Så har även jag sett
Casino Royale.
<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/A1AMUmkj-ck"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/A1AMUmkj-ck" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>
Som synes så är The Walk och pistolskottet inte densamma som förut. Den avslutar kickern istället för att inleda den, och det är inte så mycket walk alls, utan mest ett pistolskott och rödklägg med lite 3D på.
Nå, det här är en reboot. Kickern, som är i svartvitt, börjar med hur Bond (
Daniel Craig) får sin status som dubbelnolla (pun intended). Efter sedvanlig cool introsekvens (som inte är en titellåt, utan heter "You know my name" och framförs av
Chris Cornell) så får vi en kort titt i Mali, där någon (
Mads Mikkelsen) får ta emot en massa pengar. Sen snabbt till Madagaskar där Bond motionerar tillsammans med en bombmakare till en ambassad för ett onämnt land där det skjuts en jefla massa. Bond skjuter bombmakaren och smäller av en stor bomb, och hittar ett meddelande från en annan någon (
Simon Abkarian).
Sen får vi se en närbild på Le Chiffres (
Mads Mikkelsen) flickvän Valenka (
Ivana Miličević) komma upp ur vattnet medan Le Chiffre visar dåligt pokerfejs, sin ovanliga fysik i form av feldragna tårkanaler som gör att han gråter blod och sin excellenta kunskap i sannolikhet.
Klipp över till M (
Judi Dench) som skäller ut Bond på grund av dennes internationella blunder, medan denne lånar Ms dator för att luska ut var den andre någon skickade meddelande till bombmannen, så efter sedvanlig utskåpning så drar Bond till Bahamas för att njuta av solen, havet, utsikten och pokerspelet. Han lånar Ms lösenord för att identifiera den andre någon som Alex Dimitrios och hittar dennes kompis Le Chiffre, och chockar baren genom att inte beställa en skakad vodka martini. Sedan spelar han skjortan eller i alla fall bilen från mr Dimitrios och förför hans fru Solange (
Caterina Murino) och bevisar att han inte har någon skam i kroppen. Men han får reda på att Alex ska till Miami.
Så Bond följer efter till Miami och får en kniv mot ryggen från Alex. Bond vänder ger tillbaka kniven till Alex buk och hittar Alex kontakt Carlos (
Claudio Santamaria), som egentligen är en terrorist som ska spränga en prototyp till en jättejumbo från Skyfleet. Så Bond ser till att stoppa honom, vilket tar typ en kvart.
En massa esposition: Solange är död och torterad, Bond får en spårgrunka i armen, Le Chiffres namn dyker upp, och Le Chiffre visar sig ha svindlat bort sina klienters pengar genom att busa på börsen med flygaktier och sedan terrorisera dem så att deras aktier rasar - vilket han nu hade försökt med Skyfleet. Eftersom terrorattacken misslyckades så har nu Le Chiffre väldigt ont om andras pengar, och de tänker han vinna på poker.
Bond och finansdepartemantets representant Vesper Lynd (
Eva Green) åker tåg till Montenegro för att spela poker på Casino Royale och se till att Le Chiffre inte vinner så att han tvingas söka asyl i utbyte mot allt han vet om terrorister.
Sen spelar Bond poker, gör sig av med ett par av Le Chiffres fordringsägare, får smak för "Vesper martinis" (tre mått Gordons, en mått vodka och ett halvt mått Kina Lillet skakas med is och serveras med en remsa citronskal - drinken fick sitt namn efter boken Casino Royale, där Bond uppfinner den och undrar vad den ska heta) och smälter en smula för Vesper Lynd. Sen förlorar Bond men får extra pengar från Felix Leiter (
Jeffrey Wright) istället för att lönnmörda Le Chiffre. Sen blir han förgiftad men tar det som en man och spelar skjortan av Le Chiffre.
Le Chiffre tar det inrte som en man, utan kidnappar Vesper Lynd så att Bond jagar efter i sin Aston Martin DBS. Vesper dumpas på vägen, Bond undviker för att inte köra efter och voltar som fan. Det avslöjas att Bonds kontakt är Le Chiffres kontakt, och skurkarna tar ut spårningsgrunkan ur Bonds arm.
