Jag har läst Against a Dark Background av Ian M. Banks.
Blurben (boksammanfattningen) säger: She came from one of the more disreputable aristocratic families.
Sharrow was once the leader of a personality-attuned combat team in one of the sporadic little commercial wars in the civilization based around the planet Golter. On an island with a glass shore - relic of some even more ancient conflict - she discovers she is to be hunted by the Huhsz, a religious cult which believes she is the last obstacle before their faith's apotheosis. She has to run, knowing her only hope of finally escaping the Huhsz is to find the last of the ancient, apocalyptically powerful but seemingly cursed Lazy Guns. But that is just the first as well as the final step on a search that takes her on an odyssey through the exotic Golterian system and results in both a trail of destruction and a journey into her own past, as well as that of her family and the system itself; a journey that changes everything.
Den sammanfattningen är 50% lögn eller undanhållande av sanningen. Vad vi får är en rese/äventyrsskildring på jakt efter det legendariska vapnet - med en del bitar med snack om det. Vi har också en bondskurk.
Det här är en av Banks tidigare böcker - det märks en del. I känsla är den ganska lik Consider Phlebas, fast tajtare (sidantalet är ungefär detsamma dock) och på mindre yta i universum. Dock spela huvudpersonen större roll än i Consider Phlebas. Typ. Boken skulle mått bra av en editor - den drar verkligen ut på saker och ting i onödan. Gillade man Consider Phlebas så kan den här vara värd att läsa. Själv fick jag en del Cyberpunk-tankar, och settingen med ett totalisolerat solsystem (det här är en paragraf 350 sidor in i boken som man inte behagade ta upp tidigare - öh... spoilers?) som är miljontals ljusår från närmaste stjärna och har tiotusentals år av modern historia där teknologinivån höjts och sjunkit om och om igen är ganska cool. Jag hade gärna tagit lite mer historisk-artefakt-grejer (huvudpersonen är relikjägare) och mindre text som beskriver hur de rör sig runt över landskap i flera sidor... Men det är jag.
Edit: Det fanns visst en extra epilog till boken också. Vet inte ifall den lade till något av vikt, egentligen.
Nästa bok: All Tomorrow's Parties.
Jag har också läst "Do Androids dream of electronic sheep?" - bra bok.
Som sagt ett minitema, de som vill läser SF böcker som borde lästs för länge sen, kanske är de klassiker, kanske har det legat på hyllan i sex månader, vem vet, de vi vet är att du tycker att du borde läst det för länge sedan.
Kommer nog försöka lotta ut en bokserie som jag har dubbletter till någon av deltagarna (Mars serien av Kim Stanley Robinson).
/Luna Lovegood som har ögonen på "Beyond lies the Wub"
King of chaos av Dave Gross är den fjärde boken i serien om tieflingen Radovan Virholt och den halv-alviska greven Varian Jeggare. Böckerna är tie-in fiktion till Pathfinder rollspelet men är trots detta väldigt bra.
Grund pitchen för serien är att Varian är Sherlock Holmes och Radovan är Philip Marlowe och tillsammans löser de mysterium. Böckerna har nu rört sig en bra bit därifrån men de har gjort detta eftersom de båda karaktärernas karaktärer har fördjupats genom de föregående tre böckerna.
I den boken här ger sig de båda in i the world wound, en plats där abyssen har brutit igenom och demoner vällt ut och tagit över. Ett korståg pågår där Paladins och andra frivilliga försöker ta tillbaks området och gruppen slår sig ihop med en grupp korsriddare för att hitta ett sätt att stänga the world wound.
Det är dock mest bakgrunden, de spännande delarna är karaktärernas reaktioner på situationerna de hamnar i och hur deras bakgrunder påverkar dem. Greve Jeggare är en hertig i Cheliax, ett land som är allierat med helvetet och djävlarna. Detta gör honom till en fiende till demonerna som kommer ur the world wound, men kan man verkligen lita på honom? Och han själv frågar sig om han inte börjar bli för gammal för det här jobbet när hans magi börjar svika honom. Samtidigt är Radovan släkt med djävlar och han är allierad med Paladins och inkvisatorer, hur kommer han reagera oå det? Hur kommer de göra det?
