Rollspel med monster så farliga som de borde vara?

Theo

Hero
Joined
20 Nov 2017
Messages
1,098
Mythras t ex har ju storleksklasser på vapen (inkl naturliga vapen) som är rätt viktiga. Att parera ett vapen som är en storlek större än ditt eget är mindre effektivt och är det två eller fler storlekar större kan du inte parera det öht (och RAW är det väldigt straffande att ducka i stället, eftersom man måste slänga sig till marken plus att det är svårare att lyckas med).
 

TobiasEkwall

Swordsman
Joined
26 Aug 2007
Messages
772
Det har väl varit inne på det, men jag tänker att det som är realistiskt och samtidigt roligt (i alla fall tycker jag det) är väl att det borde krävas otroligt olika tekniker för att fälla olika monster. Det är nog för det känns orealistiskt täför mig. Många spel funkar ju så att föktmästaren går in och fäktar på sin fiende till kp tagit slut oavsett om det är troll, rövare eller dinosaurier man slåss mot.

Men jag menar folk har ju på riktigt dödar monster genom historien. Man har jagat Mamut, elefanter, tigrar, björnar, uroxar, krokodiler och så vidare och allt det har man lyckas ha ihjäl. Alltid med stor risk, sammarbete och rätt taktik. En del monster måste man söka upp när dom ligger i dvala, en del monster ska sättas i sken med facklor och drivas mot fällor, en del ska provoceras så de ramlar över det spjut man har redo.

Jag tycker det vore rätt fräckt att rollpersoner måste lära sig rätt teknik för att nedlägga de monster de är ute efter, eller att vissa rollpersoner är monaterjögate, de är kanske inte de bästa på att fäktas men de vet vad som krävs för att nedlägga en grip
 

Doktor Laser

Warrior
Joined
9 Feb 2015
Messages
250
Det har väl varit inne på det, men jag tänker att det som är realistiskt och samtidigt roligt (i alla fall tycker jag det) är väl att det borde krävas otroligt olika tekniker för att fälla olika monster. Det är nog för det känns orealistiskt täför mig. Många spel funkar ju så att föktmästaren går in och fäktar på sin fiende till kp tagit slut oavsett om det är troll, rövare eller dinosaurier man slåss mot.

Men jag menar folk har ju på riktigt dödar monster genom historien. Man har jagat Mamut, elefanter, tigrar, björnar, uroxar, krokodiler och så vidare och allt det har man lyckas ha ihjäl. Alltid med stor risk, sammarbete och rätt taktik. En del monster måste man söka upp när dom ligger i dvala, en del monster ska sättas i sken med facklor och drivas mot fällor, en del ska provoceras så de ramlar över det spjut man har redo.

Jag tycker det vore rätt fräckt att rollpersoner måste lära sig rätt teknik för att nedlägga de monster de är ute efter, eller att vissa rollpersoner är monaterjögate, de är kanske inte de bästa på att fäktas men de vet vad som krävs för att nedlägga en grip
Järn/Hjältarnas Tid etc. har väl lite av det tänket om jag minns rätt - för att ens kunna göra skada på "vidunder" så måste man snärja dem på något sätt. Inte för att jag själv lyckats få in just den grejen på ett bra sätt när jag spellett, men jag gillar likväl grundtanken i att det är poänglöst att bara skicka fram köttskölden för att börja nöta ned storbestarna som vilken motståndare som helst.

(Spännande trådämne, för övrigt, gillar't skarpt!)
 

JohanL

Champion
Joined
23 Jan 2021
Messages
7,589
Men jag menar folk har ju på riktigt dödar monster genom historien. Man har jagat Mamut, elefanter, tigrar, björnar, uroxar, krokodiler och så vidare och allt det har man lyckas ha ihjäl. Alltid med stor risk, sammarbete och rätt taktik. En del monster måste man söka upp när dom ligger i dvala, en del monster ska sättas i sken med facklor och drivas mot fällor, en del ska provoceras så de ramlar över det spjut man har redo.

