Nekromanti Rollspel med brottsundersökningar och rättegångar

[Henke]

Det är lite synd säger jag som tycker att det nordiska trettonhundratalet borde funka fenomenalt som en underbar äventyrsplats helt utan övernaturligheter. När Albrecht av Mecklenburg stred mot Margareta och i spelet om hur Kalmarunionen bildades behövs liksom inga enhörningar eller Gandalf-hattar. Det räcker bra med allt det drama som hände på riktigt som backdrop. Och det finns tonvis med äventyrsuppslag hela århundradet igenom.

Håller med till 100%

 

[Henke]

2) Rättegångar är precis som alla komplexa sociala situationer svåra att göra riktigt intressanta i rollspel. SL måste bolla alltför många olika agendor och rörliga faktorer för att avgöra utgången, viktiga situationer uppstår som inte innehåller spelare etc. Det samma gäller exempelvis spel som rör underrättelseverksamhet eller hovintriger. Allt där "motståndarna" är lika aktiva och dynamiska som spelarna blir knepigt. Detta går att göra bra men kräver mycket bookeeping av SL (Det går att lösa på andra vis men då tappar man ofta den osäkerhet som är genrens kärna). Sedan kan man hitta olika mekaniker för att hantera exempelvis en rättegång (som Henke skriver). Western har alltid haft system för det, Warhammer 2nd likaså. Speciellt om rättegångar är ett återkommande inslag där utfallet är viktigt (skurk A sitter i fängelse/kom undan) kan det vara vettigt att göra på det viset.

Vid närmare eftertanke tror jag svårigheten i att göra intressanta rättegångsscener är att rättegångar i tv-serier och filmer ofta bär på intressanta vändningar som ofta skapas utifrån huvudpersonerna i dramat (vilket innebär att detta lastas på spelarna). Det är kanske inte så lätt för spelarna att komma med den typen av kvicka utspel och vändningar. Att bara spela en ordinär rättegång blir förmodligen inte alls lika intressant?

 

[krank]

Det handlar nog om att jag gärna vill renodla och att jag inte vill ha storyn för plottrig. För mig skulle det bara bli tramsigt om karaktärerna i Game of Thrones försökte lösa "Miss Marple"-gåtor eller om Buck Rogers extraknäckte som CSI

Medan scifi-elementen som trots allt finns i t.ex. CSI tjänar som ett slags skön extrakrydda, som dessutom gör det lättare för mig att engagera mig i det hela. Jag respekterar att andra känner annorlunda, men för mig är verkligheten alldeles för tråkig, framför allt om vi pratar historisk verklighet, för att jag ska kunna engagera mig fullt ut i den...

Onödig utvikning:

Spoiler

Eller, jag brukar säga att ett riktigt göttigt mordmysterium a' Agatha Christie är ett av få sätt att få mig intresserad av något utan att jag nödvändigtvis måste ha fantastik-element. Ett verk klarar sig för mig utan fantastik om det finns mysterielösning, och utan mysterielösning om det finns fantastik. Men historiska miljöer är trååååååkiga i sig; ska man göra något annat än ordentlig mysterielösning behöver jag definitivt fantastik. Jag är generellt intresserad av historia, men då är det mer idéhistoria och övergripande skeenden, inte vad enskilda individer höll på med.

För mig är det med andra ord inte "plotter" med fantastik - utan det är de elementen jag ens orkar bry mig om. Utan dem blir settingen i sig tråkig, och jag måste engageras på andra sätt. Och fantastiken tar inte bort eller försvårar något.

Ta Game of Thrones till exempel. Astråkig setting med undantag för drakar och zombies. Hela serien fokuserar på tråkiga och korkade jävla vildar som slår varandra i huvudet på olika sätt. Hade den varit mer som en CSI-serie hade jag haft betydligt roligare mellan tillfällena där fantastiken skymtar...

Intressant nog blir mitt nästa rollspel ett där man spelar CSI-utredare i en stor babylonsk fantasystad... Jag antar att det inte kommer att vara något för dig, givet kommentaren om GoT =)

 

[Henke]

Intressant nog blir mitt nästa rollspel ett där man spelar CSI-utredare i en stor babylonsk fantasystad... Jag antar att det inte kommer att vara något för dig, givet kommentaren om GoT =)

Hahahaha säg inte det. Jag är ju alltid nyfiken på dina regelmekaniker och settings så det där är säkert inget undantag.

Är i övrigt helt inne på din linje ang. GoT. Alla jag känner älskar den - jag tycker det är svårsmält skräp och det enda som fascinerar är hur hela världen kan hylla en serie som innehåller så mycket vidriga element ur alla tänkbara aspekter (men det är förmodligen en diskussion för en helt annan tråd).