Den här boken är betydligt mer high powered än de tidigare. Medan den första boken var low fantast och se två efterföljande är vanlig fantasy så är King of chaos helt klart high fantasy. Om man vet sina Pathfinder regler ser man också rejäla regelmässiga förändringar hos huvudpersonerna som sammanfaller med deras personliga kriser och förändringar.
Det här är allt jag vill ha från tie-in fiction: 5/5
Okej, då återkommer jag med några korta, kärnfulla ord om typ 3-4 till Banksromaner då =)
//Krank, som funderar på att dra igång "serieklubben" där man läser serier. Skulle ge honom utlopp för att prata om alla X-titlar han läser ikapp sig på...
Eftersom att någon föreslog SF så gick jag till bibblan och valde en tämligen lätt pocketbok från SF-hyllan. Har inte läst SF på många många år (inte riktigt min genre), men en liten samling av korta berättelser hittade jag. Tänkte uppdatera posten med recension av respektive novell, allt eftersom.
Boken heter A good old-fashioned future av Bruce Sterling.
Maneki neko heter första korta berättelsen på ca 20 sidor. Huvudpersonen Tsuoyoshi Shimizu lever sitt dagliga liv med hjälp av en pasokon (personal computer, uppfattade jag som), en liten hjälpreda som ibland föreslår saker han ska göra för andra, och i sin tur får han saker i gengäld... tills förslagen trappas upp så pass så att han hamnar på ett hotell med ett oväntat möte. Och då blir det action.
Jag tyckte väldigt mycket om stilen, beskrivningen, själva settingen (lite framtida Japan med mycket teknologi, fast ändå så pass rimlig för snar framtid med tanke på att boken är utgiven 1999). Och hur författaren lägger upp de små detaljerna som jag i efterhand inser har spelat roll.
“Unhappy the land that is in need of heroes.”
/Bertolt Brecht
Jag har läst The Heroes av Joe Abercrombie.
Det här är en av uppföljarna till First Law trilogien. Tekniskt sett ungefär bok 5 i en serie. Det är fantasy, men nästan inte. Vi har tidigare i serien fått stifta bekantskap med diverse trasiga protagonister. Vissa av dem fortsätter sina historier i den här boken, andra av rollerna är helt nya.
Storyn i korthet utan spoilers är väl som så...
I norr drar det ihop sig till krig. Unionen behöver visa sin styrka och få till ett avgörande slag. Platsen verkar bli en helt oansenlig dal där några nu bortglömda hjältar påstås vara begravda under ett primitivt monument.
Boken följer tre män vars vägar leder till dalen och förmodligen mot ett blodigare slag än världen skådat på århundraden. En av dem är en vanhedrad hedersvakt, han är där för att återupprätta sin heder eller dö under försöket. Den andre en åldrad veteran med ett så kallat "Dussin" namngivna män (en kvinna) under sig, de är där för att strida, och dö om det krävs. Den tredje en fallen prins, han har slut på allierade och är känd som en feg lögnare, han har inget val annat än att vara där.
Det är en sanslös våldsam och brutal bok. En bok om ett krig med ett totalt anti-krig-tema. Att lösa problem med våld har nog nästan aldrig framstått som meningslösare. Jag blir illa till mods, för det går så illa för så många. Blod sprutar, lemmar knäcks och liv förstörs för all framtid.
Boken innehåller faktiskt några seriöst starka kvinnor. En av dem får en aning male gaze och påstås vara vacker. Men det är en petitess, det viktiga är hennes politiska ambitioner.
Jag vill skriva massor med mer, men det går inte. Jag kan dock varmt rekomendera Joe Abercrombie´s fantasy. Om man har mage för den så är det fantastiskt.
Banks är enligt mig en mästare på många saker; han har ett avancerat men spännande språk (balans mellan poetiskt och akademiskt), till exempel. Jag tror att min favoritgrej med honom är att hans värld alltid känns fraktal.