Jag tycker det vore rätt fräckt att rollpersoner måste lära sig rätt teknik för att nedlägga de monster de är ute efter, eller att vissa rollpersoner är monaterjögate, de är kanske inte de bästa på att fäktas men de vet vad som krävs för att nedlägga en grip
Håller med - en sak jag funderade på att nämna tidigare är att om äventyrare jagade val, skulle de borda den och hugga den med svärd.

En sådan här lösning kräver nog att man skriver spelet för det från scratch, men man borde kunna göra ett riktigt bra monsterjägarspel - redan The Witcher brukar väl premiera att man vet vad man möter?
 

JohanL

Champion
Joined
23 Jan 2021
Messages
7,589
Järn/Hjältarnas Tid etc. har väl lite av det tänket om jag minns rätt - för att ens kunna göra skada på "vidunder" så måste man snärja dem på något sätt. Inte för att jag själv lyckats få in just den grejen på ett bra sätt när jag spellett, men jag gillar likväl grundtanken i att det är poänglöst att bara skicka fram köttskölden för att börja nöta ned storbestarna som vilken motståndare som helst.

(Spännande trådämne, för övrigt, gillar't skarpt!)
Ja, någon sorts högt satt skadetröskel för att alls få effekt känns som ett rimligt grepp. Och kanske att man kan sänka den genom att angripa en svaghet eller något i den stilen?
 

TobiasEkwall

Swordsman
Joined
26 Aug 2007
Messages
772
Jag har ett vagt minne av att "in to the odd" har ett system där vapenskadan automatiskt sjunker till 1t4, det lägsta värdet, om man har vapen som är missanpassade till motståndet. Och där tas såna saker som stora bestar upp, ska man börja sabla och kniva giganter gör man bara 1t4 skada, men har man björnspjut eller kanoner eller vad som nu är lämpligt får man göra full skada
 

Mekanurg

I'd rather be different than indifferent.
Joined
17 May 2000
Messages
8,048
Location
Port Kad, The Rim
I Dragonsbane av Barbara Hambly vinner hjälten odödlig ära genom att ha ihjäl en drake. Ingen heroism, dock, utan genom bakhåll. Där använder han en oxybeles och smetar in dess projektiler med de dödligaste gifter som han känner till. Clever guy, för att travestera Jurassic Park.
 

Theo

Hero
Joined
20 Nov 2017
Messages
1,098
Järn/Hjältarnas Tid etc. har väl lite av det tänket om jag minns rätt - för att ens kunna göra skada på "vidunder" så måste man snärja dem på något sätt. Inte för att jag själv lyckats få in just den grejen på ett bra sätt när jag spellett, men jag gillar likväl grundtanken i att det är poänglöst att bara skicka fram köttskölden för att börja nöta ned storbestarna som vilken motståndare som helst.
Hålla-fast-grejen i Järn/HT är intressant men för mig känns den väldigt abstrakt och jag har lite svårt att se för mig hur man faktiskt skulle spela ut den.

Åtminstone senaste utgåvan av WFRP har storleksklasser som får ganska drastiska effekter i strid mellan mycket olika stora varelser. T ex:
  • Svårare att parera ju större fienden är relativt dig.
  • Anfall från större fiender får egenskaper som ger extra skada.
  • Om en större varelse slår ihjäl en mindre kan den direkt avancera och anfalla nästa fiende.
  • Större varelser blir skrämmande för mindre.
  • En större varelse kan dra sig ur närstrid med mindre fiender utan någon risk. Den kan också trampa på mindre fiender som en extraattack.
  • Det är helt eller nästan omöjligt att vinna ett motsatt slag för Strength mot en större varelse.
  • Man får drastiskt fler hitpoints ju större storleksklass man har.
  • Å andra sidan får man också en bonus på att träffa fiender i större storleksklass.
 

