Nekromanti Rollspel med meningar och budskap?

[Christoffer]

Gott, jag förstår hur du menar. Men vår definition av mening skiljer sig så drastiskt åt att det inte finns så mycket att diskutera kring.

Din definition rör den underliggande laddningen, det som sker från stund till stund, lockelsen att eskalera. Problemet jag ser där är att en eskalering kan vara från physical till just talking, du behöver inte gå "uppåt" på våldskedjan i Dogs för att det skall eskalera. Sen vet jag inte om jag faktiskt ser det som att spelarnas moral förvrids? Man spelar ju en vakthund och handlar som vakthunden, liksom. Men äh.

Definitionen jag använder mig utav är precis den om att skapa tema, svara på premissen, som Story Now handlar om. Med en sådan definition så kan ingen fast mening existera innan, frågor javisst, men hur vi spelar skall avgöra hur vi svarar på dessa frågor och därmed skapa ett tema. Därav blir situationen där man skjuter eller släpper revolvern för att sen pensionera sin vakthund ett oerhört viktigt och starkt tematiskt avgörande. Det betyder allt.

Det är nog inte fruktbart att diskutera detta vidare eftersom vi talar om mening på helt olika plan, men det är intressant. Synd att landet är så stort att man inte har tid att sitta ner över ett par koppar kaffe med folk och spela spel oftare, snacka sådant här och nörda ner sig.....

 

[Zappelina]

Synd att landet är så stort att man inte har tid att sitta ner över ett par koppar kaffe med folk och spela spel oftare, snacka sådant här och nörda ner sig.....

amen brother!

Det är i och för sig en liten turn till mitt resonemang att man, så att säga, kan eskalera nedåt... det har jag aldrig tänkt på.

Men utifrån ditt sätt att tänka, kan ett spel överhuvudtaget ha mening om man inte spelar sig själv? Jag menar kan spelskaparen alls skapa mening? Är det inte det (som jag tolkar ditt resonemang); är inte i sånt fall herr Baker så nära man kan komma, alltså utan att spelleda själv...

Rollspel är ett bra verktyg att förstå andra med, på många sätt till och med bättre än mycket litteratur eller film, därför att spelare och spelledare drar sina egna slutsatser istället för att få färdiga levererade lärdomar. Man kan själv som spelledare eller spelare vrida och vända på ett problem och attackera det från olika vinklar; jag skulle på ett sätt bli mycket besviken om inte spelskaparen själv kunde sätta agendan... Alltså självklart går det inte att diktera in i minsta detalj vad spelarna skall intressera sig för från spelskaparens sida, lika lite som en författare helt kan diktera hur sitt verk skall tolkas, men nog går det väl att rikta uppmärksamheten?

Sen menar jag inte riktigt att spelarnas moral vrids... det vore lite drastiskt, men jag tror att de kanske får sig en liten tankeställare om vad absolut makt innebär, även för de renaste av själar.

 

[Mogger]

Men finns det spel som bär en förutbestämd mening med sig från början? Dvs oavsett vilka som spelar kommer samma mening komma fram? Öppen fråga som jag är lite osäker på...

Hur tycker du att My Life With Master ställer sig till det här? Spelet ger ju garanterat tema och vi vet att det handlar om att frigöra sig från sin mästare. Vi vet inte hur det kommer att sluta riktigt, men vi vet att vi kommer att försöka ge oss på vår mästare.

Jag tycker inte att MLWM är ett jättebra spel, men det tar allt som är Story Now och lägger fram det väldigt tydligt på bordet.

Det här är inte så mycket ett svar som fortsatt spånande på din öppna fråga.

 

[solvebring]

Kan du ge ett par konkreta exempel, behöver inte var så djupt å svårt, utan, ge ett exempel på något som säger något om döden, på ett icke långt sätt, och detsamma på ett mer långdraget sätt...

Jag började skriva ett skitlångt svar och frågan besvarade då, mer eller mindre, sig själv. Så, det var inget. =)

 

[Christoffer]

Om spel kan bära med sig en mening? Ja absolut. Det tror jag. Jag kan nog inte peka ut något på rak arm men jag tror nog det går. Många traditionella rollspel med färdigskrivna äventyr är av den formen, gå dit, döda dem, undersök soppan, gå till slottet, se på när dracula dör, gift dig med bondflickan. För att dra dem till extremer. Dvs, historien är klar, temat är redan konstruerat eftersom äventyret är en följd av skeenden som redan skett (i meningen att de skapats) och karaktärerna följer endast med.

Och följdfrågan där, om Baker är så nära man kan komma. Eftersom hans spel, förutom Mechaton och Storming the Wizards Tower, tydligt stödjer Story Now som agenda, så är det svårt att säga att han kommit nära. Poängen med agendan är ju att INTE leverera ett budskap och ett tema, utan istället att ställa frågorna, ge ut redskap, och sen låta alla runt spelbordet delta i byggandet av detta. Vi kan såklart bygga ett spel som stället frågorna tydligt, det är det här ni skall besvara! Bang! Men hur svaret ser ut får vi inte vara inne och röra runt i, för då har vi redan börjar diktera hur spelarna skall besvara den, vilket är antitesen till Story Now.