Alltså, det känns alltid som att det finns ett närmast oändligt djup; världen finns inte bara till för just precis den berättelse som ska berättas. Det finns alltid raser och kulturer som känns trovärdiga, och som att man faktiskt inte får reda på allt. Världen blir på det här viset både rik och trovärdig, trots en uppsjö av fantastiska koncept.
Min favoritbok av honom är nog den första jag läste, Condider Phlebas. Den är lite som jag föreställer mig ett riktigt högoktanigt och långt Travelleräventyr, eller minikampanj. Samtidigt som han mästerligt lyckas få läsaren att förstå att det huvudpersonerna pysslar med må kännas viktigt för dem, och må kännas stort när man följer deras väg, men i det stora hela är det i princip ingenting. Jag gillar det där anti-episka; insikten att individen faktiskt är ingenting om man ser till galaktisk skala (eller planetär).
Varför nämner jag det? Jo, för att han tappar bollen i Matter, såklart.
I Matter spenderas stora delar av boken åt intriger i ett preindustriellt samhälle. Inget intresserad mig mindre än preindustriella samhällen; ville jag läsa om sådana skulle jag läsa fantasy istället. Huvudpersonerna är till stor del adel och kungligheter, och även om Banks ibland försöker skapa perspektiv genom att kontrastera dem med mer avancerade civilisationer etc så känns det ändå hela tiden ganska "episkt". Det här är Viktiga Människor.
När det dessutom börjar handla om urgamla civilisationer och hemligheter så känner jag att det här, det är motsatsen till vad jag gillar hos Banks. Det här är individfokuserat, ofta lowtech, och episkt.
Mot slutet, när mindre utrymme ges åt det preindustriella samhället, döda kungar och liknande trams så blir det bättre, men mest för att det blir en massa häftig teknologi och sånt. Själva storyn funkar inte bättre.
I slutänden lämnas en massa frågor obesvarade, samtidigt som det blir ett "lyckligt slut" för en av huvudpersonerna. Fy fan.
Så: En helt kompetent rymdfantasy med scifi-inslag, men långt under vad jag var ute efter när jag öppnade en bok av Banks.
Betyg; 3/5.
Nästa bok för mig: Surface Detail, av densamme.
EDIT: Ett förtydligande av det ändå medelmåttiga betyget (jag ser trea som "duger, kommer varken rekommendera eller avråda") i förhållande till mängden gnäll ovan:
När jag läser Banks förväntar jag mig storhet; han har varit fullt kapabel att producera fyror och femmor i mina ögon. När han då producerar något som "bara" är adekvat, acceptabelt, "inte komplett slöseri med tid" så gnäller jag...
Surface Detail är betydligt bättre. Och den innehåller repliken "I cannot wait for this to achieve escape velocity from the mundanity well." som jag borde använda oftare.
Nu har jag läst Hunger av Caroline Knapp, utgiven 2003. Svensk översättning av amerikansk författare som jag råkade bara bläddra i, läsa några rader och sedan var jag fast.
Anorexi. Tre år av detta, och ytterligare tre år av kamp och terapi för att komma på banan. Många minnen som tas upp, från den kvällen då hon började äta keso till att sakteligen minska på maten. Det blev som serier med tankeexperiment... Kan jag hoppa middagen? Kan jag äta en riskaka till frukost and that's it?
Hon berättar om uppväxten i det kalla hemmet med kyliga föräldrar som höll för sig själva. Känslan av otillräcklighet gentemot syskonen. Utifrån skildringen får jag direkt associationer till Bowlbys anknytningsteori, det verkar som att författarens föräldrar har gett henne en otrygg-undvikande anknytning. Innan tvångstankarna med mat börjar så finns det redan andra element där. Den lilla flickan skulle vara ordentlig och renlig.
Den viktigate reflektionen är författarens parallell av hunger inte inte bara för mat utan även andra områden, som sex och shopping. Att missbrukare på alla dessa plan genomsyras av en hunger efter mer. Hur den anoretiske ser på sin självkontroll med stolhet och ner på alla de andra som ger efter. De som tog en till, fast de egentligen inte skulle. Att hon själv är bättre än de som ger efter för maten.