Pansarsvinet

Veteran
Joined
26 Mar 2014
Messages
73
Om vi tänker litet mer realistiskt, så borde de flesta fantasy-monster vara mycket mer farliga än de levererar i rollspelen. Tänk dig en tremeters jätte - i D&D, eller för den delen RuneQuest, är den inte något vidare farligt monster, men i verkligheten skulle den kännas både enorm och urstark hur erfaren du än är, och dina försök att blockera med en sköld skulle mest leda till en bruten arm medan ditt svärd bara skulle svepas åt sidan. Så där stora och starka saker har en fysikalitet som tenderar att gå förlorad i både rollspel och i CGI (alla känner till syndromet att varelser i CGI inte verkar väga mycket). Eller tänk dig en drake stor som en komodovaran med ett eldsprut - det är något som borde vara riktigt farligt redan i sig, och när den är fem meter lång borde den vara monstruös snarare än ett medelbesvärligt monster. Samma sak med jätteormar, gorillor, och annat som borde vara jäkligt farliga i strid men sällan är det. Bara att en ko rusar på dig borde kunna göra ont, och att parera med skölden är fel sorts åtgärd!

Vad för rollspel levererar den här känslan, snarare än att monster som borde vara ett problem ändå inte är det på grund av hur designen ser ut? Jag tänker Burning Wheel, men jag ska inte säga att jag kommer ihåg. Litet oväntat gäller det Pendragon - en liten jätte gör ändå kanske 11d6 i skada, vilket definitivt är oneshot-territorium.

Det känns som att spel som siktar på pulp mer än episk fantasy borde ha farliga monster på det här viset - Conan slåss med gorillor, jätteormar, inte alltför stora demoner, och sådant. Sällan mot femtonmeters drakar.

I viss utsträckning levererar DoD-23 här? Så snart motståndaren blir ett monster träffar den automatiskt och du kan inte parera längre annat än om du specifikt får.

Roliga tankar.

Det är väl lite som när man växer upp. Hjärnan börjar förstå djupet av ett mer vetenskapligt konsekvenstänkande.

När man var 11 så tittade man på tärningar och strid var serietidnings- eller sago stuk.

När man var tonåring var det mer High Adventure Hack n’ Slash och fantasy film.

När man var 20 undrade man varför riddaren i sagor/figurspel rider med en lans och sköld mot en 12-25m -eldsprutande- drake, på häst (inte klassiska 4-5 m medeltidsväsen ~”drak-orm”).

När man var 30 och petade på en snubbe klädd i kroppspansar ala 1360 (gambeson/brynja/coat of plates [vad det nu heter på svenska], förstärkta arm och benskenor, stålhandskar och tidig sallet hjälm) var som att knacka på ett vadderat träd. Finns inte en chans att något vasst skulle gå in i honom som är presenterat på 9.5 av 10 sidor i rollspelets vapensektion, och lirka med en rondeldolk, ja-ja om han lägger sig ned med armarna utsträckta och säger: -Försök.
Där emot var vikten balanserad, dvs det fanns en centrum av gravitation (överkroppen) och det var inte helt svårt att få denna i gungning. Sen hade man fått hamra av bara helv*, eftersom hjärnan fortfarande är flytande och tar emot något som kalls för hydrostatisk effekt (?), dvs kraftöverföringen går in i kraniet ledd via kontakten av hjälmen, brynjan, vadderingen och skallbenet tills offret får en hjärnblödning. (-Försök.)
Any way.

När man blev gubbe och såg Smaug på bio funderade man om alla de där dvärgarna som springer runt hans fötter med sina yxor hade något med den lokala manikyren att göra, eller de bara gjorde det för de visste inte vad de egentligen skulle göra.

Så you tell mig!
 

Leon

Leo carcion
Joined
8 Mar 2004
Messages
7,061
I Dragonsbane av Barbara Hambly vinner hjälten odödlig ära genom att ha ihjäl en drake. Ingen heroism, dock, utan genom bakhåll. Där använder han en oxybeles och smetar in dess projektiler med de dödligaste gifter som han känner till. Clever guy, för att travestera Jurassic Park.
Passande bokreferens i en tråd om monster

71UpNWhJCBL._AC_UF1000,1000_QL80_.jpg
 
Top