Nekromanti Rollspel med en setting hemlighet (SPOILERS)

[Henke]

Ett annat exempel istället då: Granströms Trakorien. Där står iofs inte uttryckt i regelboken till Svavelvinter RPG, men spelar man Konfluxsviten (som ändå är grunden till rollspelet) så finns där ju en del intressanta twistar. Men kriteriet kanske behöver vara att twisten finns i regelboken?

 

[God45]

Ett annat exempel istället då: Granströms Trakorien. Där står iofs inte uttryckt i regelboken till Svavelvinter RPG, men spelar man Konfluxsviten (som ändå är grunden till rollspelet) så finns där ju en del intressanta twistar. Men kriteriet kanske behöver vara att twisten finns i regelboken?

Jag tycker absolut att twistar i kampanjer bör räknas om de ändrar hela settingen (eller i alla fall hur man ser på den). Så Transmissions from the rogue council twisten i Mage bör tex räknas. Innan kampanjen är ens förståelse av The Technocracy helt annorlunda än efteråt.

 

[God45]

Så kanske man kan resonera. Tycker dock att det ändå innebär att KULT som setting har en twist som är helt central jämfört med andra settings jag kan komma att tänka på. Om det står att läsa på baksidan eller inte gör det ju inte till en mindre twist om spelarna inte känner till den?

Jag tycker inte det räknas om man medvetet håller sina spelare specifikt i mörkret. Alla som vet något om spelet alls vet ju vad grejen är. Om jag går tillbaks till Vampire exemplet kan jag ju vägra berätta vilket spel det är och stryka att det står Vampire på karaktärsbladen och inte nämna något om vampyrer förrän karaktärerna blir omfammnade. Då är det en twist att det finns vampyrer i vampire. Och det är liksom inte en twist så mycket som en lite märklig spelledare stil?

 

[Bifur]

Jag tycker inte det räknas om man medvetet håller sina spelare specifikt i mörkret. Alla som vet något om spelet alls vet ju vad grejen är. Om jag går tillbaks till Vampire exemplet kan jag ju vägra berätta vilket spel det är och stryka att det står Vampire på karaktärsbladen och inte nämna något om vampyrer förrän karaktärerna blir omfammnade. Då är det en twist att det finns vampyrer i vampire. Och det är liksom inte en twist så mycket som en lite märklig spelledare stil?

+1

(Vilket för övrigt är en av svårigheterna med spel som Kult och CoC, ur aspekten "upptäcka ploten" de spelas nästan bäst av spelare som inte vet vad de spelar och aldrig läst något om spelvärlden.)

 

[Henke]

Jag tycker inte det räknas om man medvetet håller sina spelare specifikt i mörkret. Alla som vet något om spelet alls vet ju vad grejen är. Om jag går tillbaks till Vampire exemplet kan jag ju vägra berätta vilket spel det är och stryka att det står Vampire på karaktärsbladen och inte nämna något om vampyrer förrän karaktärerna blir omfammnade. Då är det en twist att det finns vampyrer i vampire. Och det är liksom inte en twist så mycket som en lite märklig spelledare stil?

Tycker iofs Vampire är rätt tydligt med vad spelet kället. KULT som namn är ju inte alls lika tydligt. Har aldrig spelat Vampire, men om jag inte minns fel så handlar det om att spela vampyrer. Då är det ju rätt självklart att spelarna och RP känner till att det finns och att de själva är vampyrer? Hur det står till med verkligheten i KULT är ju inte alls lika självklart, och med rätt SL så skulle man kunna balansera kring "just weird" rätt länge tror jag.

 

[krank]

More than human?

Tja, jag gillar ju spelvärldshemligheten i More than Human, men det vore kanske lite konstigt annars. Den är ju dock snodd från ett annat spel, Gestalt, som jag tycker hanterar den grejen mycket sämre.

Spoiler

Alltså: grejen är att krafter kommer från Jungs kollektiva omedvetna, och att det som hänt är att membranet mellan det och "verkligheten" börjat gå sönder. Så speglingar av Jungs arketyper och av koncept som blivit personer projiceras in i olika människor som haft en koppling till dem. Senare i kampanjen kommer dessa arketyper att komma invaderande genom stora portaler och allt blir jättekonstigt.

I Gestalt är det skittråkigt; spelet är ju skrivet baserat på skaparens decennielånga kampanj, så alla coola hemligheter är i princip redan avslöjade i hans olika spelgrupper och sedan inskrivna i spelvärlden. Allt coolt är också redan gjort av hans spelgrupper. Man får aldrig känslan av att rollpersonerna är något annat än turister i hans hemmakampanj.

Jag gillar spelvärldar som har hemligheter som jag som SL känner till men spelarna får avslöjade för sig steg för steg. Det är en av mina favoritsaker överlag, vilket knyter väl in med att jag tycker att mysterielösarrollspelande är typ det roligaste rollspelandet som finns.

Jag skulle älska att spela Western och sedan upptäcka att jag i själva verket spelade Eclipse Phase.
Jag skulle älska att spela GURPS Cops och sedan upptäcka att det i själva verket var GURPS Chtulhu.
Jag skulle älska att spela... jag vet inte, något helt vanligt rollspel i nutid och sedan få upptäcka att jag spelade Kult.

Jag hatar att jag känner till Kults spelvärldshemligheter, för det gör mig mycket mindre sugen på att spela det. Vad är poängen med att spela Kult om man inte, som spelare, får upptäcka den coola världen?

Det jag ogillar mest med t.ex. Eclipse Phase är ju att alla coola grejer som skulle kunna fungera som coola hemligheter som spelarna utforskar genom sina rollpersoner... i själva verket är om inte allmänt kända så åtminstone en del av det rollpersonerna förväntas kunna. Jag skulle behöva modda den spelvärlden en hel del för att kunna spelleda den, just när det gäller "vad folk i allmänhet känner till"...