Samhällsidealet för kvinnorna tas också upp i inte så få sidor i boken, hur kvinnor från så länge sedan till idag objektifieras... samtidigt som de också är subjekt idag, måltavla för marknadsförare att köpa. Mat, kläder, sex...
Och så mycket mer som tas upp. Många berättelser om författaren och alla de andra kvinnor som har gått igenom anorexi och de andra typer av hunger. Att det rätt ofta är uttryck för de psykologiska ting som egentligen ligger bakom.
Det finns också en intressant intervju med en överviktig kvinna som jojobantade i så många år och till slut bestämde sig för att acceptera sin övervikt (som inte är så liten) och vara nöjd med sin kropp. Som ses av författaren som styrka, medan andra ser denne som diabetes och hjärt-kärlsjukdomar. Även om boken är från USA är det läskigt höga siffror för kroppsogillande/hat som presenteras, och jag tror knappast att Sverige ligger så jättemycket bättre till.
Det är de gripande skildringarna om författarens väg in i anorexin och kampen ut ur den, och kampen som fortfarande pågår som är det mest gripande. Att någon går tankar till handling, från bantning till anorexi. Hur hela ens tankevärld snurrar om en enda sak. En klump satt fast i halsen när jag lade ner boken.
En tankvärd bok, 4/5 ger jag denna för att det är bättre än många andra autobiografi+reflektionsböcker jag har läst (och nu har jag inte läst så många böcker on anorexi, så det är svårt att jämföra).
Jag har läst All Tomorrow's Parties av William Gibson (han som skrev Neuromancer).
Världen är på väg att förändras, och ett antal personer är insyltade i förändringen på ett eller annat sätt.
Boken väger in på 277 sidor och har ganska korta kapitel. Varje kapitel är ur en viss persons perspektiv - något jag tycker fungerar bra.
På minussidan så verkar boken vara en uppföljare på Idoru, som jag inte läst - tror jag missade en del av behållningen i och med det, men boken fungerar okej även utan det.
Handlingen är... Ja, det rör sig inte mycket. Tror mer än halva boken spenderas på en raserad bro. Bokens klimax sabbas också av att man hoppar till en annan persons perspektiv, och, ja, slutet är väl egentligen inte ett slut. Det känns som att det här är något Gibson lite jobbat mot - att ha cyberpunk som någon form av plock ur någons liv - men samtidigt så har han en (ganska trist) metaplott med världens undergång/förändring som ska hända, typ snart, men i slutändan blir någon slags parantes - det känns som om den handlingen är i det närmaste påklistrad. Problemet är att den vanliga handlingen dras in i det en del, så de också blir sämmre.
I korthet tyckte jag nog Neuromancer (och tidigare böcker) var bättre rent handlingsmässigt, även om jag tycker det känns som hans skrivkonst utvecklats positivt i övrigt. Missförstå mig rätt här: Jag tycker att boken nog hade blivit bättre utan världen-går-under-metaplotten, även om handlingen till viss del är beroende av den.
Betyg: Stark 3 av 5.
Bechdel: Inga problem. En kvinnlig huvudperson, en kompis till henne som är besatt av dokumentärfilmande. "Är X och råkar vara kvinna" känns rätt passande vad gäller kompisen, på gott och ont. (Mest gott)
Fair enough! Jag började med det här tidigare i år och har hunnit igenom en sådär 60 böcker, give or take. Snabbgenomgång av tidigare böcker:
The Uplift War - David Brin (1987)
Brin har en förmåga att få djur att verka väldigt mänskliga; så även här. Egentligen är den här boken en fortsättning på Sundiver och Startide Rising, men böckerna är fristående nog att man kan läsa dem var för sig -- man fattar allt eftersom ändå (inte alla författare lyckas med sånt, men Brin gör det!). Boken följer ungefär samma plot som Sundiver och Startide Rising, men han gör det så bra så det gör inget. The Progenitors skyddslingar "uplift"ar icke-intelligenta raser, mänskligheten lyckades inte bara uplifta sig själva utan har även gjort det med delfiner och chimpanser och det gillar ju inte utomjordingarna. Brin är väldigt bra på att "göra" utomjordingar också. "Zoooon ..."
