Nekromanti Rollspel med endast en spelare, tips och idéer

[Cissi]

Hej och God fortsättning till forumet!

Jag ska nu efter nyår börja spelleda några små äventyr med endast en spelare och tänkte höra om ni har några tips på hur man kan göra det bra utan en grupp. Finns det några fallgropar jag ska akta mig för? Några tips på hur äventyr kan läggas upp när det cirkulerar kring endast en spelare?

Det vi ska göra är att spela typisk fantasy med Fantasy! som regelsystem, jag tyckte att det kändes lätt och är dessutom så pass fritt att jag kan modda det lite längs vägen, min spelare har fått välja setting och jag jobbar just nu på kartor, handouts och hållpunkter för olika plot hooks. Vi tänker fishtank med flera mindre äventyr snarare än en jätteepisk hjältesaga, i alla fall just nu. Vad tror ni om det upplägget?

/Cissi

 

[Rymdhamster]

Att köra med bara en spelare kan vara en fantastiskt upplevelse. Helt plötsligt funkar det utmärkt att skräddarsy äventyr och köra med upplägg som påminner mer om filmer. Viktigt här är att låta kul trumfa regler. En ensam person kan ju liksom inte hoppas på att besegra ett helt banditgäng i öppen strid, så man måste som SL premiera alla sluga planer spelaren försöker sig på för att jämna ut odds eller för att kringå problem.

Största fallgropen är dock alla former av pussel och gåtor. Att inte ha någon att bolla idéer med kan vara oerhört begränsande och det händer lätt att man kör fast och inte kommer vidare. Därför tycker jag det är viktigt att alltid ha trådar att dra i, att alltid ha en väg där man kan gå vidare fastän man inte riktigt förstår vad det är som pågår. Saker måste liksom alltid kunna röra sig frammåt i den takt spelaren vill för att det inte ska bli frusterande.

Bra att tänka på är också att det lätt blir väldigt intensivt, så det kan vara en idé att planera för kortare spelpass tills dess att ni hittat formen.

 

[Quasimodo]

Spelade mycket såhär när jag var yngre och det var väldigt kul. Just det att kunna göra det mer "filmiskt" är ju en fantastisk möjlighet och plötsligt finns det massor av saker man kan göra som inte går alls lika bra i grupp - lönnmördare eller små smidiga tjuvar gör ju sitt jobb bäst när de agerar solo och inte har klumpiga krigare och magiker kring sig.

Om jag skulle göra något så skulle det vara att anpassa äventyret mer efter det. Sen skulle jag nog göra karaktären tillräckligt bra för att kunna möta lite tuffare motstånd. En ensam person ska kanske inte kunna besegra ett helt banditgäng i öppen terräng, men däremot två-tre banditer, kan jag tycka.

 

[Cissi]

Bra tips. Jag gillar inte pussel så mycket själv så det tar jag tacksamt bort ur spel så mycket som möjligt. Tack, Hamster.

Att låta RP börja lite högre än på noob-level är också en god idé. Även om min spelare vill spela just krigare, det går nog att jobba gott med.
Jag tar med mig det också. Tack, Quasimodo.

 

[Trollkalle]

Om man kör själv så brukar det vara bra att lägga till en eller 2 SLP:s.

 

[Genesis]

Nu har ni ju redan valt spel, annars hade jag tipsat om att spela ett spel specifikt skrivet för två personer. S/Lay w/Me, Mars Colony, Kazekami Kyoko Kills Kublai Khan, Shooting the Moon, Beast Hunters eller G+B, typ.

 

[RasmusL]

Låter coolt! Det är även otroligt mycket lättare att skriva riktigt bra räls för en ensam och definierad spelarkaraktär (snarare än att behöva ta hänsyn till ett halvdussin olika viljor och motiv som sällan är i harmoni i en vanlig spelgrupp) och jag skulle utan att tveka frossa i den typen av historier som annars kan kännas påtvingade/klistrade men här kan skräddarsys till 100 %!