 

[Tre solar]

Att det finns få renodlat historiska spel tror jag beror på att dessa "lider av" att många upplever ett implicit krav på historisk korrekthet. Det kravet är egentligen bara en chimär men jag känner personligen av det. Och inte bara historiska skeenden utan kläder, språkbruk, vapen o.s.v. Det är väl historikern i mig men jag har svårt att frigöra mig från sådana tankar.

Jag tror detta var en anledning till att de historiska Braunstein-miljöerna byttes ut mot fantasy-världar. I en verklig värld kan du säga "det är hög luftfuktighet och du har haft bågen strängad i en timme; det finns inte en chans att bågen fortfarande klarar av att skjuta så långt" och det går att ta reda på om du har rätt eller fel. Så förutom allt annat bra med fantasy är det (var det?) ett bra sätt att se till att spelledaren har auktoritet att avgöra olika gränsfalls-situationer.

 

[Bifur]

Vid närmare eftertanke tror jag svårigheten i att göra intressanta rättegångsscener är att rättegångar i tv-serier och filmer ofta bär på intressanta vändningar som ofta skapas utifrån huvudpersonerna i dramat (vilket innebär att detta lastas på spelarna). Det är kanske inte så lätt för spelarna att komma med den typen av kvicka utspel och vändningar. Att bara spela en ordinär rättegång blir förmodligen inte alls lika intressant?

Medges. Men för att utveckla mitt inlägg har en domstol "för många" parter:
1) Åklagare/polis
2) Den misstänkte/advokaten (kan vara två olika)
3) Målsägande (kan vara samma som 1)
4) Vittnen
5) Domare/nämnd

För att dramat ska bli spännande i konventionell mening (så som filmer och böcker är) behöver spelarna vara osäkra på de andras positioner vilket innebär att SL måste styra dessa, vilket för mig ofta betyder att SL "vet för mycket". SL får en bias i sina val av de andra aktörernas handlingar mot varandra och mot spelarna och risken är därmed stor att det hela känns styrt. Förutom att jobba med extensiva slumptabeller (om spelarna göra detta gör part A antingen Z (70%) eller Y (30%) etc.) är motspelare (som i O4Ö) en bra lösning. Den skulle jag gärna prova någon gång. Forumet borde vara ett bra ställe att hitta motspelare på

 

[Khan]

Faktiskt två intressanta diskussioner här

1) Att det finns få renodlat historiska spel tror jag beror på att dessa "lider av" att många upplever ett implicit krav på historisk korrekthet. Det kravet är egentligen bara en chimär men jag känner personligen av det. Och inte bara historiska skeenden utan kläder, språkbruk, vapen o.s.v. Det är väl historikern i mig men jag har svårt att frigöra mig från sådana tankar. Och om jag inte ska bry mig om det historiskt korrekta och slänga in lite vad som kan ju lika gärna spela ett fantasyspel. Denna tröskeln gör också att de spel som finns blir mindre populära. (Men visst kom det ett nytt nu om Göteborg på 1600-talet som jag tyckte lät lovande?)

Jo, så är det nog. För mig är det alltid lättare att göra vissa avsteg än andra. När jag spelar Viking förväntar jag mig inte att spelarna ska prata fornnordiska eller odla skägg, till exempel. Men jag förväntar mig att de inte ska knalla runt med behornade hjälmar, ha svärd på ryggen, ha på sig struthättor eller liknande. Det behöver inte vara I, Claudius, men det får gärna låta bli att vara Braveheart. Typ.

2) Rättegångar är precis som alla komplexa sociala situationer svåra att göra riktigt intressanta i rollspel. SL måste bolla alltför många olika agendor och rörliga faktorer för att avgöra utgången, viktiga situationer uppstår som inte innehåller spelare etc. Det samma gäller exempelvis spel som rör underrättelseverksamhet eller hovintriger. Allt där "motståndarna" är lika aktiva och dynamiska som spelarna blir knepigt. Detta går att göra bra men kräver mycket bookeeping av SL (Det går att lösa på andra vis men då tappar man ofta den osäkerhet som är genrens kärna). Sedan kan man hitta olika mekaniker för att hantera exempelvis en rättegång (som Henke skriver). Western har alltid haft system för det, Warhammer 2nd likaså. Speciellt om rättegångar är ett återkommande inslag där utfallet är viktigt (skurk A sitter i fängelse/kom undan) kan det vara vettigt att göra på det viset.

Jag tror jag ska lusläsa mitt ex av Western. Jag har inget minne av rättegångsmekanik när jag spelade det för tio år sedan.

 

[Bifur]

Jag kanske minns fel. Är det bara i Western IV kanske?