Gray Lensman - E E 'Doc' Smith (1940)
Här går det vilt till. Det här är tidig sci-fi-pulp. Gray Lensman är bäst på allt och kan allt, och han är snygg också! Sjukt politiskt inkorrekt, men är väl ändå nån form av proto-space opera. Super-tränade hjältar utrustade med magiska armband slåss mot ondska på en galaktisk nivå. Det här är fjärde boken i serien, och en Lensman ska förstöra fiendens högkvarter. Inte jättebra, även om jag gillar friheten som fanns i planeterna. "En planet slät som en biljardboll, med vindar som når 800 miles/second i styrka och det regnar upp till midjan varje dag." I... wat.
The Many-Colored Land - Julian May (1981)
Mays språk är väldigt målande, vilket gör att en så ren pulp-bok som denna fullkomligt lyser. Första boken i Saga of the Pliocene Exile; vi följer en grupp misfits som vill fly det moderna livet och leva i pliocen-tidsåldern. Jag tänker inte säga så mycket mer. Sjukt bra! Mycket rollspelsmaterial att hämta!
The Lost World - Sir Arthur Conan Doyle (1912)
Barn av sin tid, men ganska rolig ändå. Innehåller en hel del grejer som fortfarande återkommer i berättelser idag. Vi följer en expedition som letar efter en plats där dinosaurier fortfarande ska leva, i form av brev sända från en medlem till dennes kärleksintresse. Första halvan av boken är riktigt bra, andra halvan mindre bra, slutet är helt awesome.
VALIS - Philip K. Dick (1981)
Jag erkänner att jag har svårt för Philip K. Dick. Det här är någon form av teologiskt yrande från författaren själv, där Gud är ett virus som sänds till människan från en satellit. VALIS är välskriven, men slutar lite abrupt och på ett väldigt antiklimaktiskt sätt. Inte ett fan, men jag ångrade inte att jag läste den.
The Postman - David Brin (1985)
Boken som Kevin Costner förstörde som film. En man snor en postuniform från ett lik och ljuger sig genom post-apokalyptiska Nordamerika. Helt okej, men det är en form av glad-post-apokalyps, till skillnad från...
The Road - Cormac McCarthy (2006)
Allt är skit. Och det som inte är skit funkar inte, eller är det täckt i aska. USA i ett post-nukleärt krig, vi följer en man och hans son på en resa som inte leder någonstans. Deprimerande.
Old Man's War - John Scalzi (2005)
En modern Heinlein, utan kärleken till fascism? Yes, det är vad det här är. Pensionärer vill inte dö, och rymdflottan erbjuder dem ett sätt att undvika det, om de bara tjänstgör i tio år först. Det är lite 3:16, Carnage among the Stars! över det, men det är bara bra. Första boken av tre.
Altered Carbon - Richard Morgan (2002)
Cyberpunk. Hur funkar det egentligen när mördandet av en människokropp inte längre är mord utan bara förstörande av egendom? En privatdeckare får i uppdrag att lösa ett mord som är avskrivet som självmord av polisen, av den mördade. It all makes sense in the book. Mycket sex och våld. Man vill SL:a cyberpunk efter boken.
Flatland - Edwin A. Abbot (1884)
Den här boken är så häftig! Jag har läst den innan, och visst -- språket är ganska jobbigt, men vilken grej ändå! Hur förklarar man tre dimensioner för varelser från en tvådimensionell värld? En ganska rolig attack på viktorianska England. Rekommenderas, om man kan ta sig förbi språket.
Way Station - Clifford Simak (1963)
En gammal krigsveteran är ansvarig för en galaktisk hållplats på Jorden; när han är i hållplatsen åldras han inte. Myndigheterna blir misstänksamma.