Och jag håller helt med om att få sig tankeställare, det är det jag menar med att man måste utdela ett omdöme. Eller dom. Och då menar jag inte i spelet utan om sin karaktär. Som karaktären som var pacifist, när jag spelar honom, och jag väljer att pensionera honom, varför gör jag det? Vad tänker han? Hur ser han på livet? Tron? Sin värld? Sin tid som vakthund? Vad jag säger där är så otroligt kraftfullt för det är min dom som spelare om min vakthunds handlande. Om jag säger "han kastar revolvern i floden, reser tillbaka österut och avsäger sig sin tro" kommer det innebära att jag utifrån allt som skett, allt som min vakthund varit med om och utfört, säger en sak, om jag däremot säger att "han rider tillbaka till Bridal Falls, spenderar sin tid i templet, utbilda vakthundar och drömmer om den tid då han själv hade modet att rida ut.." så säger jag något helt annat. Min tankeställare som spelare kan alltså sträcka sig in i fiktionen och säga något där. Det är därför jag själv inte anser att "makt korrumperar" inte alls kan ses som något allmängiltigt, för det är kopplat till en specifik moral, en specifik uppfattning och omdömen, kanske tycker jag som spelare att makten stärker samhället? Kanske inte. Poängen är att vi kan säga något om detta, makt, religion, moral, osv. utan att tala om det rakt ut, utan genom fiktionen.

Gör jag mig förstådd eller är det bara mumbojumbo i min skrivstress?

 

[Christoffer]

Åh, jag är ju sämst på MLWM, aldrig läst det, aldrig spelat det.

Men, hur slutar det? Vad måste man göra tills dess? Säger man något efteråt, när mästaren är död?

Mountain Witch har ju liknande grej, ronins som ska döda bergshäxan, alla misstror varandra och har sina mörka hemligheter och drivkrafter. Men det handlar inte om att lita på någon, handlar inte om att stå upp och spöa berghäxan och hennes medhjälpare, utan istället säger man något om vad en ronin har kvar av samurajens hederskodex, finns det en heder utan herre? Vad är heder för en herrelös? Osv. I vår kampanj kom det fram extremt starka tematiska bitar ang detta i slutet, oerhört starka minnen, än idag brukar jag tänka på de stunderna som några av de bästa jag upplevt i rollspelsväg.

 

[Mogger]

Men, hur slutar det? Vad måste man göra tills dess? Säger man något efteråt, när mästaren är död?

Ja, spelet ger tema, men du kan inte kontrollera det själv. Du kollar på hur dina värden har förändrats och läser av en tabell.

 

[Zappelina]

Jodå, jag förstår dig och tycker det är härligt uppfriskande att inte hålla med

Därför jag tycker verkligen att meningen med spelet är att känna kittlingen och lusten att böja sin moral efter tillfället och att se hur lätt det är att korrumperas (även om man inte låter sin hund korrumperas).

I mina ögon är spelet också ett utmärkt verktyg för att uttrycka andra saker, eftersom man hela tiden som hund måste avgöra hur viktigt det är att vinna en konflikt. Det sätter hela tiden ens hund på prov och utvecklar karaktärsspel och är väldigt kul, och det är inte en slump, utan ett väl konstruerat regelsystem som skapar det.

 

[Christoffer]

Men, hur slutar det? Vad måste man göra tills dess? Säger man något efteråt, när mästaren är död?

Ja, spelet ger tema, men du kan inte kontrollera det själv. Du kollar på hur dina värden har förändrats och läser av en tabell.

Men viss kontroll har man väl? Man kan väl styra under spelets gång hur värdena förändras? Och styra och kontroll menas här som rikta spelet mer än att ha en fast hand över precis vad som sker. Eller?

 

[Mogger]

Men viss kontroll har man väl? Man kan väl styra under spelets gång hur värdena förändras? Och styra och kontroll menas här som rikta spelet mer än att ha en fast hand över precis vad som sker. Eller?

Nu minns jag inte riktigt, men jag tror faktiskt inte det. Jag har för mig att du sänker och höjer värden helt utifrån tärningsslag. Du försöker hela tiden få upp din Love (tror jag) och något mer, men har samtidigt dålig självkänsla och beroende på hur dina värden samverkar får du olika resultat på sluttabellen. Du kan inte ge dig på din Master förrän dina värden är på en viss nivå.

 

[Christoffer]

Men visst styr du väl själv fram mot vad som slås? För att öka x så gör man y, eller för att ha en chans att öka x gör man y?

 

[Mogger]

Men visst styr du väl själv fram mot vad som slås? För att öka x så gör man y, eller för att ha en chans att öka x gör man y?

Jo, men du har inte så mycket annat att göra. Du vill bli kär i någon, bry dig om någon, säga ifrån när Mastern ger dig otäcka order etc. Jag tror att det är väldigt svårt att aktivt spela mot specifika resultat på epilogtabellen.