Oj, nu har jag sett... fyra filmer utan att skriva om någon av dem. Jag får skriva lite kort om varje film då, för jag orkar fan inte skriva långt om alla i ett svep.
Star Trek II: The Wrath of Khan
Helt OK scifirulle med lite action och tjofräs. Däremot tyckte jag att plotten var sämre och mindre intressant än första filmen, men det är nog för att jag egentligen inte är superintresserad av mellanmänskligt fokuserade plots. Den här filmen handlar ju mest om Khans tråkiga jävla hämnd, även om det finns sköna element av atomkraftskritik också. Hade Genesisapparaten och de moraliska dilemman som följer av en teknologi som både kan användas för extremt bra fredliga syften och för krig utforskats mer så hade betyget varit en fyra.
BETYG: 3/5
Star Trek III: The Search for Spock
Jag tycker nog mer om den här än tvåan. Dels för att jag gillar att Christopher Lloyd, som jag mest tänker på som Doctor Emmet Brown, får vara schysst skurk. Dels pga hela det spirituella/dualistiska temat med Spock. Filmen är dessutom makalöst snygg; Genesisplaneten gestaltas på ett för mig oerhört tilltalande sätt. Jag är inte jätteförtjust i att alla Vulcans som inte är befälhavaren (typ) gestaltas som korkade. Däremot gillar jag att Kirk får vara smart och lurig, och dessutom känslosam. Här tycker jag det syns att Shatner utvecklats som skådis; det fick man se lite av mot slutet av förra filmen också men i den här gör han en genomgående bra insats.
BETYG: 4/5
Star Trek IV: The Voyage Home
Den här gillade jag nästan inte alls. Jag avskyr, avskyr, avskyr pinsamhet, och det blir i mina ögon nästan inte mer pinsamt än i kulturkrocks"humor". Jag har alltså inga principiella problem alls med plotten; jag gillar att det inte är med några egentligen "Onda" aliens utan bara obegripligt främmande som förstör utan att ha avsikten, så att säga. Jag har inget alls emot time warp-grejen eller att de sparar pengar genom att förlägga filmen i 1986. Jag har inte ens något emot Rädda Valarna-budskapet som genomsyrar filmen; tvärtom är den grejen en av dess räddande faktorer. Jag har inga problem med filmer som har ett samvete och ett budskap.
Nej, det stora problemet här är pinsamheten. Besättningen som inte fattar pengar, Spock som inte fattar svordomar, felanvända uttryck... det tar nästan aldrig slut, och jag ligger och vrider mig.
BETYG: 2/5. Hade varit 4 om de rensat bort pinsamheterna.
Och så veckans Bondfilm: The World Is Not Enough.
Vilken jäkla uppryckning! Nu är vi närmast tillbaks i Goldeneye-kvalitet här. Jag är beredd att avskriva förra filmen som en tillfällig formkurva.
Krille kommer säkert med en mycket bättre och mer detaljerad sammanfattning, men det handlar iaf om en dotter som ärver ett oljebolag från sin pappa som Bond misslyckas med att rädda livet på. Det finns misstankar om att snubben som kidnappade henne för en massa år sen nu vill åt henne igen och det finns tecken som pekar på att det var han som dödade pappan också. Terroristen/lönnmördaren ifråga, Renard, är rätt cool: Han har en kula i hjärnan vilket gör att han inte känner saker; som smärta, smak, dofter etc.
Det finns inte mycket att klaga på i den här filmen. Övervägande högt tempo, en lagom förvånande twist, väldigt tredimensionella och intressanta skurkar, M får en lite mer aktiv roll. Actionscenerna är snygga och fulla av helt orealistiska explosioner, precis som jag vill ha dem. Det finns bensinfyllda tunnor ÖVERALLT som är redo att explodera vid minsta provokation. Allt sprängs, och sprängs MYCKET. Dessutom är det coolt med helikoptrar som är utrustade med sågklingor som skär genom vadsomhelst.
BETYG: 5/5. Svag femma eller stark fyra, jag kunde inte riktigt bestämma mig, men jag friar hellre än fäller. Den här kan jag rekommendera rakt av och skulle kunna se om ganska snart.