The Chrysalids - John Wyndham (1955)
Mmmmm, grön post-apokalyps. Jag balanserar på om jag ska kalla det här grön post-apokalyps eller inte. Egentligen är det nog inte det, men jag får de vibbarna ändå. Mänskligheten är i alla fall på väg tillbaka från det senaste kärnvapenkriget och några barn upptäcker att de kan kommunicera via telepati med varandra. Samhället de bor i är väldigt religiöst. Intressant, och ett ämne Wyndham hanterar med all skicklighet.
Out of the Silent Planet - C. S. Lewis (1938)
Allegori för Kristi liv (nähä!?). Dr. Ransom (...) kidnappas och tas till Malacandra (Mars). När han flyr sina kidnappare så lär han sig att Jorden är en fallen planet "in need of salvation". Inte jättebra. Första boken av tre (Cosmic Trilogy).
The Puppet Masters - Robert A. Heinlein (1951)
Filmen är bra, boken är bättre. Lite barn av sin tid, givetvis, men klarar sig ändå förhållandevis bra när det gäller kvinnokaraktärer. Jorden blir invaderad av aliens som suger sig fast på ryggraden och kontrollerar sin nya "host". Filmen lyckas aldrig förmedla hur fucked up situationen egentligen är.
Have Space-suit Will Travel - Robert A. Heinlein (1958)
Pojke vill vinna resa till månen, vinner rymddräkt istället. Han lagar den precis i tid för att bli kidnappad och hamnar på ett rymdäventyr. Charmigt, kul sidekick. Helt okej, ganska kort.
Ilium och Olympos - Dan Simmons (2003)
Wow. Far-future humanity har ändrats och lever ... alltså. Det är nästan svårt att sammanfatta böckerna. Let's see... Nedanför Mount Olympos utspelar sig Trojanska kriget, och händelserna följs av återuppväckte historikern Hockenberry. I området runt Jupiter så blir varelser medvetna om aktivitet på Mars. På Jorden så har mänskligheten glömt bort hur man läser, och lever tills de blir 100 år. Det här är... litterär sci-fi? på hög nivå. Jag rekommenderar att man läser Homer och Shakespeare innan man ger sig på den här -- inte för att det behövs, men det ger så mycket mer om man har gjort det. Om man vill kan man läsa Prousts À la recherche du temps perdu också. Men som sagt, det behövs inte. Jag gör inte böckerna rättvisa med min sammanfattning.
Doomsday Book - Connie Willis (1992)
Det går att resa bakåt i tiden! Men eftersom man ändå inte kan ändra nåt så är folk inte jätteintresserade av det, utan det har blivit ett område för akademiker. En student skickas tillbaks till medeltida England. Mörk som få.
Citizen of the Galaxy Robert A. Heinlein (1957)
Wow, här staplas meddelandena till unga pojkar på hög. En ung slav köps av en tiggare som visar sig vara en före detta spion, slaven blir sen intergalaktisk merchant för att slutligen få reda på att han är arvtagare till en förmögenhet. Såatteh... Inte Heinleins bästa, även om de två första tredjedelarna är bra rollspelsstuff så kollapsar den när man kommer till Jorden.
Revelation Space - Alastair Reynolds (2000)
Jag kommer inte ihåg så mycket av den här, om jag ska vara ärlig. Jag får nog läsa om den. Den var inte dålig på något sätt, men jag hade nog för mycket annat i huvudet vid tillfället.
The Three Stigmata of Palmer Eldritch - Philip K. Dick (1964)
Palmer Eldritch leker gud när han säljer den nya odödlighetsdrogen Chew-Z. Användare transporteras till en annan dimension där alla deras önskningar slår in -- och tiden på Jorden står still. "The catch" är att Eldritch får vara gud i allas privata universa. Far out stuff.