 

[RasmusL]

Oooh! Oooh! Inre monologer, samtal med det egna samvetet, Flashbacks, utforskande av minnen och annat egocentriskt gör sig ju också jättebra!

 

[Mundo]

Gör fler personliga relationer än du annars gör.
Spelare Ys granne är ju väldigt ointressant för resten av gruppen om man är fyra spelare, men har man bara en kan det vara personen som de träffar efter de äventyrat och reflekterar över vad de gjort.

Inre monologer är också alltid coolt, drömsekvenser fungerar bra med en spelare också.

 

[Inkognito]

Ge spelaren möjligheter att hyra in extra hjälp där de egna färdigheterna inte täcker.
En hund är inte fel heller, skönt för vaktpassen vid brasan om inte annat!

I övrigt instämmer jag med övriga om att det finns många fördelar med endast en spelare!

 

[Rymdhamster]

För egen del tycker jag hela tänket med att ta in SLP:er helt förstår möjligheterna man har med bara en spelare. Problemet med att ha fler spelare är just att det nästan alltid är någon som sitter på relevant färdighet. Låt istället spelaren hantera varje situation just utifrån sina egna färdigheter.

Det här är för mig en av de stora guldgruvorna i enspelaresrollspelande, men det kräver också att man ibland tillåter kreativt användande av färdigheterna.

 

[Recca]

Hej och God fortsättning till forumet!

Jag ska nu efter nyår börja spelleda några små äventyr med endast en spelare och tänkte höra om ni har några tips på hur man kan göra det bra utan en grupp. Finns det några fallgropar jag ska akta mig för? Några tips på hur äventyr kan läggas upp när det cirkulerar kring endast en spelare?

Det vi ska göra är att spela typisk fantasy med Fantasy! som regelsystem, jag tyckte att det kändes lätt och är dessutom så pass fritt att jag kan modda det lite längs vägen, min spelare har fått välja setting och jag jobbar just nu på kartor, handouts och hållpunkter för olika plot hooks. Vi tänker fishtank med flera mindre äventyr snarare än en jätteepisk hjältesaga, i alla fall just nu. Vad tror ni om det upplägget?

/Cissi

Det blir trist i längden. Provat. Bjud in honom i sängen istället, den typen av rollspel är svårare att tröttna på.

 

[Konrad Konvalj]

Det blir trist i längden. Provat. Bjud in honom i sängen istället, den typen av rollspel är svårare att tröttna på.

Rollspel.se --> http://lovebox.se/?ref=tb3

 

[Cissi]

Jag tänker som Rymdhamster när det kommer till SLPer. Det blir inte roligt om RP måste vara beroende av att hitta rättt folk att ha med på sitt uppdrag för att det ska lyckas. Om det faller sig så att någon SLP kommer resa med RP så må det vara hänt men det ska inte vara det uppdragen står och faller med.

Biten med inre monolog ska jag absolut ha med i bakfickan, men om jag känner min spelare rätt så kommer han inte vara redo för sånt spel direkt. Vi får mjukstarta lite. Men sen ska han utmanas!

 

[Krille]

Det blir trist i längden. Provat. Bjud in honom i sängen istället, den typen av rollspel är svårare att tröttna på.

Rollspel.se --> http://lovebox.se/?ref=tb3

Moderering:

Buuu! Ska en person inte kunna prata om 1-mot-1-rollspel utan att det plötsligt kommer sexuella skämt in i det hela?

Konrad Konvalj och Recca kan ta 48 timmar och kontemplera regel 4:

Regel 4: Respektera besökarna. Posta inte sådant som kan uppfattas som stötande, exempelvis pornografi eller olämpligt sexuellt innehåll i någon form. Posta inte länkar till sådant som kan uppfattas som stötande, exempelvis pornografi eller webbplatser med olämpligt sexuellt innehåll.