Bond vaknar efter kraschen lagom till att torteras av Le Chiffre som verkligen vill ha sina pengar. Det är dock något som Bond tar som en man, innan en okänd man (
Jesper Christensen) kommer in och har ihjäl Le Chiffre. Bond och Vesper rekupererar, skickar hem vinsten till finansdepartementet, och Bond skickar in sin avskedsansökan på segelsemester i Venedig.
Sen visar det sig att vinsten från pokerspelet inte har kommit hem och att Vesper jobbar för fel person. Så Bond följer efter, hittar skurkarna som Vesper ska lämna över pengarna till, och sänker ett helt hus i den efterföljande fajten! Tyvärr sjunker Vesper med huset och den okände mannen som sköt Le Chiffre vandrar iväg med pengarna. Vesper hade gjort ett avtal för att rädda Bonds liv i utbyte mot pengarna i vetskap om att hon förmodligen skulle dö. Men hon lämnar i alla fall en ledtråd till den okände mannen, Mr White. Bond letar upp honom, skjuter honom i knät, och presenterat sig som Bond. James Bond.
---
Vi ser inte röken av någon Q eller Moneypenny, och även om Bond får sina coola prylar inklusive en sprillans ny Aston Martin DB5 med bifogade gadgets så får vi ingen komisk introduktion av den.
Den här filmen är en reboot. I princip allt gammalt från tidigare Bond är borta, utom Judi Dench och Aston Martin.
Bond själv är oerfaren som spion och gör misstag. Ms budskap och läxa till honom är att inte lita på nån, inte ens sina tilldelade allierade. Däremot är Bond själv jävligt fysisk. Han är ex-SAS och stenhård på alla sätt! Han är mer av en arbetargrabb som rekryterats från Oxford där han läste genom någon form av stipendium, och inte den smilige överklassagenten som skickats till Oxford av sina rika föräldrar.
Le Chiffre är en i raden av skurkar med underliga åkommor. Okej, det är kanske ingen superkraft att vara underbarn i matte, men konceptet med nackdelen "skum fysisk åkomma" kombinerat med någon form av specialfördel känns inte helt trovärdig, ens efter tredje gången. Le Chiffre är också en grymt underutnyttjad skurk.
Vesper Lynd är inte en favorit-Bondbrud. Även om hon får delta i manligheten två gånger genom att slå på en indrivares hand tills han tappar pistolen och senare defibrillera Bond så känns det mer som kvot-action. Hennes jobb mest att skrika när andra gör manliga saker, vara sarkastisk däremellan, pussa på Bond mot slutet och offra sig för dem hon älskar. Två gånger!
M är fantastisk. Hon kan vara varm, beskyddande, älskvärd, kall, sarkastisk och cynisk samtidigt! Här får hon spela ut allt hon kan, även om hon inte är i fält på samma sätt som i The World Is Not Enough.
Casino Royale är produktionsmässigt bra mycket bättre än Die Another Day, effekterna är mestadels praktiska och CGI märks inte alls. Bilar voltas på riktigt och när huset sjunker så sänker man ett riktigt hus! Dock inte i Venedig, utan i en tank i Pinewood.
Min enda biff är att jag inte tycker att poker är ett Bond-spel. Det passar bättre för uppkomlingar och nyrika, så på så sätt passar det den rebootade Bond, men nånstans i mitt hjärta så hade jag hellre sett att de spelade baccarat som de gör i boken Casino Royale.
Det är för övrigt tredje gången som Casino Royale blivit film. Första gången var en TV-film från 1954 med Barry Nelson som Jimmy Bond, andra gången 1967 som en komedi med David Niven som James Bond.
Introsången är bra, men inte en klassiker. Lite rockigare än vanligt, men lite småblek i sångframförandet. Introsekvensen är råsnygg och har inte nakna flickor för en gångs skull. I övrigt är musiken ett av de bättre från David Arnolds penna. Han har mognat en hel del sen min första kontakt med honom med den läskigt skrikiga Independence Day. Förstås finns Monty Normans Bond-tema med i John Barrys arr.
Är det här den perfekta Bond-filmen? Nä, men den är förbaskat bra. Den tappar tempot lite i casinot och avslutet känns som mitt i ett dubbelavsnitt även om storyn i filmen de facto är över. Den här tempomässiga grejen plus att jag och Eva Green inte är kompisar gör att jag inte ser det som det bästa ever. Men den är definitivt asbra och som reboot känns den som picken i Greta!
Bond är tillbaka nästa vecka i
Quantum of Solace.