Door into Summer - Robert A. Heinlein (1957)
Usch. Uuuuusch. I grunden en tidsrese/hämndberättelse men damn vad slutet är obehagligt. Grundplotten är att huvudpersonen blir lurad att frysa in sig själv, och han väcks år 2000 (eller nåt sånt. details.); men nån har snott alla hans patent och han är utfattig. Slutet förstör en i övrigt helt okej bok.*
Sphere - Michael Crichton (1987)
Jag förstår inte varför krank vill ha böcker av Crichton, men alla har vi något som ligger oss om foten Sphere är inte jättebra, men som ljudbok är den JÄTTEDÅLIG. Crichton har en grej där han vill att läsaren ska försöka lösa hans pussel, så när invånarna i en undervattensbas får ett meddelande i binär form så får man hela meddelandet. Tack, Mike, för den där minuten med ettor och nollor. Tack som fan. Men i alla fall: man hittar ett rymdskepp på havets botten, och folk skickas ner för att undersöka det. Det finns säkert en film. Över lag okej, men inte jättebra. Undvik ljudboken.
The Shadow of the Torturer - Gene Wolfe (1980)
Mmm. Delicious. Inte sci-fi så mycket som science fantasy. Första av fyra böcker i The Book of the New Sun. Vi följer Severian, en lärling ("Seeker for Truth and Penitence") i tortyrgillet, från hans ungdom till uppväxt och uteslutning ur gillet, och hans resa ut ur staden Nessus. Mycket rollspelsstoff att hämta.
The Demolished Man - Alfred Bester (1953)
Hmm. Ytterligare en bok som blir så där obehaglig i slutet*. Deckarstory med lite sci-fi trimmings, men en del mänskliga issues runt omkring "peepers" (mind readers) belyser en del etiska dilemman, vilket gör den intressant nog. Och sen var det det där med slutet...
The Stainless Steel Rat - Harry Harrison (1961)
Jim diGriz är galaxens lenaste con-man, tills han blir haffad. Den uppenbara grejen att göra med honom är ju låta honom arbeta för polisen istället. Jag gillar't.
The City and the Stars - Arthur C. Clarke (1956)
Människorna bor i en high-tech-stad och rör sig inte utanför dess murar. Många intressanta idéer. Clarke i sitt esse, slåss nästan med Childhood's End om vilken som är bäst.
The Handmaid's Tale - Margaret Atwood (1985)
Före detta USA hålls i ett ultareligiöst grepp, där kvinnors liv är styrda av männen. Vissa kvinnor används för att avla fram barn (för fruar till högt stående män gör ju inte sånt). Det här är dagboken från en sådan s.k. "Handmaiden." Inte bara obehaglig, vi lever redan halvt i den världen. Sjukt bra. Atwood är en av mina favoritförfattare. Ljudboken är också mycket bra, kvinnan som läser upp den är fantastisk, det skär i hjärtat vid ett par tillfällen.
Nu orkar jag inte skriva mer. Fortsätter nog lite senare i natt.
*Om ni undrar och inte bryr er om spoilers/har läst böckerna: Door Into Summer:
Huvudpersonen reser tillbaks i tiden och fixar lite grejer, och lovar att gifta sig med en tjej som han inser han är förälskad i. Hon är tio. Alltså visst, hon är ju vuxen när han vaknar upp, men usch. Han känner ju inte den vuxna kvinnan, liksom? Det är lite pedofilvibbar över det, imo.
The Demolished Man:
Här har vi alltså en vuxen man som via telepati eller nåt sånt uppfostrar en flicka i en kvinnas kropp till vuxen ålder. Det går förvisso rätt snabbt, men... nej. Återigen, han har för det första bara känt flickan som just barn och hans relation till henne är närmare far än älskare och nej det är bara icky.
Jag är c:a 50% in i Surface Detail själv. Den tycker jag är riktigt, riktigt bra... Jag har visserligen en fyratimmars bilfärd imorgon och sedan en fyra timmars bussresa i övermorgon på mig, men jag tror ändå inte jag hinner klart. Hade tänkt få lite annat gjort också...
Jisses vad mycket folk har läst! Mäkta imponerad av vad ni hinner med
Jag har lärt mig att mina preferenser i böcker inte är sci-fi - ber så hemskt mycket om ursäkt att jag återgick till mina mer realistiska böcker. Jag ska försöka läsa ut sci-fi boken jag påbörjade recensera i tråden ikväll/imorgon, får se om det hinns.
Här kommer en recension av Aging with Grace: What the Nun Study Teaches Us About Leading Longer, Healthier, and More Meaningful Lives av David Snowdon. Denna var specialbeställd och jag läste ut den inom loppet av 24 timmar.