 

[Lukas]

Jag hade utnyttjat ensamheten för att skapa en känsla av utsatthet, dels hade jag skapat situationer där spelaren tvingades välja mellan olika sidor i konflikter och sedan spelat skithårt på att ge valet stora stora konsekvenser. Så när nästa val kommer, och spelaren är osäker på vilken sida hen skall välja, och saknar någon att bolla konsikvensteorier med, då är målet att hen skall känna sig utsatt och osäker.

 

[.113]

Tycker man om någon (trivs med att spela) så pass att man får det funka 1on1 är det grymt! Go for it.

Det som är bra tänka på är, då du nämner krigare, är ju just att det är lätt något går fel om man är själv. Har du en grupp på fyra och en missar sitt anfall så kan tre stycken väga upp för det. Är du själv och missar så är rundan över liksom det blir alltså mer kritiskt att missa.

Så om fyra klarar av åtta fiender innebär det inte att en klarar två alltid, man kan ju inte möta ensamt motstånd jämt för det men det är värt tänka på. Lite dåliga slag kan lätt bli kritiskt när man är själv.

Det finns många sätt att lätta på trycket, en hund, några npc's eller liknande. Roligast skulle nog jag tycka antingen en stabil grupp med lågprofilare som tex en stigfinnare som fyller upp lite blandade roller, kan hjälpa i olika roller i strid samt hjälpa med att snabbt leta reda på saker .

Det andra roliga alternativet är att äventyret bestämmer vem som hjälper. I ena byn hjälper den gamle fiskaren, i nästa den unga föräldralösa. Då får man lite rolig variation också.

Det enda andra att tänka på är nog att det lätt blir väldigt intensivt. Spelar man fyra timmar med fyra spelare kanske man bara pallar två med en spelare.

 

[Lupus Maximus]

När man bara har en spelare påverkar det mycket mer hur mycket eget driv spelaren har. Vissa spelare behöver man bara se till att man har en synkad spelvärld, och sedan är det full fart (även om de aldrig spelat förut). Men med andra spelare behöver de en räls att följa, även om man lägger ut den eftersom de rör på sig.

Med bara en spelare blir det inte tid att luta sig tillbaka medan spelarna interagerar med varandra. Så medan man kan ge en spelare högt fokus, så måste man ge en spelare allt fokus...

Så mitt förslag, se till att ha lite saker i bakficka ifall båda får idétorka, även om du tänkt improvisera.

 

[Robert Jonsson]

Problemet som jag oftast upplever när man spelar med en spelare är att det lätt blir att tempot förloras. Oftast för man tänker sig rollspel på samma sätt som vanligt. Skillnaden är dock att mycket av bollandet mellan karaktärerna ger rätt stor avlastning för spelledaren, men när det blir en spelare måste man vara aktiv hela tiden. Det innebär att man behöver saker att bolla med. För mig personligen håller jag därför med Rymdhamster om att det är vettigt att fokusera på relationerna när man är en. Det är en krycka för mig att hålla igång berättelsen.

Däremot så kan jag nicka instämmande med Lukas. Det är perfekt upplagt för att känna utsatthet, vilket öppnar upp för en sorts scenarion som inte går att få på vanliga spelmöten. Tänk dig att hela byn tror du är monstret, och bli jagad ut ur staden samtidigt som alla relationer du byggts rycks undan? Det blir så mycket mer kraftfullt då man är en spelare, istället för flera. Så försök även ta tillvara på de idéer som du annars kasserat på grund av att du vanligen har för många spelae.

 

[Harry S]

World vs. Hero är ett rollspel som är gjort med utgångspunkten att man är två spelare. Det ska tydligen vara svårt att spela med mer än en spelare eftersom spelsystemet är gjort för en spelledare och en spelare. Jag har aldrig testat WvH själv dock. En 70-sidig pdf för 70 spänn på RPGDrivethru. Recension. Tråd. WvH verkar använda vanliga spelkort från 1-10 så jag gissar att det inte är så svårt att ersätta dem med tärningar om man vill spela med tärningar istället för kort. WvH ska vara enkelt att porta till andra spel som Fantasy i ditt fall.