, hjältar var det.

My Life With Master går ut på att man spelar typ Igor (har jag hört), den onde mästarens underdånige tjänare som gör allt skitgöra åt honom. Det går åt helvete för honom också.

Power Kill bör man nog också titta på. Det visar, med överdriven tydlighet, hur ohjälte-aktigt normalt rollspelande faktiskt är.

 

[Storuggla]

Dying Earth RPG kanske? Det har tre olika kampanjlägen, varav Cugel-läget går ut på att man svindlar folk på deras besparingar, tar springnotor på värdshus och restauranger, bluffar sig igenom tillvaron och gör allt för lite mer mynt i penningpungen.


Storuggla, sida 521 nu

 

[Big Marco]

Creature feature, tillägg till Chill (Chock), där man spelar monstren som måste fly undan S.A.V.E. hela tiden samt se till att de från S.A.V.E. som kommer för nära försvinner.

 

[Ulfgeir]

En klassiker där man spelar vampyr, spöke, varulv eller mumie. Kom ett par år före vampire.. =^_^=

Det supplementet var dock inte direkt bra vill jag minnas.

/Ulfgeir

 

[Svarte Faraonen]

Greg Costikyans Violence börjar med orden "Welcome to Violence, You Degraded Turd", och fortsätter i den andan. Rollpersonerna är de mest föraktansvärda slödder man kan hitta.

Även kill puppies for satan placerar spelarna i rollen som totala losers, vars liv endast fylls med tvivelaktig mening av patetisk, småaktig ondska och grymhet.

 

[Storuggla]

Oh yeah, Empire of Satanis också. Och Satanis Unbound, dessutom. I båda dessa spelar man tydligen demoner eller djävlar som... öh, gör demoniga saker. Sök på satanis på rpg.net's recensioner så får du se, antingen hatar man spelet eller så är man polare med snubben som skrev det


Storuggla, el grande burro

 

[Svarte Faraonen]

Det där är inte en skurk. Det är en typisk rollperson i vilket spel som helst.

 

[Storuggla]

"Det där är inte en skurk. Det är en typisk rollperson i vilket spel som helst."

I beg to differ. Den typsike rollpersonen skulle slå ihjäl folk hellre än att svindla honom och hellre än att ta en springnota bränna ner värdshuset. I Dying Earth är våld den sista utvägen, om ens det. Dessutom brukar rollspel oftast meddela att man spelar hjältar, vilket innebär att man spelar svin spelet till trots. I Dying Earth är hjälte-biten något man låtsas vara för att kunna lägra borgmästarens fagra döttrar och man spelar faktiskt det som boken säger att du ska spela.
Dock är Cugel-nivån, vilket namnet antyder, baserad på Cugels Saga, vilket jag anser vara en ypplig instruktion i hur man ska bete sig som rollperson i vilket spel som helst


Storuggla, stirrande på apelsiner

 

[Svarte Faraonen]

När jag läste Cugel's Saga insåg jag att det var så mina rollpersoner hade betett sig hela tiden (med undantag för de som betedde sig som Fafhrd och Gray Mouser i stället).

 

[Storuggla]

Cugels Saga = Rollspelsinstruktion [NT]

NT = No Text (Ingen text)

 

[Gordeg]

Apropå demoner finns ju In Nomine också, där man kan välja side mellan celestial och infernal. Spelar man demon eller soldier of hell är man en skurk.

Gordeg

 

[Storuggla]

Ytterligare ett spel där man spelar skurk: Dog Town. Man lirar en snubbe som kommit ut från kåken på sjuttiotalet och nu har... uhm... nittio dagar på att skrapa ihop en massa stålar till en skuld. Tror jag.


Storuggla, encyklopedister och bettlare besväre sig ej

 

[Svarte Faraonen]

Om man spelar Abyssal Exalted antas det att ens mål är att utplåna allt liv i hela Skapelsen. Även grupper i stil med Sidereals, Dragonblooded och Fair Folk är mestadels "skurkar" sett ur spelets grundperspektiv.

 

[krank]

...och spelar man ängel eller himlasoldat får man som vanligt nöja sig med att vara en rätt tråkig hycklare...

 

[Organ]

Vad är "Cugels Saga"? [NT]

NT = No Text (Ingen text)