Personliga berättelser och bilder målar upp en bild bakom forskaren och epidemiologen Snowdons stora projekt, "The Nun Study". Det handlar om åldrandets gåta. Den otippade gruppen nunnor är en epidemiologs skatt då de inte varierar så mycket i faktorer som skulle påverka vanliga människor ute i samhället såsom socioekonomisk status. Snowdon berättar vidare om hur han i samarbete med andra forskare riktar sig in på Alzheimers samtidigt som studien utvecklas till att bli mer omfattande. Ett av kraven för deltagande i studien var att nunnorna skulle donera sin hjärna efter sin död, vilket jag finner otroligt fascinerade. Dels att den katolska kyrkan kan vara rätt så konservativ, och dels... ja, bara själva tanken får mig att tänka om flera gånger.
Ett krav på att Snowdon skulle få access till klostren och efterfråga studiedeltagare var att han skulle själv vara där och lära känna nunnorna. "They will open up to you, but only if you give of yourself first," sa en av dem till Snowdon när han började projektet. Det är en varm och vänlig bild han återger, och det individuella i varje nunna lyser starkt igenom. Många anekdoter, några roliga och andra sorgliga. Alla gav mig en bättre inblick och förståelse för dessa generösa människor som har vigt sina liv till att vara nunnor.
Här kommer en liten destillerad faktalista av vad Snowdon och kollegor hittade i själva studien:
- De som lever längst (the oldest old) är ofta friska och har lyckats klara sig undan sjukdomar (mentala) på något sätt
- Alzheimers är en komplex sjukdom där uttrycken och de faktiska fynden i hjärnan inte alltid överensstämmer
- Depression verkar faciliera utvecklingen av Alzheimers
- Hög utbildning skyddar mot Alzheimers, i alla ålderkategorier presterade de högutbildade bättre på kognitiva tester än lågutbildade samt att fler lågutbildade drabbas
- Vaskulära riskfaktorer (t.ex. rökning, högt blodtryck etc) bidrar också till demens, då det kan orsaka små mikroproppar i hjärnan
- Vissa var inte så allvarligt drabbade men morfologiskt i hjärnan fanns det grava förändringar, där tror man att den kognitiva reservkapaciteten spelar en viktig roll
- En viss genotyp, ApoE4, utgör också en riskfaktor för Alzheimers
- Optimister verkar leva längre
- Det är aldrig för sent att börja träna / röra på sig (vissa studiedeltagare började med långa promenader i 70-årsåldern!)
- Psykosocial stimulans i hög ålder viktigt för att hålla igång hjärnan
- Nunnornas brev i ung ålder kunde prediktera utveckligen av Alzheimers 50-60 år senare, där de som klarade sig bättre fyllde breven med mer emotioner respektive svåra vokabulär/idéer ("idea density")
Jag lämnar boken med lite vemod och lite hopp om ett gott åldrande (att allt inte är hemskt och tråkigt när man blir gammal gammal). Den får 4 av 5 för att den är välskriven, kombinerar både det personliga och beskriver Snowdons forskningsfynd på ett intressant sätt med en lättsmält text.
Vinnaren på Novembers minitema är Kamrat 9356, Grattis Kamrat.
Kommer jag möta dig på Cissi-con eller Gothcon? Annars vill jag gärna ha ett pm med address för att kunna skicka bokserien till dig.
Jag ber också om ursäkt att jag kollade upp en vinnare såhär pass sent, har ingen bra ursäkt så...
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.
Sphere är inte jättebra, men som ljudbok är den JÄTTEDÅLIG. Crichton har en grej där han vill att läsaren ska försöka lösa hans pussel, så när invånarna i en undervattensbas får ett meddelande i binär form så får man hela meddelandet. Tack, Mike, för den där minuten med ettor och nollor. Tack som fan. Men i alla fall: man hittar ett rymdskepp på havets botten, och folk skickas ner för att undersöka det. Det finns säkert en film. Över lag okej, men inte jättebra. Undvik ljudboken.